Skruva lite i vardagen kan räcka långt
Var ska man lägga ribban? Det funderade Mari Andersson på när hon skulledriva förbättrings-projekt. Bara att få fram den statistik hon ville verkade omöjligt.
Det har gått ett par år sedan Mari Andersson, chefssjuksköterska på Stockholmsgeriatriken, gick Vårdförbundets chefsutbildning i förbättringskunskap. För henne kom den helt rätt i tiden. Hon var ny på posten och det var så mycket hon ville förändra. Samtidigt fanns så mycket hon var osäker på om hon hade rätt att ifrågasätta. ??
Som det här med vilka patienter som faller och varför. Det kan låta som en självklarhet, men inte på en geriatrisk avdelning där patienterna oftast har en hel grupp av diagnoser. Mari Andersson funderade över det redan innan hon gick kursen i förbättringskunskap. Efter att ha gått den vet hon att hon funderade i rätt riktning.?
— När det gäller att lära känna sina patienter fattas det mycket inom vårt område. Vilka är det som har ökad fallrisk och vad beror det på? Jag ville ha statistik över det, men det gick inte att ordna, säger hon.?
Journalsystemen gör att det inte är så enkelt nu heller, men en sak fick hon klart för sig efter kursen: hon var inte en konstig nörd med kontrollbehov som efterfrågade informationen. Det var skönt bara att få veta det.??
När Mari Andersson började som chefssjuksköterska på Sabbatsbergs sjukhus och Stockholmsgeriatriken hade hon varit biträdande chefssjuksköterska i Nacka i tio år. Hon har en specialistutbildning i vård av äldre och en magisterexamen i organisation och ledarskap. Osäker kan man vara ändå.?
Trycket över chefsbröstet lättade något när hon under kursen insåg att även små förbättringar gör stor nytta. Det är nog så tillfredsställande att kunna stryka irritationsmoment som att patienternas tvätt inte är märkt, att ronden ofta är försenad, eller att vårdkoordinatorn saknar avbytare och därför inte kan gå på lunch.??
— Det var också en lättnad att inse att även medarbetarna har ansvar för förbättringar. Min viktigaste roll är att skapa förutsättningar för förändring.?
Mari Andersson visar en av de små vardagsförbättringar som har genomförts: resultattavlan med sådan statistik som faktiskt har gått att få fram. Det är medelvårdtid, antal avvikelserapporterade fall under 2011 och 2012, och hur många patienter som har ökad risk för fall, undernäring eller trycksår. ?
Ju mer kunskap om patienterna desto bättre omvårdnad. Om personalen vet att 80 procent har en ökad risk att ramla kan de vara vaksamma på just det. Halkmattor och halksäkra skor är ett par åtgärder, men ännu viktigare är den extra näringsrika kosten med många små mellanmål för att undvika undernäring och ökad fallrisk. Personalkrävande, kommenterar Mari Andersson, men nödvändigt.?
— Ibland känns det som om alla de 24 patienterna ständigt skulle behöva en personal vid sin sida.??
Det finns så mycket att fundera över som chef. Inte bara vårdens utveckling, medarbetarnas behov och patienternas säkerhet. Innan Mari Andersson gick kursen i förbättringskunskap frågade hon sig ibland om hon har rätt att sitta där framför datorn, samtidigt som patienter inte kommer upp ur sina sängar och medarbetare springer från det ena till det andra.??
— Som chef är det inte ofta man får feedback från den egna arbetsgruppen. Då är det bra att gå på kurs och träffa andra som känner igen sig i ens problem. Numera inser jag bättre att jag gör störst nytta genom att utveckla vården och coacha mina medarbetare.