Tre röster om chefernas dilemman

Ann Hertzman dec 2012”Regler får inte drabba patienterna”
Ann Hertzman, verksamhetschef vid ortopeden på Vrinnevisjukhuset i Norrköping:

”Jag stöter på etiska dilemman på olika nivåer. Vi har till exempel ett regelverk som säger att personal som ställer sig utanför sjukhuset och röker måste klä om till privata kläder. Vem ska kolla att de verkligen gör det — och hur gör man det? Jag kan inte gärna dyka på var och en som går ut från avdelningen i sina arbetskläder och fråga: ”Du ska väl inte gå ut och röka?” Det blir problem när ledningen skapar regler eller policys som inte kan följas.??

Även gentemot patienter kan jag ställas inför dilemman. Landstinget kräver att nybesök inte ska behöva vänta mer än två månader innan de får tid hos oss. Klarar jag det har jag klarat läxan, så att säga. Men när resurserna inte räcker får det konsekvensen att våra kroniska patienter nedprioriteras. Jag har uppnått målet — men patienterna blir lidande. Det regelverket är inte korrekt.??

Även organisationsförändringar som leder till personalneddragningar blir dilemman. Inom vårt landsting ska vi arbeta enligt Lean-filosofin. När vi såg över vad som kunde göras annorlunda ledde det till att en mångårig medarbetare, som dessutom var med och drev utvecklingen, förlorade sitt jobb. Hennes arbetsuppgifter kunde göras på annat vis, trots att hon skötte dem utmärkt. När sådant sker ser jag en fara att det blir svårt att entusiasmera personalen för nästa utvecklingsarbete.?

När pengarna inte räcker, måste man göra något och i det här fallet fanns ingen annan utväg än en omplacering inom landstinget. Men det kändes inte okej.

  Leif Axelsson ”Ibland känner jag mig nästan som en hamburgare”
Leif Axelsson, områdeschef inom primärvården i Kalmar läns landsting:

”Jag tycker om ordning och reda, och som fritidspolitiker förstår jag vikten av en budget i balans. Vi har de medel vi har. Men faktum är att de inte alltid räcker. När jag ser det tar jag upp det med ledningen och vi försöker hitta en lösning. Men till syvende och sist är resursfördelningen ett politiskt ansvar.

Jag är sjuksköterska och de medarbetare jag är chef för är sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Det kan vara ett dilemma — att vara chef för en annan profession än den egna. Det får jag i alla fall höra att personalen ibland anser. Kanske förstår jag inte deras situation fullt ut, men min uppgift är att leda arbetet och det innebär att nå uppsatta mål, ha rätt bemanning och att hålla budgeten.

När politiska beslut krävs kan det vara svårt att jobba i en offentlig organisation eftersom beslutsvägarna är långa. Jag undrar om det inte skulle vara bra om vi chefer inom offentlig förvaltning nätverkade mer med chefer i näringslivet. Det vore intressant att få veta mer om hur de arbetar med förändringsarbete.

Jag känner mig lite som en hamburgare ibland — klämd mellan ledningens krav och personalens behov. Att få fler medarbetare kan krocka med bristen på resurser. Då är det min uppgift att hitta lösningar som går ut på att effektivisera och arbeta med förbättringsarbetet i vardagen i stället.”

   Maria Ljung ”Chefer pratar ogärna om misstag”
Maria Ljung, kontaktperson för chefer och ledare i Vårdförbundets avdelning i Östergötland:

”När chefer kommer till mig handlar det ofta om chefsuppdraget, om deras lön, eller vad som händer när det tidsförordnade uppdraget upphör. Annars är det nog vanligast att de behöver stöd i hur de ska göra med medarbetare som har ett avvikande beteende.

Ett annat chefsdilemma är svårigheten att skapa en gemensam värdegrund och få medarbetare att vara mer aktiva, komma med idéer och delta i vårdens utveckling.

Jag tror att chefer, liksom många andra, har svårt att ta upp sådant som de upplever kan ses som ett misslyckade. I en obekant grupp är det nog svårt för en chef att räcka upp handen och säga: ”Jo, jag har ett problem här…”. Det kan ju användas emot dem i ett annat sammanhang.

Här i Östergötland har vi löst det så att jag, som kontaktperson för chefer och ledare, inte möter dem som medlemmar ena dagen och motpart den andra. Jag vill att chefsmedlemmarna ska känna sig trygga med att de kan ta upp vad som helst med mig.

Mitt uppdrag är att driva deras frågor så att de får förutsättningar att göra ett bra jobb.”

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida