Förra veckan berättade barnläkaren Katarina Strand Brodd i SVT om hur hon försökt återuppliva ett foster som föddes med svaga livstecken i graviditetsvecka 22 efter en abort. Inslaget blåste liv i en intensiv debatt om hon som läkare agerat rätt eller fel.

En som reagerade starkt på inslaget var Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg.

– Det är extremt oprofessionellt och lägger ytterligare en sten på bördan hos kvinnan. Aborter som utförs i vecka 21 handlar oftast om svårt skadade foster och om en situation som kvinnan inte önskat. Att hantera det på det här sättet omyndighetsförklarar kvinnan och hennes behov av vård, säger hon.

Organisatorisk fråga

I nyhetsinslaget framkom att det var en barnmorska som ringt jourhavande barnläkaren Katarina Strand Brodd när hon inte visste hur hon skulle hantera situationen eftersom fostret visat livstecken vid framfödandet. Mia Ahlberg är mån om att inte skuldbelägga någon enskild individ.

– Det var en mycket svår situation, men hanteringen blev oprofessionell i flera led. Det är ett symtom på att vården inte fungerar optimalt när personalen känner sig så otrygg. De som arbetar med sena aborter måste kunna hantera det så att det blir värdigt och stillsamt.

Efter inslaget har Katarina Strand Brodds agerade ifrågasatts av flera kolleger. Såväl Svensk förening för obstetriker och gynekologer, SFOG, som Neonatalläkarföreningen vänder sig mot att foster återupplivas i samband med sen abort.

Etiken går före

– Etiken måste få väga tyngre än juridiken vid sena aborter. Inom sjukvården ställs vi inte sällan inför situationer där vi tvingas låta det som är etiskt försvarbart gå före det som kan vara juridiskt mest korrekt, skrev Johnny Ludvigsson, barnläkare och senior professor, i Läkartidningen häromdagen.

Katarina Strand Brodd svarade senare i samma tidning att hon utgått från att fostret föddes i vecka 22+2, vilket enligt svensk folkbokföringslag räknas som ett barn, oavsett om det föds levande eller död.

Mia Ahlberg menar att det inte går att stirra sig blind på antal graviditetsveckor och dagar, vilket också Johnny Ludvigson påpekar, eftersom det inte är en hundraprocentig metod. Mätningarna kan diffa på någon dag plus eller minus. En kvinna som startar en abort i vecka 21 kan också i praktiken riskera att gå över i vecka 22, eftersom det kan ta tid innan hon svarar på behandlingen.

Fel fokus

– Debatten riskerar att ta fokus från det som är viktigt - varför kvinnan sökt om att få en sen abort från början - och driver fram en dålig vård. Det blir för fyrkantigt, men förlossning och graviditet är allt annat än fyrkantigt, säger Mia Ahlberg.

Tillsammans med SFOG har Barnmorskeförbundet nu vänt sig till Socialstyrelsen för att få tydligare riktlinjer i hur vården ska agera i liknade situationer. Ett första möte kommer att ske i slutet av september.