– Ibland, när jag var ny på akuten, kunde man komma in en söndagsmorgon och få rapporterat att man fått in en knivskuren person under natten. Reaktionen då var ungefär: "Vad är det för samhälle vi lever i, vart är vi på väg?"

Hells Angels och Bandidos började skjuta varandra i både Malmö och Köpenhamn på 80- och 90-talen. Sedan M- och K-falangerna (två tungt kriminella släkter, reds anm.) började ge sig på varandra med vapen i början av 2000-talet har skottskador allt mer blivit en del av vardagen på många vårdavdelningar.

Var sällan hotfulla mot personalen

Marie berättar att på den tiden var varken de skottskadade eller deras så kallade entourage, det vill säga de personer som ingår i patientens kriminella nätverk, sällan hotfulla mot personalen.

– De senaste två tre åren har bilden ändrats totalt. Nu för tiden handlar det om unga grabbar som oftast är uppväxta i kriminella familjer och lever helt utanför samhället med sina egna regler. Den hierarkiska struktur som finns i de äldre gängen saknas oftast helt. Den som är vän med NN kan två veckor senare bli skjuten i huvudet av samma NN.

Falck Ambulans utanför Akutmottagningen i Runda huset på Skånes universitetssjukhus i Malmö. juni 2017
De skottskadade patienterna körs direkt till akutmottagningen i det ”runda huset” av ambulanspersonalen. Eller så dumpas de av killgängen utanför entrén. Foto: Anders Olsson

Marie är utbildade i forensisk omvårdnad (se faktaruta). På akutmottagningen var hon samordnare för miljö-, brand- och säkerhetsfrågor. När hon hösten 2014 erbjöds en tjänst som säkerhetshandläggare tackade hon ja.

– Jag tyckte att det skulle bli spännande att på heltid få ägna mig åt säkerhetsfrågor. Mina kunskaper om verksamheten kom bra till pass.

Med tanke på alla skjutningar som förekommit i Malmö under senare år kan man tycka att det borde finnas en övergripande plan för hur personalen ska agera när de får in en skottskadad patient. En sådan blev klar så sent som i slutet av juni. Men allt tar tid att implementera. Däremot brukar det på de enheter som ofta vårdar skottskadade numera redan finnas lokala rutiner om hur personalen ska agera när de vårdar en patient med en hotbild.

– Det viktigaste är inte skrivna rutiner utan att man ut på enheterna är medvetna om de problem som finns med skottskadade patienter. Det är bättre att verksamheterna själva får tänka igenom hur de ska agera i olika situationer och att de rutiner man har är kända av medarbetarna.

Ingen situation den andra lik

Men de situationer som uppstår skiljer sig många gånger från varandra. I våras blev en ung man i Lindängen i Malmö skjuten. Risken var stor att någon skulle ta sig in på avdelningen för att avsluta hans liv. Att två poliser med skjutklara automatvapen rörde sig i korridorerna väckte av naturliga skäl en hel del olustkänslor hos personalen, patienterna och besökarna.

Sent en lördagskväll dundrade polisens insatsstyrka in på flera vårdavdelningar efter att de informerats om att män med skyddsvästar som eventuellt var beväpnade hade synts på sjukhuset i Malmö. Personalen blev skrämd. De fick ingen information om vad som pågick eller varför. När våldet kommer så nära blir en del rädda för att de själva ska bli skjutna. För att inte tala om hur vettskrämda patienterna kan bli.

På söndagsmorgonen ringde flera avdelningar till vår portvakt och ville ha väktare. Just den kvällen var Marie tjänsteman i beredskap.

– När portvakten ringde till mig förstod jag omfattningen av insatsen. Efteråt har vi diskuterat med polisen om hur viktigt det är att personalen informeras om vad polisen gör på avdelningen och varför, säger Marie.

Under hösten och våren intervjuade Marie bland annat sjuksköterskor, undersköterskor och enhetschefer på de enheter som främst vårdar den här typen av patienter. Det som förvånade henne allra mest var att det i regel inte är patienten som är det största problemet utan de anhöriga och killgängen. Många gånger samlas de på gatan utanför eller i entrén vilket kan upplevas som hotfullt för såväl personal som besökare.

Många är utåtagerande i sin sorg

– När jag började göra mina intervjuer trodde jag inte att anhörigsituationen var så allvarlig som den är. De ställer ibland helt orimliga krav på personalen. Det är omedelbar behovstillfredsställelse som gäller, vilket kan leda till ganska dramatiska situationer. Om någon har avlidit av sina skador kan de anhöriga påstå att det är personalen som har dödat patienten. Många är utåtagerande i sin sorg. De kan bete sig rätt så skrämmande, kasta saker omkring sig, slänga sig på golvet eller till och med ge sig på personalen.

Personalen hotas ofta av såväl den skottskadade som dess anhöriga, kompisar eller fiender. Ibland hotas personalen till livet, får hot om att bli skadade eller våldtagna. Det uttalas sublima hot som att man vet var personalen bor eller att man frågar hur barnen mår. Det händer även att anhöriga tar med sig kniv och andra vapen in till patienten.

Det är mycket tjafs om besökstiderna och ibland klär de ut sig till byggjobbare för att lättare komma in på avdelningen.

De största problemen uppstår i regel inte på akuten eller iva, utan inne på de vanliga vårdavdelningarna. Ett problem som Marie uppmärksammat i sina intervjuer är att personalen på iva ibland bara rapporterar det rent medicinska till den avdelning som ska ta över patienten. Hur anhörigsituationen eller hotbilden mot patienten ser ut glöms lätt bort.

Etiska konflikter är inte heller ovanligt. När en skottskadad på ett annat språk svarade i mobilen att: "Jag vill ha 100 000 kronor, annars blir han som sköt mig mördad" trodde han inte att personalen förstod något av samtalet. Men en av sjuksköterskorna som var inne på salen förstod vad han sa. Skulle hon berätta för polisen eller skulle hon hålla tyst? Hon valde det senare av rädsla för att själv bli avslöjad som tjallare med risk för sitt eget liv.

Marie Jensens råd till personal som ska vårda skottskadad:

  • Att bli utsatt för våld, hot om våld även mot familj eller grova kränkningar är ett brott och bör polisanmälas.
  • Det är chefens ansvar att stötta sina medarbetare när de polisanmäler.
  • Vid kränkande attityder, sublima hot eller att man kastar saker på personalen gäller nolltolerans. Man måste ha en tydlig gränssättning för vad som är acceptabelt.
  • Blir patienten och/eller närstående hotfull: tveka inte att kalla på polis och väktare.
  • På Skånes universitetssjukhus kan personalen dygnet runt ringa tjänsteman i beredskap som kan sätta in extra bevakning och hålla kontakten med polisen.
  • Personalen har även en egen alarmknapp till portvakten för att snabbt få väktare på plats. Väktarna är till för personalens säkerhet.
  • Vårda aldrig två skottskadade på samma avdelning. De kan vara fiender.
  • Släpp aldrig in fler än två anhöriga/vänner åt gången.
  • Avsätt tid för att regelbundet diskutera hot och våld på avdelningen.