Under de senaste åren har medierna fyllts med historier om massuppsägningar inom vården, från norr till söder. Det handlar inte bara om enstaka extrema händelser, tendensen är densamma över hela landet.

Vårdfokus har hämtat in statistik från 18 av 21 landsting. I nästan samtliga fall har vi fått uppgifter om antalet sjuksköterskor som slutat, pensioner borträknat, i förhållande till det totala antalet anställda sjuksköterskor. Det ger en procentsats som vi jämfört över tid.

Allra värst är läget i Uppsala, som Vårdfokus berättade om igår. Där redovisas bara statistik som inkluderar pensionsavgångar, men även om de tas bort ligger Uppsalalandstinget högst. (Se fotnot). Andelen sjuksköterskor som slutade där 2015 var 14,5 procent. Ett år senare har siffran stigit till 15,2 procent.  

Det kan jämföras med att hälften av landstingen ligger inom ett spann på 6,3 och 7,9 procent, exklusive pensionsavgångar. 

Bland de som har störst ökning av sjuksköterskeavgångarna hittar vi Västerbotten, Blekinge och Örebro. Toppnoteringen för perioden 2010 till 2015 står Dalarna för, där ökade andelen avgångar från 2,2 av 100 till 6,8 av 100. Det motsvarar en tredubbling, eller en ökning på 209 procent.

Samtliga siffror finns i faktarutan här intill samt i vår grafik, som du når här.

Vårdfokus har fått statistik från några landsting för delar av 2016, som pekar på att den höga nivån består, eller till och med ökar ytterligare.

– Det är förödande för den framtida vården att kunskap och erfarenhet dräneras på det här sättet. När alla är nya så kommer mycket viktigt att missas. Vi kommer att få se fler vårdskador och dödsfall. Det är fruktansvärt. Vi har varnat för detta i så många år utan gehör, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Få analyserar läget

Hos merparten av vårdgivarna genomför närmsta chef ett avgångssamtal med den som slutar, men uppföljningar på landstingsnivå görs sällan. Många svarar att de har planer på en mer djuplodande anonym avgångsenkät, men än så länge finns detta bara i några få landsting.

– Vi har ännu inte några helt utarbetade rutiner för att följa upp orsak till avgång, men ett arbete pågår för att utveckla detta, skriver Region Gävleborg i sitt svar till Vårdfokus.

Utifrån de avgångssamtal och enkäter som faktiskt genomförs finns en del ledtrådar till varför sjuksköterskor väljer att säga upp sig. Enligt landstingen själva återkommer svar som handlar om arbetsbelastning, arbetsmiljö, lön, villkor, stress och erbjudande om annat jobb.

Bättre villkor på andra håll

Det är första gången som statistik över sjuksköterskeavgångar samlas på detta vis, landsting för landsting. Varken arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, eller Socialstyrelsen har en så detaljerad överblick.

– Det här är en tydlig bekräftelse av vad vi har fått fram tidigare, det finns en rörelse till arbetsgivare som erbjuder bättre arbetsvillkor, säger Magnus Göransson, utredare inom Nationella planeringsstödet på Socialstyrelsen.

Han menar att landstingen och sjukhusen inte längre är den självklara arbetsgivaren för sjuksköterskor som de en gång var.

– Det är positivt att arbetsmarknaden för sjuksköterskor blir mer individualiserad och erbjuder fler valmöjligheter. Men det ställer högre krav på arbetsgivaren att ta hand om sin personal.

Exakt vart sjuksköterskorna tar vägen är oklart. Enligt Magnus Göransson finns det inget som tyder på att de lämnar professionen. Nära nio av tio yrkesaktiva sjuksköterskor är, nu liksom tidigare, verksamma inom hälso- och sjukvård.

Går till bemanningsföretag

Ändå har en del politiker framhållit att fler utbildningsplatser är lösningen. Det ger inte Sineva Ribeiro mycket för. Visst har antalet sjuksköterskor i relation till befolkningen sjunkit något, men det är inte här det stora problemet ligger.

– De som framhåller en sådan lösning glömmer bort att det finns en helt ny kår medarbetare som inte kommer att acceptera de villkor som finns i vården i dag. Vi ser att bemanningsbolag ökar stort, där blir man värderad på ett annat sätt och får förutsättningar att orka ett helt yrkesliv. Många landsting och regioner säger att de har satt stopp för hyrsjuksköterskor, men de fortsätter ändå. Så länge villkoren för den egna personalen består kan de inte göra något åt saken, säger Sineva Ribeiro.

Hon tror att det centrala avtalet om nattarbetstider, som tecknades med SKL i december 2016, kommer ha marginell betydelse i sammanhanget.

– Redan i dag är cirka 1 500 vårdplatser stängda på våra sjukhus. Det är samhällsfarligt, men makthavarna fortsätter skylla ifrån sig. Jag tror tyvärr att det krävs fler dödsfall innan de vaknar upp.

SKL: "Inte alarmerande"

Caroline Olsson, chef på arbetslivssektionen vid SKL, delar inte bilden av en massflykt från landstingen. Hon vill inte kommentera Vårdfokus siffror, då hon inte har tillräcklig kunskap om hur statistiken tagits fram.

I stället hänvisar hon till den partsgemensamma statistiken i databasen Kolada, som visar andelen sjuksköterskor som helt lämnat landstingssektorn. Under 2010 handlade det om 7 av 100, för att stiga till 8,8 av 100 år 2014. Det motsvarar en ökning på 25 procent.

Men Caroline Olsson påpekar att andelen sjuksköterskeavgångar bara ligger marginellt över snittet på 8,3 procent för samtliga yrkeskategorier i vården.

– Det är således inga alarmerande siffror. Sen måste man givetvis hålla koll över tid, så att det inte drar iväg. Självklart måste arbetsgivarna jobba med attraktiviteten. Det är alltid en prioriterad fråga att försöka behålla duktiga sjuksköterskor. Vi vet i dag att det är svårt att rekrytera.

Samtidigt medger hon att den partsgemensamma statistiken inte säger någonting om hur det ser ut i enskilda landsting. Och de siffror Vårdfokus tagit fram visar den totala rörligheten från landstingen är hög på flera håll.

– En för hög rörlighet är inte bra, det påverkar kontinuiteten och arbetsmiljön. Men det här är något man måste jobba med lokalt, inte bara på landstingsnivå utan hela vägen ner på enskilda avdelningar, säger Caroline Olsson.