Under onsdagsmorgonen i Almedalen diskuterades om sjuksköterskebristen är en myt eller verklighet. Det korta svaret på frågan gav Ann Johansson, vice ordförande i Vårdförbundet: det är inte en generell brist på sjuksköterskor, men det är brist på specialistsjuksköterskor.

– Vi pratar mycket om arbetsbyte och behovet av andra professioner i vården och det kan vara rätt i en del verksamheter, men jag ser det inte som en generell lösning. Det gäller att först titta på varje verksamhets behov och på vem som gör vad i vårdprocessen, sa hon.

Tagit fram ett verktyg

Vem som gör vad i vårdprocessen och hur sjuksköterskor i hemsjukvården använder sin tid har doktorn i medicinsk vetenskap, Kajsa Thorell, undersökt. Hon har själv en bakgrund som både distriktssköterska och mas, och mätverktyget hon tagit fram i sin doktorsavhandling har nyligen använts inom hemsjukvården i Ljungby kommun.

– Mätningen visade att sjuksköterskorna ägnade två timmar per dag till direkt patientarbete, vilket är helt otroligt. Över 70 procent av tiden går till administrativa arbetsuppgifter och annat som inte är patientarbete. Min förhoppning är att när det här görs tydligt så inser arbetsgivarna att en förändring måste ske.

Annat än patientarbete under sjuksköterskornas arbetsdag kan till exempel vara dokumentation – dessutom i flera journalsystem, som inte korresponderar med varandra – transporter, telefonsamtal, beredning av läkemedel, rapportering, beställningar, delegering, förrådsarbete, samordning med andra vårdgivare och samordning med andra vårdyrken i kommunen.

Men varför, frågade någon i publiken, måstes sjuksköterskor dokumentera så mycket? Till vilken nytta?

Det är inte bara dokumentationen i patientjournaler som är problemet, svarade Rosa Morales, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Ljungby kommun.

– Vi måstes också dokumentera läkemedel, beställning av olika produkter som patienter behöver, delegering – allt ska dokumenteras och det går inte att välja bort.

Hoppas på förändring

Som mas i Ljungby kommun delar hon Kajsa Thorsells förhoppning om att mätningen av vårdbehov och tidsanvändning ska leda till förändringar. Några sådana märks inte ännu, men projektet med mätningarna avslutades för bara några veckor sedan.

– Problemet för sjuksköterskorna i hemsjukvården är inte bara att de administrativa arbetsuppgifterna har blivit fler – patienternas vårdbehov är dessutom mycket större än förr. Vi har patienter i alla åldrar, vi har kroniker, multisjuka, personer med demenssjukdom och dessutom mycket palliativ vård, berättade hon.

Rosa Morales ser inte minst mätningen av behovet av hemsjukvård som intressant. Frågan hon ställer sig är om de 800 patienter som i dag får hemsjukvård verkligen behöver det. Kanske, sa hon, kan en lösning på sjuksköterskornas tidsbrist vara att ersätta vården med andra mer serviceinriktade tjänster.

– Den här mätningen kan hjälpa oss att se vilka arbetsuppgifter som kan lämnas över till andra.

Går att effektivisera

Eva Nilsson Bågenholm, kvalitetsdirektör i omsorgsbolaget Humana, tycker att en sådan här kartläggning är bra. Men hon ser lösningar som inte i första hand innebär att arbetsuppgifter förs över på andra, utan att dokumentationen görs effektivare. Till exempel genom att arbetsgivare tillhandahåller digitala verktyg.

– Om sjuksköterskorna har en Ipad med vid patientbesöket blir dokumentationen mer kortfattad. Dessutom underlättar det om den kan göras direkt. "Kan jag verkligen dokumentera när jag är hemma hos patienten?" kan man invända. Gör det tillsammans med patienten, svarar jag.

Även Eva Nilsson Bågenholm ser problemen med all tid sjuksköterskor måste lägga på att delegera, utbilda undersköterskor och följa upp alla delegeringar. Men när det gäller dokumentationen finns det sätt att effektivisera arbetet, underströk hon.

Det är inte så lätt att plocka bort arbetsuppgifter och heller inte att föra över arbetsuppgifter på annan personal, men panelen var enig om att ett steg till förändring kan vara att mäta och ta reda på om rätt saker görs och för rätt patient. Och att den kunskapen används till att påverka politikerna när resurser ska fördelas.