Efter den 4 juli är Maud Andersson den enda biomedicinska analytikern som är kvar på labbet i Kiruna. Hon, en undersköterska, en molekylärbiolog och några pensionärer förväntas då sköta dygnet runt-verksamheten själva, inklusive helger och beredskap.

Maud Andersson och hennes kolleger befarar nu att laboratoriet kan tvingas stänga under sommaren.

Den oron delas inte av biträdande verksamhetschefen Inger Larsson. Enligt henne kommer verksamheten att fungera under semesterperioden, tack vare tre pensionärer som lovat att gå in och jobba.

"Tror vi kommer lösa det"

Länschefen för laboratoriemedicinen i Region Norrbotten, Lena Norlund, ser ser inte heller någon sådan risk.

– Jag tror att vi kommer att lösa det. Vår HR-personal och biträdande chef kommer att diskutera tillsammans med akuten hur man ska göra. Vi lär nu upp personal på akutmottagningen som ska kunna köra de mest akuta analyserna, säger hon till Vårdfokus.

Men enligt de få biomedicinska analytiker som finns kvar fram till sommaren kommer det inte att räcka. Det saknas biomedicinska analytiker helt under veckorna 27, 28, 31 och 33, säger de. Till det kommer flera enskilda dygnspass där rätt kompetens kommer att saknas

– Som det ser ut nu vet jag inte hur de ska få ihop det, säger Maud Andersson som är förtroendevald för Vårdförbundet på arbetsplatsen.

Störst problem i Kiruna

Region Norrbotten har i flera år haft problem med att rekrytera biomedicinska analytiker. I takt med att de anställda närmar sig pensionsåldern har problemen ökat. Laboratoriet för klinisk kemi och transfusionsmedicini i Kiruna är inte ensamt om att sakna folk, men där är problemet just nu störst.

Egentligen ska de vara sex stycken biomedicinska analytiker i Kiruna. Det var de så sent som i december 2016. Sedan dess har tre sagt upp sig. Ytterligare två biomedicinska analytiker lämnar arbetsplatsen i början av juni respektive juli. Då blir Maud Andersson ensam kvar som biomedicinsk analytiker.

– Vi har skrivit till den labbmedicinska chefen, högsta ledningen och till Vårdförbundet i Norrbotten. Men det är ingen som bryr sig. Förutom en som har gått i pension har vi andra sagt upp oss på grund av missnöje med ledningens oförmåga att lösa problemen på laboratoriet, säger Renita Selbom som också är förtroendevald på arbetsplatsen.

"Alldeles för tungt"

Hon slutar den 4 juli, efter 31 år på labbet i Kiruna.

– Jag orkar inte jobba så här längre. Trots att vi är så få förväntas vi ta ansvar för allting, som om vi var fullt bemannade. Det är alldeles för tungt, säger hon.

Att ledningen inte bryr sig håller länschefen Lena Norlund inte med om.

– Vi har svarat att vi håller på att implementera ny utrustning för automatiskt godkännande av prover, rekrytera folk på olika sätt och vi har försökt att få personer från andra labb att gå in och backa upp. Men det är svårt, i hela vården är det ju svårt att få personal.

"De lyssnar inte på oss"

En viktig orsak till missnöjet på arbetsplatsen är ledningens försök att lösa bristen på personal genom att flytta ner delar av laboratoriet till akuten, två våningsplan ner i sjukhuset. Men det innebär att personalen skulle behöva springa upp och ner mellan våningarna. Det som behövdes i form av reagenser och annat fick inte plats i den lilla lokal som skulle rymma det nya minilaboratoriet.

– Vi försökte gång på gång tala om hur omöjligt det var, men det var det ingen som lyssnade på. I två års tid höll vi på med det här projektet. Till slut rann det bara ut i sanden, säger Renita Selbom.

Enligt Lena Norlund fanns det inte tillräckligt med folk inom laboratoriemedicin för att driva projektet i hamn. Nu har en ny projektledare på regionnivå tillsatts för att starta om projektet, som innebär att exempelvis undersköterskor eller sjuksköterskor kan köra den analysutrustning som behövs under natten och även hjälpa till med blodtappningen.

Tycker förbundet kunde göra mer

Biomedicinska analytikerna riktar även kritik mot Vårdförbundets avdelning i Norrbotten. De tycker att förbundet hade kunna pressa arbetsgivaren mer. Och de tycker inte att de har fått den respons på sina brev till avdelningen som de hade hoppats på.

Elisabeth Lindblad som sitter i avdelningsstyrelsen tycker att kritiken är orättvis.

– Vi har lyft den katastrofala situationen inom labmedicin i varje samverkansforum och fört fram våra synpunkter till ledningen inom landstinget. Vi har vänt på varje sten som går att vända och tillsammans med de förtroendevalda på arbetsplatserna tagit fram en risk- och konsekvensanalys. Vad vi mer skulle kunna göra har jag svårt att förstå, säger hon.