Sjuksköterskan Rose-Marie Isaksson är ordförande i Norrbottens etiska råd och etik- och omvårdnadsstrateg på Region Norrbottens utvecklingsavdelning. Hon leder och samordnar det etiska arbetet, bland annat på sjukhusen i Sunderbyn, Piteå, Gällivare. Kalix och Kiruna.

Regionens satsning på etiska frågor började när patientnämnden för flera år sedan uppmärksammade att många av deras ärenden handlade om bemötande.

– Det var samma år som jag disputerade på en avhandling om könsskillnader vid hjärtinfarkt. En av mina chefer såg mitt intresse för etiska frågor och när patientnämndens upptäckt ledde till beslutet att prova med etikombud blev jag utsedd som samordnare, säger Rose-Marie Isaksson.

Ettårig utbildning

Tillsammans med en kollega utformade hon en ettårig utbildning som pågår fortfarande. Under åtta träffar varvas teorier med reflektion och praktiska övningar om etiska dilemman. 2011 utvärderades utbildningen inför ledningsgrupper och sjukvårdspolitiker. Då hade åtta etikombud utbildats. Någon av beslutsfattarna utropade bestört: "finns det bara åtta ombud?". Efter det tog utvecklingen fart.

Läs också: Etikronder ger insikter om patientens perspektiv

Även landstingsdirektören blev engagerad och tyckte att etikombuden borde vara fler. I dag finns 150 ombud i Region Norrbotten. Ett av dem är Solveig Holmdahl, sjuksköterska vid palliativa rådgivningsteamet på sjukhuset i Piteå, där de sedan ett par år tillbaka driver ett etikcafé.

Etik från arbetsvardagen

Det finns 15 etikombud på Piteå sjukhus – sjuksköterskor, undersköterskor och paramedicinsk personal som planerar och håller i träffarna i etikcaféet. Från början ägde de rum två gånger i månaden, nu är det något mer sällan. All personal välkomnas till en halvtimmes samtal om etiska dilemman, hämtade från deras arbetsvardag.

Solveig Holmdahl
Solveig Holmdahl, sjuksköterska och etikombud i Piteå.

– Vi samlas i ett av de större personalrummen och dukar upp med fika vid ett antal runda bord där personalen sitter i grupper och pratar om ämnen som vi har förberett. Vi etikombud håller i de här träffarna; förbereder, inleder och formulera olika frågeställningar som vi lägger på borden, berättar Solveig Holmdahl.

Ibland flyter samtalen på bra, ibland går det lite mer trögt. För etikombuden är det viktigt att personalen känner igen sig i frågorna. På en sådan liten ort som Piteå handlar det inte sällan om sekretess. Hur skyddas en patients integritet när man känner varandra? Var går gränsen mellan privat och personlig? Vad får man säga i omklädningsrummet? Och vad gör man om en kollega bryter mot tystnadsplikten?

Bemötande engagerar

Frågor om bemötande engagerar också. Är det okej att fräsa ifrån till en patient eller en anhörig som är aggressiv? Diskussioner om vad personal får säga och inte får säga brukar bli livliga. Liksom de om vad som egentligen menas med ett gott bemötande. Samtalen om bemötande handlar inte alltid hur de är, eller borde vara, mot patienter utan även om hur de visar respekt mot varandra. Professioner emellan och mot studenter.

– Det finns så mycket klokskap här och så mycket som vi stöter och blöter – ibland utan att tänka på att det handlar om etik. För att etikcaféerna ska locka personal måste vi vara tydliga och hålla oss till ämnen som de känner igen sig i. Det får inte bli för högtravande eller fyllt med floskler.

Litar på varandra

Etikcaféerna fyller ett behov av reflektion som vårdpersonal sällan har tid till. Gruppsamtalen runt borden följs upp av en gemensam återkoppling där olika åsikter bryts mot varandra. Det finns en trygghet som gör att man inte är rädd att tala öppet om svåra saker. Man litar på varandra och känner igen sig i varandras frågor.

– Det är nödvändigt för att det ska kännas angeläget, säger etikombudet.

Läs också: Viktigt att få reflektera med kolleger