När Hanna Holst, universitetsadjunkt på institutionen för hälso- och vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet, arbetade som sjuksköterska handledde hon själv studenter i par. Hon blev imponerad av hur fint de samarbetade och hur det bidrog till att göra dem självständiga i vården av patienterna, berättar hon.

Nu har hon i sin forskning kunnat konstatera samma sak. När studenter handleds två och två och får till ett bra samarbete så utvecklas de med hjälp av varandra. Studentkamraten blir både en trygghet och en sparringpartner.

Växer tillsammans

Genom att ha en annan student att diskutera med, stötta sig emot och reflektera mycket tillsammans går det lättare att växa in i sin yrkesroll och bli självständig.

– Paret blir som en utgångspunkt för studenternas lärande, de får en fördjupad relation och drar nytta av varandra och lär av varandra, säger Hanna Holst.

Deltagarna i hennes studie är studenter, handledare och patienter på Utvecklande och lärande vårdenheter, ULVE, som Linnéuniversitetet och Region Kronoberg utvecklat tillsammans.

Här får studenter jobba i par och självständigt vårda särskilt utvalda patienter. Teoretisk och praktisk kunskap förs samman, bland annat genom mycket reflektion. Handledningen utgår från en så kallad livsvärdsteoretisk grund, ett helhetsperspektiv på människan som i sammanhanget innebär att handledaren ska lära känna sina studenter så väl att handledningen kan anpassas till varje students egen nivå och förmåga att lära sig.

Andra studier

Hanna Holst resultat stämmer väl överens med de studier som finns kring handledarmodellen Peer Learning, som också visar att studenter som stöttar och lär av varandra under praktiken blir bättre rustade för framtiden. Detta, och mycker mer, går det att läsa om i Vårdfokus senaste tema om handledning.

Utmaningen med två studenter, oavsett handledningsmodell, är att den ena kan bli lite skymd bakom den andra och att resultatet blir bäst om samarbetet fungerar bra studenterna emellan.

Hanna Holst har även intervjuat patienter och undersökt hur parhandledningen påverkar patienternas upplevelse av vården.

– När samarbetet mellan studenterna fungerar bra så lyckas de vårda patienten utifrån ett helhetsperspektiv, säger hon.

En utmaning

Då kan exempelvis en student utföra praktiska moment i lugn och ro samtidigt som den andra har uppmärksamheten riktad mot patienten och hur han eller hon mår.

När samarbetet fungerar dåligt mellan studentparet så kan patienten i stället känna sig extra utsatt och sårbar. Därför är det viktigt att från vården och universitetets håll alltid ha med patientens perspektiv när den verksamhetsförlagda utbildningen planeras och organiseras, konstaterar Hanna Holst.