Runt om i hela Sverige finns det adjungerade kliniska adjunkter, AKA, med olika yrkesbakgrunder. De fungerar som en bro mellan högskola och vården, med särskilt ansvar för den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU.

Det är oklart hur många personer det finns som jobbar som AKA och som även är röntgensjuksköterskor, men de finns i alla fall inte på alla studieorter i Sverige. På Karolinska sjukhuset i Huddinge finns däremot en lång tradition. Redan på 1980-talet började en röntgensjuksköterska skriva metodböcker och ta sig an studenter. På den tiden kallades uppdraget kliniklärare. I dag har Karolinska utvvecklat yrkesrollen till att bli klinisk lärare, vilken innefattar långt mycket mer än uppdraget som AKA.

Engagerade i flera frågor

– Utöver utbildningsdelen vill man i dag att kliniska lärare ska vara mer involverade i frågor som rör forskning och utveckling. Förr behövde man ha en vårdlärarutbildning, i dag är det magisterexamen som gäller, säger Magnus Kvarnryd.

Han och kollegan Anna Ek Jörneklint berättar under ett seminarium på Röntgenveckan entusiastiskt om sitt arbete. Mycket handlar givetvis om att ta hand om studenter. Det kan vara undersköterskor, AT-läkare och studenter från medicintekniska utbildningar. Men främst handlar det om blivande röntgensjuksköterskor.

– Från varje årskurs på programmet har vi upp emot tolv studenter, dem följer vi sedan under hela utbildningen. Inför varje termin gör vi en plan för vilka VFU-kurser de ska gå, vilka mål de ska uppnå och vilka modaliteter de ska se. I nära samarbete med lärosätet ansvarar vi för halvtidsuppföljningar, seminarier, examinationer och vi handleder även vid kandidatuppsatser, säger Anna Ek Jörneklint.

Vill se studentdriven mottagning

En del av uppdraget är också att utveckla nya moment i utbildningen. En plan som ännu bara finns på ritbordet är att starta en mottagning som drivs av studenter från flera olika vårdyrken. De skulle få ta sig an enklare patientfall, exempelvis från en lättakut, men under ett ganska högt flöde – precis som på ett sjukhus.

Magnus Kvarnryd och Anna Ek Jörneklint har även ansvar för att introducera all ny personal på kliniken, samt planera och samordna vissa utbildningsinsatser för befintlig personal. De håller i föreläsningar på andra delar av sjukhuset och är med när det ska tas fram nya arbetsmetoder.

– Att vara med och skriva metodböcker är värdefullt för oss som kliniska lärare. Det ger oss en större kunskap och insikt, som vi lättare kan överföra till andra. Dessutom gör det att vi är uppdaterade på varenda liten förändring som sker, säger Magnus Kvarnryd.

Har makt över egna arbetet

Utöver sina andra åtaganden sitter Magnus Kvarnryd med i en arbetsgrupp för den nya sjukhusbyggnaden Chopin i Huddinge. Och Anna är med i en katastrofberedskapsgrupp. Dessutom jobbar de en hel del kliniskt.

– Det som gör att vi kan vara med på flera håll är att vi inte går på något schema, vi beslutar själva vad som ska göras och när det ska göras. Det kliniska arbetet är väldigt viktigt för oss. Det gör att vi håller oss ajour, så att vi verkligen kan de saker som vi ska lära ut till andra, samtidigt som det ger oss bra uppslag för ämnen till kandidatuppsatser, säger Magnus Kvarnryd.

Både han och Anna Ek Jörneklint hoppas att de i framtiden får vara ännu mer delaktiga inom det vetenskapliga arbetet. Kanske som doktorander själva, men även genom att stötta andra röntgensjuksköterskor till att hitta idéer, handledare och framgångsrika vägar inom forskningen.