Psykiatrisjuksköterskorna Frida Fogelström och Katarina Redefalk har skrivit en debattartikel i Vestmanlands läns tidning där de berättar om sin oro för sjukvården i allmänhet och för psykiatrin i synnerhet. I artikeln ställer de en konkret fråga till beslutsfattande politiker:

"Hur är det möjligt att skapa ett enormt budgetunderskott för att betala bemanningsföretag, men inte ordinarie personal så att de stannar kvar och bidrar till en hög och hållbar vårdkvalitet?"

När Vårdfokus ringer Frida Fogelström och Katarina Redefalk berättar de att de är oroliga för sin och kollegernas arbetsmiljö och för kvaliteten på vården. 

– Den frustration vi känner har vuxit sig starkare under några år. Politiker och sjukhusledning pratar om att de gör saker – förkortar nattarbetstiden och betalar för specialistutbildning – och det är bra, men det är inte tillräckligt, säger Frida Fogelström.

Slutar för att höja lönen

De upplever båda hur kolleger lämnar regionen. För att de inte orkar längre, eller för att gå till andra arbetsgivare för att kunna komma tillbaka med ett bättre förhandlingsläge och därmed högre lön. Katarina Redefalk är en av dem som förhandlat upp sin lön på det sättet.

– Jag sa upp mig och började i en annan region för att få upp lönen, men samtidigt är jag emot att det ska vara så. Det är ologiskt att det ska betala sig att komma tillbaka från en annan arbetsgivare samtidigt som de som är lojala och stannar har lägre lön. Lojalitet borde belönas, säger hon.

Ologiskt, tycker de också när de får höra av chefer att sjukhuset inte kan anställa nyutexaminerade sjuksköterskor på grund av att ingångslönen är för hög och sticker i ögonen på dem som varit anställda länge.

En rimlig löneutveckling under hela yrkeslivet borde vara självklart, anser de.

Gillar sitt jobb

Frida Fogelström och Katarina Redefalk arbetar båda inom vuxenpsykiatrin på lasarettet i Västerås. Frida har varit anställd inom psykiatrin i Region Västmanland i tio år. Katarina sa upp sig, men kom tillbaka för att hon saknade psykiatrin inom slutenvården och kollegerna där. Det är tre år sedan.

– Vi tycker om vårt jobb väldigt mycket. Vi är ett bra team med kompetent personal som drivs av att kunna hjälpa patienter som inte känner något hopp, men som efter någon tid här kan se ljusare på livet, säger Frida Fogelström.

Färre vårdande samtal

Men bristen på personal gör att de oroar sig för vårdkvaliteten. Katarina Redefalk berättar om försämringar av vården.

– Vi hinner inte ha vårdande samtal i den omfattning vi vill, vilket leder till att medicineringen ökar. Och när vi inte hinner revidera vårdplanerna leder det till att information tappas bort och att patienter måste fråga om för att få svar på sina frågor, säger hon.

Ännu fler patienter

Stressen gör att gemensamma förhållningssätt blir svårt att utveckla och att teamarbetet, som är så viktigt för dem, blir lidande. Och nu har politikerna beslutat att avdelningen ska utökas med ytterligare fyra vårdplatser från den 1 november. Utan att anställa fler.

– Det är meningen att vi ska vara två sjuksköterskor på avdelningen dagtid, men alltför ofta måste vi arbeta ensamma. Hur ska det gå med ännu fler patienter, frågar sig Frida Fogelström.

Enligt schemat ska de arbeta varannan helg, men de båda sjuksköterskorna har hittat sin egen lösning på bemanningskrisen och den pressade arbetssituationen: de har gått ner i arbetstid för att orka.

Vad svarar politikern?

Vårdfokus ställer psykiatrisjuksköterskornas fråga om bemanningsföretagen till Hans Jansson, vänsterpartist och regionstyrelsens förste vice ordförande i Region Västmanland. Han håller med om det frustrerande i att vara beroende av bemanningsföretag och kallar det till och med ohållbart.

– Det finns inget positivt i det, men som det ser ut nu har vi något av en utpressningssituation. Vi är beroende av bemanningsföretagen för att lösa den akuta personalbristen och måste betala den ersättning som de begär. Vårdens verkliga hjältar är den fast anställda personalen som stannar kvar och tar de ordinarie arbetspassen. Vi politiker håller inte i lönerna men i regionen har vi ett pågående arbete för att förbättra löner och anställningsvillkor för erfaren, kompetens personal – speciellt där det är en bristsituation, svarar han.

Vad gör ni för att lösa bemanningskrisen utan att vara beroende av inhyrd personal?

– Regioner och landsting har ett arbete inom Sveriges kommuner och landsting, SKL, där vi håller ihop för att försöka minska bemanningsföretagens inflytande. Vi har till exempel lyckats anställa 13 av 26 hyrläkare inom psykiatrin i Västmanland. Höjda löner är en del i att det lyckats, men det har också ett signalvärde att alla håller ihop för att minska bemanningsföretagens inflytande, säger Hans Jansson.

Vårdfokus kunde dock nyligen berätta att kostnaderna för hyrsjuksköterskor har fortsatt att öka, trots beslut i alla landsting och regioner att det ska minska.