Daniel Hallin var 34 år gammal när han kom in akut till Motala psykiatri sommaren 2017. Två dagar senare hade han avlidit, efter att ha legat fastspänd i 42 timmar. Han fick blodförtunnande, men dog ändå av blodproppar i lungorna. 

Det visar kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning på Sveriges television. För att hålla någon fastspänd i psykiatrisk vård längre än fyra timmar krävs synnerliga skäl och beslut av en chefsöverläkare eller specialist i psykiatri. Programmets genomgång visar att de långvariga bältningarna har en rad brister som också innebär lagbrott.

Paranoid med vanföreställningar

Daniel Hallin hade en lång sjukdomshistoria med olika diagnoser och medicineringar. När han lades in akut var han paranoid och hade vanföreställningar. Efter att han spänts fast fattade läkare tio nya beslut om att han skulle ligga kvar som motiverades med att han var "agiterad", "oförskämd", "hotfull" och "instabil".

När en patient tvingas ligga fastspänd längre än fyra timmar måste en läkare rapportera det till myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. På underrättelsen ska det framgå vad som är den omedelbara faran och varför situationen inte gått att lösa på annat sätt.

Det ska framgå att den beslutande läkaren gjort en personlig undersökning. Men bland de 600 underrättelser om bältesläggning längre än fyra timmar som kom in till Ivo 2017 hade det inte skett någon läkarundersökning i 60 fall, eller så hade det skett senare än lagen tillåter, enligt Uppdrag gransknings genomgång.

Psykiatrisjuksköterskors kompetens

Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor verkar för att det ska vara ett krav i lagen att en specialistsjuksköterska i psykiatri finns närvarande vid bältesläggning.

Henrika Jormfeldt. VF 6-16
Henrika Jormfeldt, ordförande i Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor

– Jag reagerar på att psykiatrisjuksköterskornas viktiga roll inte tas upp när bältesläggning diskuteras och patienter drabbas. Psykiatrisjuksköterskor har en unik kompetens och roll. Vi arbetar förebyggande genom att göra patienten delaktig i vården och planeringen, säger Henrika Jormfeldt, ordförande i föreningen.

Hon oroas av att antalet psykiatrisjuksköterskor har minskat med 10 procent mellan åren 2009 och 2014 och att trenden fortsätter nedåt.

– Hur ser sambandet ut mellan exempelvis bältesläggningar som inte går rätt till och bristande kompetens i omvårdnad. Psykiatri riskerar att få ett för medicinskt perspektiv med diagnos och behandling.

Hon lyfter fram hur viktigt det är med omvårdnadsprocessen i samband med bältesläggning, för att kunna undvika att det behövs flera gånger.

– Vi ska alltid prata med patienten efteråt och höra händelsen ur deras perspektiv, fråga vad vi kan göra annorlunda. Men det kan vara svårt eftersom vissa som mår psykiskt dåligt har svårt med dialog. Då krävs vår professions kompetens.

Hon menar att en situation där patienten blir hotfull eller våldsam inte uppstår ur ingenting.

– Det beror ofta på en successiv försämring, som att personen inte äter, det inte fungerar i boendet, rutiner saknas och sociala kontakter. Allt sådant som är svårt för oss alla, men kan bli ohanterligt för personen med psykisk sjukdom.

Hon menar att psykiatrisjuksköterskor kan förebygga genom att arbeta med samordning, regelbunden kontakt och att involvera patienten.

Mölndals sjukhus lyckas

En psykiatrisk vårdavdelning som lyckats väl med att förebygga bältesläggning är psykosavdelning 242 på Mölndals sjukhus i Göteborg. Personalen har blivit bättre på att lugna, informera och göra patienterna delaktiga. Nu är det mycket sällan någon patient behöver spännas fast.

– Jag vet inte när det skedde senast. Men det finns personal som började i juni och aldrig varit med om en bältesläggning. Samtidigt vet jag att det kan hända när som helst, jag vet hur hotfulla situationer som kan uppstå med knutna nävar, då är man inte tuff som personal, säger Beatrice Carlsson, vårdenhetschef.

Därför arbetar de för att sådana situationer inte ska uppstå.

– Det handlar om att skapa bra relationer och vara trevlig och tillmötesgående. Ofta lägger sig ilskan och skrikandet om man blir väldigt vänligt bemött, det gäller för oss alla. Vi affektsmittas inte här.

Stort nationellt projekt

Avdelningen har successivt under flera år lyckats minska alla former av tvångsåtgärder.
Personal från avdelning 242 har varit med i Sveriges kommuner och landsting, SKL:s, landsvida projekt Bättre vård mindre tvång som pågick mellan 2010 och 2014.

Enligt SKL har projektet lett till att en stor del av den psykiatriska heldygnsvården har förbättrat patientbemötandet och minskat behovet av tvångsåtgärder.

Paradoxalt nog ökade samtidigt statistiken för bältesläggning under samma period med 40 procent i hela landet.

– Det tror vi helt beror på att inrapporteringen ökade efter att vi haft insatser för det gentemot landstingen, säger Lars Grönvik, enhetschef för patientregistret på Socialstyrelsen.

Mellan åren 2015 och 2016 sjönk däremot de inrapporterade bältesläggningarna från 4 415 till 3 806 i landet.