Vården är i fas nu. De halvårslånga köerna till hälsoundersökningarna under 2014 och 2015 är borta. Mycket tack vare vårdpersonalen som vågade tänka nytt och kreativt när antalet asylsökande som skulle kallas till hälsoundersökning dubblerades på ett år. Mitt i det pressade läget startades bland annat mobila flyktingteam, triagering av patienter på centralstationen i Malmö och utökad asylvård på många håll.

Mer fokus på psykisk ohälsa

Innehållet i hälsoundersökningarna har slipats. Större fokus ligger på den psykiska hälsan för att upptäcka dem som behöver hjälp i tid. Personer som varit med om svåra trauman eller har andra tecken på psykisk ohälsa kan behöva remiss till första linjens psykiatri eller specialistvård.

I dag satsar många landsting och regioner på så kallat hälsostöd eller hälsoskola för att fånga upp nyanlända. På gruppträffar med en hälsokommunikatör pratar de om hur den svenska vården fungerar, som att man behöver gå till vårdcentralen för att få en remiss till en specialist eller att akuten inte är den rätta platsen för utredning av långvarig smärtproblematik.

Hinder för vård

Men även om patienten gör allt rätt händer det att vården säger nej. I alla fall om personen är papperslös eller EU-migrant. Fortfarande nekas många papperslösa hjälp som de enligt lagen har rätt till. Nyligen gick alla professions- och fackliga vårdorganisationer, bland dem Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening, ihop och uppmanade riksdag och regering att värna rätten till vård för papperslösa och EU-migranter.

I ett arbetsrum på Röda korsets huvudkontor i Stockholm huserar vårdförmedlingen för papperslösa. Här finns lite förbandsmaterial, en blodtrycksmanschett och en undersökningsbrits. Att ta hand om patienter är inte den huvudsakliga uppgiften för de tre sjukskötersk­orna som arbetar här. De ser framför allt till att personer får den hjälp de har rätt till inom den offent­liga hälso- och sjukvården. Sjuksköterskans viktigaste instrument är lagen om vård som inte kan anstå från 2013 (se faktaruta). Den sticker de under näsan på alla, från arbetsgivare och politiker till enskilda i vården som avvisat en patient.

— Lagen är snårig och det är inte så lätt att navigera i den. Men vi hjälper gärna till att hitta rätt och det brukar bli en bra dialog, säger sjuksköterskan Johanna Lönn och berättar att hon ser sig själv lite som en kartläsare i lagtexten.

Stora möjligheter till vård

Hon menar att många ser lagen som en begränsning, men egentligen ger den stora möjligheter.

— Det är upp till varje vårdgivare och egentligen kan man ge väldigt mycket vård. Det behöver inte vara akut, utan kan handla om blodtryckskontroll och ett recept på blodtryckssänkande. Att förebygga en stroke är värt mycket, både på individnivå och samhällsekonomiskt, säger Johanna Lönn.

I januari släpper Röda korset en rapport om vilket stöd vårdpersonalen får från arbetsgivaren när de ska fatta beslut om vem som har rätt till vård. Landstingens och regionernas information till personalen och rutiner kring till exempel fakturering varierar, visar det sig.

Fler kvotflyktingar

Efter flyktingtoppen 2015 skärptes gränskontrollerna, både i Sverige och EU, och allt färre söker asyl i dag. 

Men aldrig förr har antalet flyktingar som behöver skydd i ett annat land varit så stort som i dag. Enligt UNHCR handlar det om 1,2 miljoner, de flesta från Syrien.

Sverige ökade nyligen antalet kvotflyktingar till 5 000 per år efter att länge ha legat stadigt på 1 900 personer årligen. Det handlar om personer med de allra största behoven av skydd i annat land, till exempel familjer med kroniskt sjuka barn, dialyspatienter eller svårt traumatiserade. 

För vården betyder det att de flyktingar som kommer i dag är färre, men sjukare och att nyanlända kommer att dyka upp inom all sorts vård, inte bara i samband med hälsoundersökningar.