I dag disputerar distriktssköterskan Sofia Andersson, forskare vid Umeå universitet, på en avhandling om vård i livets slutskede. Hennes forskning visar att hälften av de gamla som dör på särskilt boende upplever smärta, andnöd eller ångest.

– Det är en hög siffra som visar på brister inom vården i livets slutskede. På särskilda boenden behövs både fler läkare och sjuksköterskor och mer kunskap i palliativ vård hos omsorgspersonalen, säger hon.

Smärta och ångest ska inte ses som en naturlig del av åldrandet. Trots det finns tidigare studier som visar att det är en alltför vanlig inställning hos vård- och omsorgspersonal. Det ser Sofia Andersson som ett tecken på att mer utbildning behövs.

– Siffror från Socialstyrelsen visar att omkring 80 procent av vård- och omsorgspersonalen på särskilda boenden har adekvat utbildning. Det är en för låg siffra med tanke på hur vanligt det är att de boende är svårt sjuka eller döende.

För få får lindring

Hennes avhandling består av både kvalitativa och kvantitativa studier. I en mindre enkätstudie har omkring 200 personer bedömt vården av en döende närstående. I en stor registerstudie har vårdpersonal besvarat frågor om vården i livets slutskede.

I en av studierna skattar personalen att nästan 70 procent av de döende hade smärta och att 84 procent av dem blev helt lindrade. 14 procent hade andnöd och mindre än hälften blev helt lindrade. 44 procent bedömdes ha ångest och av dem blev 77 procent helt lindrade.

– Målet med den palliativa vården måste vara att 100 procent av dem som behöver lindring av smärta, andnöd eller ångest ska få det, säger Sofia Andersson.

Vårdplan uppskattas

Avhandlingen ingår i ett större forskningsprojekt om implementering av Liverpool care pathway, LCP, som är en standardiserad vårdplan för kvalitetssäkring av den palliativa vården. Den utvecklades i England och kom till Sverige 2007, men har på många håll ersatts av Nationell vårdplan för palliativ vård, NVP, som tagits fram av Palliativt utvecklingscentrum i Skåne.

På de särskilda boenden i kommunen där studierna genomfördes fortsatte man att använda LCP under en tid. Sofia Anderssons forskning visar att de närstående såg vårdplanen som ett stöd och att de uppskattade att kunna följa vilka insatser som gjorts. Även personalen såg vårdplanen som ett stöd, både för att den involverar de närstående i vården och för att den underlättar ett gemensamt förhållningssätt.

Standardiserade vårdplaner, läkemedelsordinationer för snabb symtomlindring och instrument för att skatta smärta och ångest ser Sofia Andersson som viktiga delar för att förbättra vårdkvaliteten i livets slutskede.