Barnmorskan Annicka Burman är vänsterpartist och ledamot i landstingsfullmäktige. När vänstern i Västernorrland bytte fot efter valet och ställde krav på "tre akutsjukhus" i stället för, som tidigare, "tre sjukhus" övergav hon partilinjen och röstade med majoriteten, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Hon hade två skäl för sitt beslut: Landstinget i Västernorrland har ett stort budgetunderskott och nyfödda barn kan behöva vård på en neonatalavdelning.

– Sollefteå hade landets näst minsta förlossningsenhet med i genomsnitt en förlossning per dygn. Kompetensen bland barnmorskorna var hög, men det avgörande för mig var att sjukhuset saknade neonatalavdelning. Det innebar att nyfödda barn med akut vårdbehov kördes till neonatalavdelningen i Sundsvall, säger hon.

Fick betala ett pris

Så för ekonomins skull och för de nyfödda patienternas skull övergav Annicka Burman sin partigrupp i landstingsfullmäktige och argumenterade för en nedläggning av förlossningen på Sollefteå sjukhus. Ett beslut som, visade det sig, hade sitt pris.

Annicka Burman.jpg
Annicka Burman är barnmorska och politiker (V) i Västernorrland.

– Debatten här har varit förfärlig och personer som har tagit ställning för en nedläggning har verkligen blivit hårt ansatta. För min del har det varit elakheter, hat och hot – framför allt på sociala medier.

Stämningen har varit så hätsk att hon, som bor i Sundsvall, numera väljer att inte åka till Sollefteå. Hennes känsla är att hon är hatad av invånarna. Obehaget fick henne till och med att avstå från en debatt om sjukvårdens framtid som ägde rum där.

– Det här är ett glesbygdslän och känslan av att vara förfördelad är lättväckt. Här finns gott om naturtillgångar och en vetskap om att vi här uppe bidrar mycket till statskassan utan att få särskilt mycket tillbaka. Så visst förstår jag att man blir arg och ledsen över att förlora något man har haft i långa tider, men sjukvård kan inte bedrivas som ett arbetsmarknadsprojekt, säger Annicka Burman.

Förstår känslorna

De starka känslorna handlar inte bara om själva förlusten av akutsjukvård, tror hon. De handlar också om farhågan för vad en nedläggning kan föra med sig. När välfärd och service försvinner från glesbygden finns en risk att ännu fler flyttar därifrån.

Hon förstår känslorna, men står fast vid att det var rätt att lägga ner akutortopedin, akutkirurgin och förlossningen i Sollefteå. Landstinget blöder, säger hon. Underskottet närmar sig två miljarder kronor och en av de stora utgifterna är kostnaden för stafettpersonal.

– Bristen på läkare och sjuksköterskor kostar oss enorma summor. En inhyrd förlossningsläkare som är jour kan ha en veckolön på 200 000 kronor.

Enligt Annicka Burman var beslutet riktigt för de nyfödda barnens skull. Men de gamla och multisjuka då? De som måste åka hit och dit för att en åkomma hör hemma på ett sjukhus och en annan på ett annat.

– Akuta operationer måste sällan göras pronto. Och i Sollefteå finns trots allt en akutmottagning och en intensivvårdsavdelning. Visst kan det bli långt att åka, men så är det när man bor i Norrland, säger hon.

Elakheter har haglat

Hätskheten har tagit hårt. Det som tog hårdast var när en läkare slängde i väg "den där – hon har inte jobbat som barnmorska på 20 år". Hon kände sig misskrediterad och det var dessutom fel, för även om Annicka Burman är pensionär i dag har hon tills nyligen jobbat på barnmorskemottagningen i Sundsvall.

Det har haglat förolämpningar och elakheter. Det har till och med talats om att man borde starta häxbålen igen. Obehagligt, tycker Annicka Burman. Men hon tycker inte bara att beslutet att lägga ner förlossningen var rätt. Hon tycker att det borde ha gjorts för länge sedan.

– Den här förlossningskliniken kommer aldrig att öppna igen.

Det här är Vårdfokus tredje artikel om Sollefteå, ett år senare.

Läs också: Ny kooperativ vårdcentral - som siktar på att växa

Känslan av svek lever kvar i Sollefteå