Det borde finnas en bättre samsyn på vad ambulanssjukvård egentligen är. Ambulanssjuksköterskan Jonas Wihlborg är forskare vid Lunds universitet och hans studier visar att det finns stora variationer på hur lärosäten och landsting och regioner beskriver ambulanssjuksköterskans kompetens. Nästa vecka disputerar han på en avhandling som han hoppas ska bidra till en förbättring.

– Man borde tänka om när det gäller specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska. I dag är det helt upp till de elva lärosäten som bedriver utbildningen att bestämma över innehållet och det innebär att det varierar mycket, säger han.

Ingen nationell yrkesbeskrivning

Socialstyrelsen har haft en yrkesbeskrivning för ambulanssjuksköterskor, men har dragit tillbaks den. Den kompetensbeskrivning som finns numera har gjorts av Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, men den har ingen legal status vare sig på lärosäten eller inom ambulansverksamheten.

Jonas Wihlborg
Jonas Wihlborg. Foto: Lunds universitet.

Bristen på nationella styrdokument och kompetensbeskrivningar innebär att ambulanssjuksköterskans kompetens även i verksamheterna beskrivs på olika sätt. Ofta framhålls vikten av att rädda liv, men Jonas Wihlborgs studier visar att när erfarna ambulanssjuksköterskor själva reflekterar över sin kompetens framhåller de sådant som kommunikationsförmåga, reflektionsförmåga och förmågan att arbeta i team.

– Intervjuerna visar att arbetet sällan handlar om att rädda liv och att det är viktigare med bra beslut än med snabba beslut. Förmåga att samarbeta i teamet betyder mycket – och kan dessutom vara avgörande när det gäller att rädda liv.

Efterlyser feedback

Jonas Wihlborgs forskning visar att inställningen inom ambulansverksamheten är att ambulanssjuksköterskor ska vara experter på allt. Han tycker den borde ersättas med inställningen att de skulle vara experter på problemlösningar. Han efterlyser också system för feedback och professionell handledning.

– Då menar jag feedback på den egna arbetsinsatsen både från chefer och genom att få veta hur det gick för patienten efter överlämningen till akutsjukhusets personal. Och när det gäller handledning är det alldeles för ovanligt, trots att man vet att det är en bra metod för kompetensutveckling.

Bristen på nationella styrdokument och samsyn leder, enligt Jonas Wihlborg, till en ojämlik och mindre patientsäker vård. Något som förstärks av att de förutsättningar som ges till ambulanssjukvården också varierar över landet.

Ta gemensamt ansvar

Med sin avhandling hoppas han kunna påverka lärosätena att utforma utbildningen i samråd med ambulanssjukvården. Bra steg vore kliniska lärare och att förlägga en del av utbildningen i ambulanssjukvården.

– Jag skulle vilja se mer av aktivt lärande och praktiska övningar med patientfall. Det vore bra om universitet och ambulanssjukvård tog gemensamt ansvar för det.