När en neonatalläkare förra sommaren försökte rädda livet på ett foster i samband med en sen abort i graviditetsvecka 22 blev det startskottet till en intensiv debatt om hur abortlagens skrivningar om sena aborter egentligen ska tolkas och vad som är etiskt försvarbart.

Överlappande tidpunkter

Enligt nuvarande praxis får en abort senast utföras i graviditetsvecka 21 +6. Samtidigt kan det vara medicinskt möjligt att rädda ett foster/barn till livet om det föds vid 22 fullgångna veckor. Den sista tidpunkten för abort av ett foster och den tidpunkt där för tidigt födda barn ges livsuppehållande behandling överlappar alltså nästan varandra.

I förra veckan berättade Vårdfokus om Svenska barnmorskeförbundets och Svensk förening för obstetrik och gynekologis förslag till nya riktlinjer om hur sena aborter ska handläggas. Riklinjerna är framtagna i samråd med Svenska neonatalföreningen och handlar om aborter i graviditetsvecka 18+1 eller senare och som har godkänts av Socialstyrelsens rättsliga råd.

Specialistföreningarna är överens om att handläggning av abort och handläggning av prematur förlossning är två helt olika vårdprocesser som inte ska sammanblandas. De har kommit fram till att inga livsuppehållande åtgärder ska utföras om kvinnan har fått ett tillstånd av rättsliga rådet till en sen abort.

Olika uppfattningar

Men i en färsk skrivelse till Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, påpekar justitieombudsmannen, JO, att det finns olika uppfattningar om hur abortlagen ska tolkas när det gäller sena aborter. Det gäller i synnerhet vad som anses utgöra tidpunkten för aborten, tolkningen av begreppet livsduglighet och hur aborterade foster ska omhändertas om de visar tecken på liv efter att de fötts fram eller stötts ut.

JO lyfter bland annat fram ett beslut som Ivo tog i ett klagomålsärende i september 2015. Ivo skriver i sitt beslut att det är tidpunkten för när abortläkemedlet tas som definierar tiden för aborten, inte när fostret väl stöts ut. Ivo skriver också att foster som aborteras efter vecka 21 + 6 men som föds efter vecka 22 och visar livstecken inte ska ges någon form av livsuppehållande eller palliativ vård.

JO noterar dock att ordföranden i rättsliga rådet i medierna uttryckt en annan åsikt, nämligen att en läkare som försöker rädda ett aborterat foster som kommer ut i vecka 22 inte gör fel eftersom ett foster då räknas som livsdugligt. I stället menar ordföranden att det är abortsläkaren som brutit mot abortlagens bestämmelser genom att låta ett foster stötas ut så sent.

"Mänskliga rättigheter riskerar att kränkas"

"Från ett rättsäkerhetsperspektiv är det inte tillfredställande om hälso- och sjukvårdspersonal inte vet vad de ska rätta sig efter vid sena aborter. Om det inte råder samsyn i dessa hänseenden finns det risk för att upprätthållandet av en god, säker och enhetlig vård försvåras. Ytterst riskeras kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter", skriver JO till Ivo och Socialstyrelsen.

Senast den 14 september vill JO ha besked från de båda myndigheterna om hur de ser på rättsläget och den praxis som råder inom vården vad avser sena aborter.