Det är bara något år sedan det gick att läsa på Socialstyrelsens hemsida att grad två-bristningar oftast läker snabbt och sällan ger långsiktiga problem, något som många kvinnor som fått bristningar i underlivets muskler inte känner igen sig i.

Nu har insikten även nått Socialstyrelsen om att odiagnostiserade och dåligt sydda grad två-bristningar kan ge svåra besvär genom hela livet. Detta kan även gälla kvinnor som fått allvarliga skador på analsfinktern, som lagats men utan att de andra musklerna i mellangården sytts ihop rätt.

Svårt att forska

Kunskapen om hur många och vilka som drabbas av grad två-bristningar saknas i stort sett i dag. En starkt bidragande orsak till detta är att det inte finns "data", alltså uppgifter från vården som går att föra statistik på, följa upp och jämföra med andra register. Det gör det svårt att arbeta förebyggande och forska om skadorna.

Men nu är en förändring på gång.

- Fram tills nu har det varit stort fokus på grad tre- och fyrabristningar. Där har vi uppgifter som håller god kvalitet. När det gäller bristningar grad ett och två ser vi att det behövs mer kunskap om detta i vården. Även forskarvärlden efterfrågar bättre data som gör det möjligt att forska mer på grad ett- och tvåbristningar, säger Lars Grönvik, enhetschef på Socialstyrelsens avdelning för statistik och jämförelser.

Lars Grönvik.jpg
Lars Grönvik.

I dag hålls ett andra möte på Socialstyrelsen där den här frågan diskuteras med företrädare från vården.

Kämpar för förändring

En involverad och engagerad läkare är Eva Uustal, som jobbat med förlossningsskador under en stor del av sin karriär och som ansvarar för två viktiga register: Bristningsregistret och prolapsregistret (prolaps betyder framfall).

Hon har länge försökt driva på för bättre diagnostisering och kunskapsinhämtning när det gäller olika typer av bäckenbottenskador. I dagsläget är det bara bristningar grad 3 och 4 som Socialstyrelsen har säker statistik på.

Eva Uustal
Eva Uustal

Ett problem är att diagnoskoden för bristningar grad två är så bred. Den innefattar allt från små revor i underlivets muskulatur till avslitna muskler. Eva Uustal vill därför få till en ny diagnostisering där mindre och större grad två-skador delas upp i olika grupper. Hon kommer att lämna ett konkret förslag om detta till Socialstyrelsen innan årets slut.

Hon skulle också vilja få till fler och mer detaljerade diagnoskoder för andra typer av bäckenbottenskador, vilket skulle underlätta för forskningen.

Nya diagnoser

Lars Grönvik vill i nuläget inte säga något om vilka förändringar som kommer att göras när det gäller diagnoskoder och inhämtningen av uppgifter från vården, mer än att statistik från förlossningsvården gällande grad ett och två-bristningar kommer att bli ett krav som ska regleras i en föreskrift.

Förändringarna ingår i en stor omgörning av Medicinska födelseregistret som Socialstyrelsen just nu ser över för att modernisera. Så andra förändringar är också att vänta.

Med mer detaljerade diagnoskoder skulle det även bli lättare att rapportera in säkrare data till bristningsregistret gällande grad två-bristningar, som framför allt barnmorskor syr. Då skulle kvinnor som drabbats av i alla fall större grad två-bristningar kunna följas upp. Barnmorskor skulle få chansen till återkoppling, eftersom det i bristningsregistret går att ta reda på hur de gått för de kvinnor man sytt.

Återkoppling viktigt

Återkoppling är något barnmorskor efterfrågar, framför allt för att lära sig mer. Men Vårdfokus bäckenbottenenkät visar att det i dag är väldigt få barnmorskor som får återkoppling när de suturerat bristningar. Samtidigt är återkoppling något alla tycker är viktigt.

Clara Björklund beskuren.jpg
Clara Björklund.

Det finns förlossningskliniker som själva försöker införa olika typer av återkoppling. Ett exempel är Södertälje som är mitt i ett stort utvecklingsarbete med fokus på att minska bristningar och ge bättre eftervård.

Här har barnmorskan Clara Björklund, som håller i projektet, tagit initiativ till att bäckenbottenmottagningen börjat fotografera suturerade underliv, för att kunna berätta för den barnmorska eller läkare som sytt vad som gjorts bra eller vad som kan göras bättre.