På Bollnästorget luktar det brända mandlar och grillade hamburgare. Det är fullt av folk och mellan handelsbodar och våffel­stånd kryssar det gula barntåget sakta fram på väg till dansbanan för att plocka upp nya passa­gerare.


Madeleine Kilsbeck hinner knappt in på torget innan blickarna dras åt hennes håll. ”Åh, titta, så såg man ut förr i tiden! hojtar en äldre dam i glasskön när hon får syn på henne. Är du sjuk­sköterska? frågar hon.


Går i och ur rollen

— Jag är barnmorska. Jag har fått bud från statarlängan att värkarna har satt i gång. Fru Johansson väntar sitt sjätte barn så nu kan det gå undan, säger Madeleine Kilsbeck och pustar lite i värmen.


I morse klev hon in i Skansens klädkammare i jeanskjol, t-shirt och sandaler. Tjugo minuter senare steg hon ut på kullerstenarna i de gamla stadskvarteren som Hilda Ebba Andersson, barnmorska i 1920-talets Sverige.


Madeleine Kilsbeck är en av femton barn­morskor som turas om att spela rollen som distriktsbarnmorskan Hilda Ebba Andersson på Skansen. Genom en fiktiv ramberättelse, som bygger på ett koncentrat av flera verkliga personer, gestaltas barnmorskans insats för den svenska folkhälsan.
 

Förlossningen flyttar in på sjukhus

Berättelsen tar museets besökare drygt hundra år tillbaka i tiden. Redan då har barnmorskan en stark yrkesidentitet. Samtidigt är det en brytpunkt mellan hemförlossning och sjukhusvård och lärlingsutbildningen ska inom kort fastställas till att vara tvåårig.


Mödra- och barndödligheten är hög och barnmorskans uppgift är att rädda liv. Hon kan göra mycket, men inte allt.



I dag handlar förlossningen om att skapa en upplevelse. Många kvinnor tar för givet att det är säkert att föda barn och är mer fokuserade på att få så positiv upplevelse av förlossningen som möjligt. Det påverkar självklart deras förväntningar på barnmorskan, säger Madeleine Kilsbeck.


Förebyggande mödravård och barnhälsovård kom först på 1930-talet i Sverige och i kombi­nation med att allt fler började föda på sjukhus överlevde fler kvinnor och barn förlossningarna.

Volontärerna på Skansen har fått heldagsutbildningar om hur man hanterar museiföremål och möter besökare samt en lång lista med översättningar av ordet barn­morska till olika språk. 


— Nästan alla har sett den brittiska tv-serien Call the midwife och förstår vad midwife betyder, säger Madeleine Kilsbeck.


Väcker många minnen 

När besökarna inser att de har en historisk barnmorska framför sig är det som att lyfta på ett lock och ut kommer berättelserna. Om mormor i Norrland som hade en likadan läderväska, om den traumatiska tångförlossningen eller om alla barn som förut föddes hemma på köksborden i Italien. Det blir också en hel del politik, jämförande av olika länders födelsetal och kluriga statistikfrågor.


— Alla har en relation till barnmorskan och yrket väcker nyfikenhet. Även om inte alla förstår att jag är barnmorska på riktigt väcks många funderingar. Jag går lite in och ut ur rollen som Hilda under dagen utifrån vad som passar, säger Madeleine Kilsbeck.

 

Värnade hygienen

I statarlängan plockar hon fram instrumenten från väskan och berättar om hur barnmorskan tvättade händerna noggrant, först med tvål och vatten och sedan med karbolsyra. Sedan Semmelweis i mitten av 1800-talet upptäckt sambandet mellan barnsängs­feber hos nyförlösta kvinnor och läkare som gick direkt från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna blev hygien ett av barnmorskans främsta ansvarsområden.


Under förlossningen stannade barnmorskan hos kvinnan hela tiden. Tillstötte några komplikationer tillkallades läkare. Några dagar efter förlossningen gjorde hon ett hembesök för att se hur familjen mådde. Kanske behövde naveln lapiseras?