Vårdfokus har tidigare berättat att samtliga sjuksköterskor på ortopedavdelningen vid lasarettet i Ystad har sagt upp sig på grund av att arbetsmiljö under en längre tid varit ohållbar. Deras önskemål om högre löner och förkortad arbetstid ratades av arbetsgivaren, med motivering att det ska vara samma löner och villkor för liknande arbete i hela Skåne. Speciallösningar på enskilda arbetsplatser tillåts inte.

De sista sjuksköterskorna slutar i december. Vakanserna täcks nu upp av bemanningspersonal, men en mer långsiktig lösning kan bli att slå samman ortopedavdelningen med en annan avdelning i Ystad.

Det är den lösning som ser ut att ha störst möjlighet att lyckas, eftersom det är kris på flera håll inom den skånska ortopedin. Att flytta över patienter till andra sjukhus skulle bli svårt. I Kristianstad och Helsingborg är det brist på operationspersonal. Och vid Skånes universitetssjukhus är cirka 27 vårdplatser stängda.

Läs också: Ortopeden i Ystad riskerar att stå helt utan sjuksköterskor

Tung arbetsbelastning

Värst är läget i Lund där avdelning 11 och 12 är sammanslagna tillsvidare under hösten. Så var det förut enbart under semestertid. Orsaken till det nya läget är att två sjuksköterskor sa upp sig i somras, vilket gjorde det omöjligt att öppna avdelning 12 utan att riskera patientsäkerheten. Förutom att en del av personalen har sökt sig till andra arbetsgivare, med bättre villkor och lugnare tempo, är det flera som är föräldralediga. Tre sjuksköterskor arbetar deltid för att specialisera sig inom vård av äldre.

På den sammanslagana avdelningen finns det nu fyra vårdteam, bestående av en sjuksköterska och två undersköterskor och där varje vårdteam ansvarar för sex patienter. 

– Det är väldigt tungt både fysiskt och psykiskt eftersom många av patienterna är äldre och multisjuka. De har stora behov, både medicinskt och omvårdnadsmässigt. För att hinna med allt får jag ibland hoppa över rasten. Det är nio timmar om dagen med full arbetsbelastning. I slutet av ett pass är man helt slutkörd, men känner sig ändå inte nöjd eftersom det alltid finns mer att göra, säger Ida Dahlgren, sjuksköterska på avdelningen och förtroendevald för Vårdförbundet.

Ida Dahlgren
Ida Dahlgren, sjuksköterska och förtroendevald.

Mycket administration

Ida Dahlgren upplever att tidsbristen gör att merparten av omvårdnaden måste skötas av undersköterskor. Själv får hon ägna mycket tid åt att sköta medicineringen och samordna med kommunerna kring patienter som ska hem. Det blir mer administration än patientkontakt, vilket gör att hon får en känsla av att saker kan missas.

Det här är Ida Dahlgren första arbetsplats, hon blev färdig sjuksköterska i januari. Ortopedavdelningarna har nyutbildade som sin huvudsakliga rekryteringsgrund, eftersom det är nästintill omöjligt att få tag i erfarna sjuksköterskor från andra kirurgiska discipliner.

Hinner inte vara ny

Förutom det kliniska basåret som är övergripande för sjukhuset, får de nyutbildade som anställs en ettårig introduktion med fokus på ortopediska patienter. På avdelningen finns även erfarna omvårdnadsledare som en form av stödresurs. De har dock på senare tid fått arbeta mer kliniskt, för att inte något vårdteam ska behöva ansvara för fler än sex patienter.

– Även om det görs en hel del så tycker jag att det inte finns tid för att vara ny, att kunna stanna upp för reflektion och hinna läsa på. Risken är att man fastnar i en ond spiral där fler säger upp sig och det blir allt svårare att anställa nya, säger Ida Dahlgren, som tagit tjänstledigt eftersom hon tycker att det är för högt tempo på avdelningen och vill prova något annat.

Trots situationen vill hon lyfta fram kollegerna och cheferna. Hon tror att de flesta som väljer att stanna kvar gör det på grund av den goda stämningen och att det finns bra tankar framåt.

Nytänk ska minska bördan

Ledningen tar problemen på största allvar. Nästa vecka påbörjas ett omfattande arbete där personalen ska vara med och ta fram nya arbetssätt, för att göra det så bra som möjligt för patienterna och den egna arbetsmiljön.

Enhetscheferna Carita Hedar och Camilla Andersson menar att det behövs en förändring av flera orsaker. Dels har vårdtyngden ökar med åren. Patienternas snittålder är 83 år och många har flera underliggande sjukdomar som försvårar läkandet. Samtidigt skiljer sig patienterna åt på flera sätt. En hel del är akuta fall, vilket gör det svårt att förutse hur en dag ska bli. Andra är elektiva, varav flera är så pass komplicerade att de bara kan opereras och vårdas på Skånes universitetssjukhus.

– Som det är i dag kan ett vårdteam ha patienter med väldigt olika behov och som är i olika faser av vården. En del ska opereras, andra behöver rehabilitering och ytterligare någon kanske väntar på att få komma hem till kommunens omsorg. Det gör att arbetsdagen blir spretig och med många olika typer av arbetsmoment. Det gör det svårt för sjuksköterskan att känna sig delaktig i omvårdnaden, säger Carita Hedar.

Carita Hedar
Carita Hedar, enhetschef på ortopedavdelningen.

Personalens idéer styr

Tanken är att skapa en vårdavdelning där personalens kompetens tas tillvara på rätt sätt och i rätt skede, samt att utgå från patienternas skilda behov.

– Teamen ska även i framtiden arbeta med alla faser av patientens vård, men inte samtidigt. Exakt hur det kommer att se ut vet vi inte, det är medarbetarnas idéer som ska styra. Det innefattar även eventuell ombyggnad av lokalerna, för att bättre passa de nya arbetssätten, säger Carina Hedar.

Även om förändringsarbetet på ortopedavdelningarna vid SUS i Lund faller väl ut och ger en bättre arbetsmiljö, så återstor stora utmaningar inom hela den skånska ortopedin. I dag kan bara en fjärdedel av de planerade operationerna vid SUS utföras, vilket gör att de längst ner i prioriteringsordningen kan behöva vänta ett år.

”Borde vara löneledande”

Magnus Eneroth, verksamhetschef för ortopedin på SUS, berättar för Sydsvenskan att det pågår en samordning med andra skånska sjukhus, med privata vårdgivare och med andra delar av landet. Om den planen håller kan 600 av 900 planerade operationer klaras av i år. Det räcker alltså inte hela vägen, och det riktigt bekymmersamma är personalbristen.

– Vi är eniga om att de sjuksköterskor som jobbar i akutverksamhet, dygnet runt i den mest avancerade vården, borde vara löneledande. Men idag är det nästan mer lönande att jobba dagtid på mottagningar eller i kommunen, säger Magnus Eneroth, till Sydsvenskan.