För att hänga med i sin tid gjorde Socialstyrelsen under förra året en översyn av uppgifterna i Medicinska födelseregistret (MFR), där det sedan 1973 samlats in uppgifter från vården om graviditeter, förlossningar och nyfödda.

Registret är en viktig källa för statistik och forskning. Syftet med översynen är att göra uppgifterna som samlas in mer relevanta och användbara för att möta dagens behov av statistik, uppföljning, utvärdering och forskning, enligt Socialstyrelsen.

Bland de förändringar som föreslås finns bland annat nya och mer specificerade diagnoskoder gällande bristningar och skador på bäckenbotten i samband med förlossning.

Måste förnyas

De senaste åren har det blivit allt mer känt att kvinnor har större problem efter vaginala förlossningar än vad vården tidigare förstått. Exempelvis kan odiagnostiserade och felaktigt suturerade grad två-bristningar ge svåra besvär genom hela livet. Men hur många och vilka som drabbas av detta saknas det i dag mycket kunskap om.

Levatorskada – då de viktiga levatormusklerna som håller uppe hela underlivet slits av från sitt fäste mot pubisbenet – finns i dag inte ens som diagnos i Socialstyrelsens omfattande förteckning över olika skador, sjukdomar och hälsoproblem. Detta trots att den lilla forskning som finns om musklerna tyder på att så många som tio procent av alla kvinnor som föder vaginalt i Sverige drabbas av en levatorskada.

Läs också: Många drabbas - men vården saknar kunskap om levatorskador

Det här kan jämföras med koden W58 som står för bett från krokodil eller alligator, som finns med på listan över skador och hälsoproblem, och som troligtvis drabbar betydligt färre.

Flera förändringar

Socialstyrelsen har nu kommit med ett förslag till förändringar i det Medicinska födelseregistret och där finns bland annat levatorskada med som diagnos för första gången.

Andra gradens bristning, det vill säga då muskler i mellangården går sönder utan att sfinktermuskulaturen skadas, finns med som diagnos sedan tidigare (O70.1). Men den koden har visat sig vara ganska oanvändbar eftersom dess beskrivning av andra gradens muskelskador i mellangården är så bred.

Enligt det nya förslaget är diagnoskoden för andra gradens bristning uppdelad i fem alternativ: liten, medelstor, stor med nedre djup vagnialbristning, stor med hög djup vaginalbristning samt ospecificerad bristning av andra graden.

Expert som driver på

Det är på uppmaning av Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) som Socialstyrelsen föreslår de här förändringarna. En drivande kraft bakom förslaget är Eva Uustal, överläkare vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping, som ägnat större delen av sig karriär åt att öka kunskapen om förlossningsskador. 

Eva Uustal
Eva Uustal

Hon har länge försökt få till en förändring av diagnoskoderna för att få bättre diagnostisering av olika typer av bäckenbottenskador, för att det i sin tur ska leda till mer kunskap.

När det gäller levatorskada som diagnos ser hon en stor utmaning och det är att många i vården i dagsläget inte vet vad levatorerna är för något, varken läkare eller barnmorskor.

Detta visade nyligen Vårdfokus i en granskning där fyra av tio barnmorskor svarade "nej eller vet ej" på frågan om de har relevant kunskap om hur levatormusklerna fäster och fungerar.

- Men de nya koderna kommer förhoppningsvis att bidra till att man inser sitt behov av kunskapspåfyllning, säger Eva Uustal till Vårdfokus.

Förslaget till förändringar i Medicinska födelseregistret ska ut på remiss och kan komma att justeras. Nya diagnoskoder kommer att finnas på plast och gälla tidigast från första januari nästa år, enligt Socialstyrelsen.