Sedan Sverige införde lagen om förbud mot könsstympning 1982 har 98 förundersökningar inletts av åklagare om misstänkt olaglig könsstympning på kvinnor.

Sara Johnsdotter, professor i medicinsk antropologi vid Malmö universitet, har gått igenom samtliga ärenden och är kritiskt till hur svenska myndigheter behandlar flickor vid misstänkt könsstympning, men också deras familjer.

Två fällande domar

Sedan lagen infördes har två fall av olaglig könsstympning gått till svensk domstol och lett till fällande domar. I båda fallen var det flickorna själva som vände sig till svenska myndigheter.

Men det är betydligt vanligare att åklagare öppnar förundersökning efter en orosanmälan. Oftast från socialtjänsten eller förskolan, men även från vården, berättar Sara Johnsdotter.

- Det är så lagen ser ut. När minsta misstanke uppstår ska det göras en anmälan. Men min studie visar att de misstänkta fallen kan hanteras på ett bättre sätt, med mer respekt för flickors integritet och välmående, säger hon.

Tvingande gynundersökningar

Bland annat är Sara Johnsdotter kritisk till hur tvingande gynekologiska undersökningar genomförts. Av de 98 ärenden hon studerat undersöktes underlivet på 61 flickor, som en del av polisutredningen. I 43 av fallen fanns inga tecken på könsstympning.

Hon tar som exempel hur en flicka fick återkomma och göra den gynekologiska undersökningen flera gånger eftersom vården inte haft rätt kompetens på plats. Men det finns också exempel på hur vården gjort ett bra jobb, berättar hon.

- I en pågående studie ska vi analysera hur vården hanterat de utredningar som gjorts. Förhoppningsvis kan det mynna ut i någon slags "best practice". Undersökningarna ska ju göras, men med största möjliga respekt för flickorna.

Sårbara och utsatta

Eftersom flickornas upplevelser av de tvingande gynekologiska undersökningarna inte är så väl dokumenterade i rättsintyg och handlingar kan inte Sara Johnsdotter säga hur många unga kvinnor som farit illa. Men bland fallen hon granskat har hon sett flera exempel där flickor utsatts för situationer som gjort dem sårbara och utsatta på ett allvarligt sätt.

Hon berättar om ett omskrivet exempel från Uppsala, som senare ledde till att Uppsala kommun fick betala skadestånd. Där blev en 11-årig flicka hämtad av polis på skolan. Ovetandes om att föräldrarna var under utredning togs hon uppjagad och rädd in för en tvingande gynekologisk undersökning som visade att hon inte var könsstympad.

- Självklart ska myndigheter skydda flickor och unga kvinnor från att könsstympas, det bör dock ske på ett sätt som värnar flickans integritet och hälsa. Gynekologiska undersökningar som inte föregåtts av ordentliga utredningar riskerar att skada flickor snarare än att skydda dem, säger Sara Johnsdotter.

Nej till könsstympning

Generellt sett tycker hon att samhället borde trycka mer på hur vanligt det är att somaliska familjer, som det ofta handlar om, väljer bort sitt gamla lands seder när de flyttar till Sverige. De kommer bort från det sociala trycket och avstår från att könsstympa sina barn.

- Det finns mycket forskning som visar att migration till ett europeiskt land ofta leder till att föräldrar tar avstånd från könsstympning. Min forskning bekräftar också detta. I stället för att på lösa grunder prata om stora mörkertal tror jag att det skyddar fler flickor om vi lyfter fram att i Sverige, där könsstympas inte flickor. Då skulle familjer som tvekar få ännu större anledning att avstå, säger Sara Johnsdotter.