Det har gått fem år sedan Sture Bergwall skrevs ut från Säter sjukhus, men fortfarande finns hans spår kvar. Under sina 23 år på den rättspsykiatriska kliniken erkände han över 30 brutala mord under terapisamtal med läkare och psykolog.

Sture Bergwall, eller Thomas Quick som han hette då, fälldes för åtta av morden  innan det skulle visa sig att inget av det som kommit fram på terapisoffan var sant. Det som förklarades som bortträngda minnen av sexuella övergrepp, knivdåd och rituella styckmord var i själva verket lösryckta fragment som hittats på under rus av psykofarmaka.

Flera granskningar

Historien mynnade ut i en av landets största rättsskandaler och den rättspsykiatriska vården synades i sömmarna. Tre olika utredningar, var och en med lite olika fokus, kom fram till liknande slutsatser - den rättspsykiatriska vården har stora kunskapsluckor, det saknas evidensbaserade metoder och det behövs mer fokus på innehåll och mindre på mediciner.

Madelaine Laxgård, som började på Säters sjukhus 2018 lät sig inte avskräckas av kritiken. Hon som alltid gillat att strukturera och organisera hittade snabbt sin plats på sjukhuset som hon upplever präglas av en stor förändringsvilja. 

Ett sätt att göra det tydligare att det handlar om vård och inte förvaring, både för sig själva och för patienterna, är att personalen inte längre kallas  för"vakter" utan säger alltid personal när de går på ett pass.

Brottet en del av vården

För att kunna anpassa vården behöver personalen också veta mer om sina patienter. Ett sätt är brottskartläggningen. Tidigare var det psykologens ansvar att prata med patienterna om brottshandlingarna, nu sker det alltid med kontaktpersonen på avdelningen, tillsammans med psykolog. Det kan handla om allt från stöld och rån till misshandel och dråp.

— Kunskapen om vad patienten åtalats för hindrar mig inte att se människan bortom brottet, utan gör det lättare att arbeta med patientens svårigheter, säger Madelaine Laxgård.

Rädd blir hon inte av att veta vad hennes patienter kan ha utsatt andra för, däremot är hon aldrig oförsiktig. Arbetet genomsyras av ett ständigt säkerhetstänkande, från inpassagen genom metallbågen till teamträningar inför överfallssituationer.

På tröjkragen har hon alltid ett larm och hon har full koll på var hon har sina kolleger om en hotfull situation skulle uppstå. Det gör det sällan.

Camilla Sömsk, som är enhetschef och verksamhetsutvecklare på sjukhuset, berättar att det funnits en kultur här att patienterna inte skulle utsättas för några krav, utan att de behövde vila och återhämtning.

— Äta, sova och få mediciner. Men nu jobbar vi på ett annat sätt. Vila och återhämtning är en del, men här ska ingen sova bort en psykos. Det viktigaste är att stötta patienten att lära sig leva med sin sjukdom, säger hon.

Kultursomställning

Camilla Sömsk kallar det för en kulturomställning och något som också ställer krav på personalen. Mycket av behandlingen sker numera i vardagen på avdelningen där personalen ska uppmuntra patienten att träna på olika färdigheter. Det kan handla om allt från att hantera stress till att kunna ta bussen ner till samhälle

Samtidigt som Madelaine Laxgårds patienter är frihetsberövade har de rätt till kvalitetssäkrad vård. Sedan ett halvår tillbaka testas en samtalsmodell, Illness management recovery (IMR), som samtidigt ska utvärderas i ett forskningsprojekt.

Det är en psykopedagogisk modell som bygger på att patienterna får lära sig mer om sina sjukdomar och strategier för att hantera dem. I regelbundna gruppträffar pratar man om olika teman, till exempel stresshantering och strategier för att kunna medverka i behandlingen. 

Att delta i IMR är frivilligt och intresset för att vara med är stort. Förutom en gruppträff i veckan under tio veckor får alla patienter ett individuellt samtal varje vecka. Då finns det möjlighet att mer specifikt prata om sina egna behov med gruppledaren. En av dem är Madelaine Laxgård.

— Det är fantastiskt att se hur engagerade patienterna är och jag är så imponerad av hur de faktiskt bryr sig om varandra. De vill att alla ska vara med, säger hon.

Psykologen Peter Andersson vid Säters sjukhus kommer att vara ansvarig för en kontrollerad, kvantitativ studie på flera rättspsykiatriska kliniker kring IMR. Forskarna siktar på att inkludera 25-30 patienter ur respektive behandlings/ kontroll grupp och att de hoppas på att sätta igång till hösten. Troligtvis kan de få ett resultat inom några år. 

psykolog Säters sjukhus rättspsykiatri forskning IMR juni 2019
Psykolog Peter Andersson.

– Att det saknas forskning inom rättspsykiatri kan bero på att det juridiska systemet är olika i olika länder. Vi får förlita oss till metoder som är testade på allmänpsykiatriska patienter. Då finns det risk att man missar saker, som behandling för att minska risken för återfall, berättar Peter Andersson.

Passar IMR och gruppsamtal alla patienter?

– Patienter inom rättspsykiatrin kan vara väldigt problemförnekande och det kan försvåra motivationsarbetet. Vi får sätta ribban för målet där vi kan. Om personen inte kan ändra sig kanske man får anpassa miljön runt omkring patienten, säger han.

Metoden används i dag för behandling av patienter med schizofreni och ingår i de nationella riktlinjerna för den diagnosgruppen.