Barnmorskan: Abortlagen är tillräckligt tydlig
JO anser att abortlagen bör förtydligas eftersom den tolkas olika när det gäller frågan hur man ska ta hand om foster som visar livstecken efter en sen abort. Barnmorskan Sandra Rubio — med stor erfarenhet av abortfrågor — håller inte med.
När en neonatalläkare sommaren 2017 försökte rädda livet på ett foster i samband med en abort i graviditetsvecka 22 blev det startskottet till en intensiv debatt om hur abortlagens skrivningar om sena aborter egentligen ska tolkas och vad som är etiskt försvarbart.
Socialstyrelsen gav Svensk förening för obstetrik och gynekologi och Svenska barnmorskeförbundet i samråd med Svenska neonatalföreningen i uppdrag att ta fram ett konsensusdokument för hur sena aborter ska handläggas.
Slutsatsen blev kortfattat att inga livsuppehållande åtgärder ska utföras om kvinnan fått tillstånd till abort från Socialstyrelsens rättsliga råd.
JO fortsatte utreda
Trots det fortsatte chefsjustitieombudsmannen Elisabeth Rynning att utreda frågan.
I går meddelade hon i ett pressmeddelande att utredningen är klar och att det råder oenighet om tolkningen av abortlagstiftningen. Bland annat gällande tidpunkten för när en abort ska anses vara utförd, vad som menas med begreppet livsduglighet och hur man ska ta hand om foster som visar livstecken efter en sen abort.
– Min uppfattning är att dessa frågor behöver bli föremål för en ny utredning och regleras på ett klart och tydligt sätt i lag och andra föreskrifter. Jag uppmärksammar därför regeringen på behovet av en översyn av den rättsliga regleringen, säger Elisabeth Rynning i ett pressmeddelande.
Håller inte med
Men alla håller inte med. Sandra Rubio vid Capio specialistcenter i Solna var en av de experter som deltog i utformandet av professionernas konsensusdokument. Hon representerade Svenska Barnmorskeförbundet och har många års erfarenhet av abortfrågor.
– För mig personligen har frågan känts bearbetad och besvarad och jag ställer mig frågande till varför den tas upp igen. Jag anser inte att det råder någon oenighet. Lagen och konsensusdokumentet är tydliga, säger hon till Vårdfokus.
Att chefs-JO anser att det råder oklarheter beror bland annat på att Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och förre ordföranden i Socialstyrelsens rättsliga råd haft olika uppfattningar i frågan.
I ett Ivo-beslut från 2015 står det att foster som aborteras efter vecka 21 + 6 men som föds efter vecka 22 och visar livstecken inte ska ges någon form av livsuppehållande eller palliativ vård.
JO har dock noterat att dåvarande ordföranden i rättsliga rådet, Göran Ewerlöf, uttryckt en annan åsikt i medierna. Nämligen att läkare som försöker rädda ett aborterat foster som kan räknas som livsdugligt visst följer lagen, men att abortläkare som tillåter att foster stöts ut så sent inte gör det.
”Inga tolkningsproblem”
Enligt Sandra Rubio råder inga sådana tolkningsproblem bland vårdens professioner i dag.
– Min erfarenhet är att de som är verksamma inom abortvården är väl insatta i lagen och trygga i den vård de ger i samband abort efter vecka 18+0.
Läkaren som försökte rädda ett aborterat foster bröt mot lagen, anser hon. Bland annat för att det saknades rutiner för hur ett foster som visar reflexmässiga rörelser ska omhändertas.
– Konsensusdokumentet och omvårdnadsriktlinjen har bidragit till att undvika att liknande situationer uppstår, säger Sandra Rubio.
Fakta om sena aborter
- I abortlagen anges att abort efter utgången av 18:e graviditetsveckan bara får utföras om det finns synnerliga skäl.
- Ansökan om tillstånd för sen abort prövas av Socialstyrelsens rättsliga råd, som för närvarande har ansett att gränsen för livsduglighet går vid vecka 22?+?0.
- Det betyder att rättsliga rådet kan bevilja abort till och med vecka 21?+?6.