Samtidigt som FN:s klimattoppmöte pågick i New York stod Amazonas alltjämt i lågor. Det är den värsta brandkatastrofen på många år, och har tydliga kopplingar till avverkningen av regnskog.

Bara i Bolivia har över fyra miljoner hektar eldhärjats, med en snabb spridning de senaste dagarna. Därför har landet bett om hjälp från EU som svarat med olika typer av insatser från flera medlemsländer.

Från Sverige har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skickat ett team på sex personer. En av dem är Emelie Bjällfalk som till vardags är ambulanssjuksköterska i värmländska Kristinehamn.

Litet men viktigt bidrag

Emelie Bjällfalk befinner sig just nu i utkanten av en stor och intensiv brandhärd, vid nationalparken Noel Kempff i östra Bolivia. Uppdraget är att sätta upp ett basläger för 200 personer, komplett med el- och vattenreningsverk, sovplatser och mötesrum. Det ger brandmännen möjlighet att vila sig och mer effektivt kunna bekämpa bränderna när de inte behöver transporteras långa sträckor in och ut ur djungeln.

— Det brinner kraftigt, vi har sett en hel del rök. Men jag är inte orolig för min egen säkerhet, vi har bra planer om situationen skulle förvärras. Det känns bra att kunna bidra på något sätt, även om vi bara är pusselbitar i den här stora insatsen, säger Emelie Bjällfalk över en raspig Skypeförbindelse.

Beredda på evakuering

Förutom att vara med och bygga campen ansvarar hon för den svenska personalens hälsa. Det innebär huvudsakligen förebyggande arbete, som att skydda sig mot malaria och denguefeber. Med sig har hon en akutväska för att kunna behandla lättare skador. Om något allvarligt skulle inträffa kan personalen evakueras till en klinik i staden Santa Cruz, som Emelie Bjällfalk besökt i förväg för att försäkra sig om att vårdkvaliteten är acceptabel.

Redan i slutet av september är det dags för Emelie Bjällfalk att åka hem. Innan dess ska hon och de andra i teamet ha utbildat personal på plats, så att de kan ta över campen och driva den på egen hand.

— Det är uppgifter som skiljer sig åt från arbetsvardagen hemma. Det är härligt med lite omväxling, men jag får också träffa människor och kulturer som ger mig nya perspektiv.

Mer i plånboken

Redan innan Emelie Bjällfalk blev färdig sjuksköterska 2008 ville hon jobba utomlands. Valet föll på MSB efter att en närstående berättat om sina positiva erfarenheter från myndighetens insatser. Första resan gick till Mali 2013, tillsammans med ett svenskt ammunitionsröjningsteam. Därefter har det blivit ytterligare fyra utlandsuppdrag, inkluderat det i Bolivia.

Rent ekonomiskt är det ett bra karriärval. Emelie Bjällfalk får ungefär 10 000 kronor mer i månaden när hon arbetar för MSB, jämfört med jobbet som ambulanssjuksköterska.

Men hon tycker att det är själva upplevelsen och inte lönen som är det viktiga. Hon har samlat på sig många erfarenheter, som kommer till nytta i det dagliga arbetet på hemmaplan. Via MSB har hon dessutom gått flera utbildningar, bland annat en inom traumasjukvård.

— Att vara långt ut i ödemarker med bara en akutväska till hands har gjort mig mer kreativ och bättre på att improvisera, säger Emelie Bjällfalk.

Käppar i hjulet

Ändå är det svårt att få ledigt från jobbet när MSB kallar. Inför Boliviaresan var hon tvungen att byta arbetspass med personal på andra ambulansstationer. En annan gång, när hon var på uppdrag i Medelhavet, fick hon använda sin semester.

— Jag önskar att arbetsgivarna såg vinsten i det här och satte upp ett system för det. Det ska vara lätt att få ledigt och det behövs ett forum där kunskap och lärdomar kan förmedlas efter hemkomst. Som det är nu berättar jag för de kolleger som är nyfikna och själva kommer fram och frågar, säger Emelie Bjällfalk.

Trots utmaningarna räknar hon med att det blir många fler utlandsuppdrag framöver, kanske av samma typ som den i Bolivia. MSB bedömer att det i framtiden kan bli fler internationellt samordnade räddningsinsatser i naturkatastrofdrabbade områden på grund av den globala uppvärmningen.