– Många som varit utsatt för människohandel har ett eftersatt vårdbehov som är mycket viktigt att tillgodose, säger Catrin Sandman, utredare på Jämställdhetsmyndigheten, till Vårdfokus.

Med hjälp av Polisen, Migrationsverket och socialtjänsten har Jämställdhetsmyndigheten uppdaterat ”Manual vid misstanke om människohandel” som senast gavs ut 2016.

Vem som gör vad

Handboken ska vara ett stöd för att identifiera offer, ordna akut skydd och sätta in stöd, enligt Catrin Sandman. Den utgår från brottsoffrens rättigheter och tydliggör i vilken yrkesroll man har vilket ansvar.

– Människohandel är i dag ett omfattande problem som förekommer i hela Sverige och innebär en stor utsatthet för offren. Manualen uppmärksammar särskilt barn som utsätts för människohandel, säger Catrin Sandman.

För hälso- och sjukvården ger manualen exempel på vilken typ av vård ett offer för människohandel har rätt till, och behov av, i olika faser. I den akuta skyddsfasen kan det röra sig om gynekologisk vård, exempelvis efter sexuella övergrepp, eller av tandvård.

Betänketid

En person som befaras vara utsatt för människohandel kan få en betänketid, även kallad reflektionstid, på 30 dagar, något många på myndigheter och institutioner inte känner till, enligt Catrin Sandman. Detta för att återhämta sig och ta ställning till om hen vill samarbeta med brottsutredande myndigheter. Under den tiden har personen samma rätt till vård som alla andra invånare, tydliggör manualen. Regionen ska också erbjuda en hälsoundersökning om det inte uppenbarligen saknas behov.

Den som saknar den typen av tillfälligt uppehållstillstånd ska också erbjudas viss vård beroende på omständigheter, se faktaruta.

Sjukvården och elevhälsan kan också vara de som först kommer i kontakt med och kan identifiera personer som är utsatta för människohandel. Det kan drabba kvinnor, män, flickor, pojkar och transpersoner.

Vända sig till polisen

– Det är viktigt att sjukvården är uppmärksam på potentiella offer. I manualen tydliggörs när polis och socialtjänst ska kontaktas. Våra regionkoordinatörer kan också ge konsultativt stöd, säger Catrin Sandman.

Några av de tecken som personer kan visa listas i handboken, här är några exempel. Situationen varierar för förmodade offer och en samlad bedömning måste göras, betonar Jämställdhetsmyndigheten.

  • Begränsad rörelsefrihet
  • Skador från våld eller kontroll
  • Bortlämnade pass eller id-handlingar
  • Någon annan för deras talan
  • Bor och sover bristfälligt
  • Visar rädsla för att bli kontaktade