Röntgensjuksköterskorna Mette Thilkjaer, Sandra Jakobsen och Elinore Morberg jobbar på röntgenmottagningen vid Centralsjukhuset i Karlstad, med bland annat magnetkameraundersökningar, datortomografier och slätröntgen.

Redan när coronapandemin slog till i Sverige var de halvvägs igenom sina graviditeter. De kände en stigande oro när det blev allt mer tydligt att forskare saknade svar på hur viruset påverkar fostret. De frågade därför arbetsgivaren om det var möjligt att få förändrade arbetsuppgifter, som gjorde att de slapp direktkontakt med konstaterat eller misstänkt smittade patienter.

— Framför allt ville vi slippa att arbeta i våra akuta lokaler, där vi är extra exponerade för både misstänkta och konstaterade covidpatienter varje dag. Men innan skyddsstoppet sa ledningen för bild- och funktionsdiagnostik nej. De hänvisade till smittskydd Värmlands rekommendationer som sa att gravida inte är en riskgrupp, säger Mette Thilkjaer, som även är förtroendevald på röntgenmottagningen.

Läs även: Första skyddsstoppet för gravida i Karlstad

Hoppades på positivt besked

Men i slutet av april ändrades läget. Folkhälsomyndigheten skärpte sina rekommendationer och konstaterade att gravida inte bör utsättas för risken att smittas av coronaviruset, speciellt inte mot slutet av graviditeten och inför förlossningen.

Camilla Gustafsson, ordförande för Vårdförbundet Värmland och huvudskyddsombud, la då ett skyddsstopp. Hon ville ha en garanti för att röntgensjuksköterskorna slapp patientnära arbete, och såg hellre att de jobbade i manöverrummet under undersökningar.

Under tiden frågan utreddes var trion bortplockad från patientnära arbete. De satt mest i en soffa på jobbet och inväntade besked – ett besked som de hoppades skulle skingra all ovisshet och oro. 

Läs även: Gravida bör skyddas mot covid-19

”Kändes som ett hån”

Men när Arbetsmiljöverket hävde skyddsstoppet tre dagar senare var det med motiveringen att arbetsgivaren hade gett utbildning i av- och påklädnad av skyddsutrustning. Mette Thilkjaer och Sandra Jakobsen berättar att det kändes som ett hån. Hygienrutiner och skyddsutrustning är en del av deras vardag, de kan sådant. Deras oro handlar om helt andra saker.

—  Vi kan konstatera att många i vården har smittats. Vi vet inte exakt hur det har skett, men vi jobbar i en miljö där viruset är ständigt närvarande. Jag är inte orolig för egen del, utan det handlar om att man inte vet hur barnet påverkas. Försiktighet borde gälla. Jag förstår inte hur de kan vara så tvärsäkra i sina uttalanden om att det är säkert, säger Sandra Jakobsen.

Läs även: Skyddsstoppet för gravida hävt

”Hade bett om omplacering”

Vad får arbetsgivaren egentligen göra? Vårdfokus har bett Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket att förtydliga sina ståndpunkter.

— Vi anser att gravida inom vården bör skyddas från exponering. Det kan finnas anställda som är väl skyddade, även i kontakt med konstaterat eller misstänkt smittade patienter, genom hygienrutiner och rutiner för användande av skyddsutrustning. Om inte anser vi att arbetsgivaren bör omplacera gravida i den mån det går, för att undvika exponering, säger Malin Ahrne, utredare på Folkhälsomyndigheten.

Maria Dalin, kemist och handläggare av Corona-relaterade arbetsmiljöfrågor på Arbetsmiljöverket, konstaterar att reglerna är tydliga. För samtliga anställda ska arbetsgivaren göra en riskbedömning och ta beslut om riskminskande åtgärder. Gravida i vårdpersonalen har därtill rätt till individuella riskbedömningar, utifrån att de kan behöva extra skydd. Riskbedömningarna skall finnas dokumenterade och är bindande.

— I grunden är det bra att ansvariga på arbetsplatsen avgör hur man bäst kommer till rätta med riskerna, för där vet man också hur förutsättningarna ser ut. Om Arbetsmiljöverket ska detaljstyra riskerar det att bli fyrkantigt, säger Maria Dalin, men tillägger samtidigt:

— Om jag personligen var gravid och jobbade i vården skulle jag nog be om att få bli omplacerad. 

Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Löser situationen själva

Mette Thilkjaer och Sandra Jakobsen berättar att situationen för tillfället är acceptabel, tack vare att de har kolleger som ställer upp och tar de patientnära uppgifterna. Men oron finns där ändå. Och beräknad förlossning ligger bara en respektive två månader bort i tiden, vilket i sig självt ger en ökad anspänning. Några garantier för att slippa kontakt med konstaterat smittade patienter har de inte fått.

— Jag har träffat många med covid-symtom. Skulle jag undersöka en konstaterat smittad patient skulle det kännas extra stressande att veta att varje arbetsmoment kan få konsekvenser för inte bara mig utan även barnet. Det är vi själva, personalen, som löser situationen, vilket är konstigt. Vi som är gravida slipper jobba med joniserande strålning, trots att det finns skyddsutrustning för det. Jag ser ingen skillnad mot hur det är med covidpatienter. Det borde vara det säkra före det osäkra, säger Sandra Jakobsen.

”Kolleger som ställer upp”

Vårdfokus har sökt bett Branka Trosic, enhetschef på bild- och funktionsdiagnostik vid Centralsjukhuset i Karlstad, som säger att hon inte vill ge några ytterligare kommentarer. I en tidigare artikel, efter att skyddsstoppet hade hävts, sa hon så här:

— I den mån det går kommer de att arbeta med andra patienter och inte stå i första ledet. Blir det aktuellt har de sin skyddsutrustning. Och så har de fantastiska kolleger som ställer upp.