Som barnmorska på en ungdomsmottagning i Stockholm kunde Anna Nielsen ibland känna att hon träffade och testade en viss grupp unga om och om igen. Var det så att samma personer kom tillbaka flera gånger för provtagning av klamydia och andra sexuellt överförbara sjukdomar trots att hon pratat om säkert sex och kondomanvändning?

Anna Nielsen
Anna Nielsen disputerade förra våren och är i dag forskningssamordnare vid institutionen för global hälsa på Karolinska institutet. Foto: Sanna Björkman

— Det kunde vara frustrerande, men också lite provocerande — det är ju ändå ganska mycket resurser som går till att ta hand om och analysera de här proverna, berättar Anna Nielsen.

Närmare hälften kom tillbaka

I sin forskning om ungas sexuella risktagande och klamydiaprovtagning har hon samkört alla klamydiaprover som lämnats vid Stockholms ungdomsmottagningar under en treårsperiod. Genom att lägga ihop data från flera olika labb kunde hon se att det ofta är samma personer som lämnar prover, 42 procent av dem som testade sig på ungdomsmottagningarna gjorde det upprepade gånger. Antalet provtillfällen kunde variera mellan 2 och upp till 18 gånger.

För att förstå mer om varför de testade sig och om själva testningen påverkade deras sexuella risktagande intervjuades 15 unga som lämnat klamydiaprov mer än två gånger senaste halvåret. De beskrev att de inte upplever klamydia som en särskilt allvarlig infektion. Den värsta konsekvensen av en eventuell infektion är att få dåligt rykte om det kommer fram att man smittat någon. Varken provtagningen, resultatet eller mötet med personalen på ungdomsmottag­ningen påverkade ungdomarna att ha säkrare sex.

— Jag blev inte så förvånad över resultatet, utan det bekräftade ju det jag kände på jobbet. Ungdomar har skaffat sig ett säkert sätt att skydda sig mot osäkert sex. De är pragmatiker och tar emot det samhället erbjuder, säger Anna Nielsen.

Mer tid för samtal

Även personalen på ungdomsmottagningar som hon intervjuat i studien var medvetna om att en grupp unga hellre testar sig än praktiserar säkert sex. Men tillgängligheten är viktig för preventionsarbetet, menade de. De efterlyser mer tid för samtal och reflektion än vad de korta mötena på drop in-mottagningarna erbjuder.

I sista delen av avhandlingen försökte Anna Nielsen möta ungdomarna där de hänger allra mest — i mobilen. Med hjälp av en app som bland annat skickade pushnotiser om säkert sex och kondomtips undersöktes om det gick att påverka det sexuella risktagandet. Resultatet visade att kondomanvändningen ökade endast marginellt och bara i början av studien i den grupp som använde appen.

Kombinera möten och digitala lösningar

Men Anna Nielsen låter sig inte nedslås av att interventionen inte fungerade som tänkt.

— När jag började min forskarutbildning hade jag höga förhoppningar om att min forskning skulle vara viktig och revolutionerande, men nu har jag accepterat att den är just en utbildning. För min egen utvecklingsbana har det varit bra, säger hon.

När det gäller ungas sexuella riskbeteende visar Anna Nielsens resultat att det behöver vara en balans mellan sekundärprevention, testning och primärprevention. Själv tror hon på en kombination av direkta möten och digitala lösningar i framtiden.