Farliga ämnen i golv tas upp av gravida
En studie från Karlstads universitet visar att gravida kvinnor som bor i bostäder med plastmattor har förhöjda kroppshalter av de mjukgörande och misstänkt hormonstörande kemikalierna ftalater, som kommer att förbjudas inom EU.
I Värmland pågår sedan 2007 SELMA-studien, som följer cirka 2 000 mor- och barnpar från tidig graviditet och upp i skolåldern. Det övergripande syftet är att undersöka hur exponering för misstänkt hormonstörande ämnen under fostertiden kan påverka barnens hälsa och utveckling.
I en delstudie kunde forskarna visa att gravida kvinnor som bor i bostäder med golvmattor av mjukgjord PVC hade högre halter av metaboliter från tre ftalater, jämfört med kvinnor som bor i bostäder med andra golvmaterial. Det fanns även ett dos-responssamband, det vill säga ju fler rum med PVC-golv desto högre halter i de gravida kvinnornas urin.
Hormonstörande ämne
Ftalater är en grupp ämnen som bland annat används för att göra plaster mjuka och smidiga. Det finns i en mängd produkter, bland annat i golv. Ämnena kan läcka ut ur materialen och tas upp av kroppen.
En del ftalater är hormonstörande, eller misstänks vara hormonstörande, och kan bland annat påverka utvecklingen av testiklarna och göra det svårare att få barn. De ftalater som bedöms vara farliga för människor kommer att förbjudas inom EU från och med år 2020.
Flera äldre ftalater, exempelvis dehp, har idag ersatts med andra mjukgörare i PVC-golv. Det finns därmed skillnader mellan gamla och nyare plastmattor, men också när det gäller tillverkningsland.
Golv med lång livslängd
Carl-Gustaf Bornehag, professor vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien, menar att resultaten visar på flera principiella problem med farliga kemikalier i varor och produkter.
– Även om dessa kemikalier inte används lika mycket i dag så hittar vi dem i urin från alla gravida kvinnor i SELMA-studien, vilket visar att de faktiskt används. Ytterligare en komplicerande faktor är att golvmaterial i en bostad har en livslängd på kanske 20–30 år, vilket innebär att vi kommer att vara exponerade och därmed ta upp dessa kemikalier under mycket lång tid.