Katherina forskar på organoider: ”Nu hamnar vi närmare människan”
I ett nystartat laboratorium på Danderyds sjukhus forskar biomedicinska analytikern Katherina Aguilera på organoider – modeller av mänskliga organ som framställs ur stamceller. En vinst är att förekomsten av försöksdjur kan minimeras. "En rolig metod att jobba med", säger hon.
På skärmen bredvid mikroskopet ser de ut som små, runda bollar. De tredimensionella cellstrukturerna kallas organoider och efterliknar riktiga organ i kroppen. Ibland liknas de vid avatarer av exempelvis näsa, lunga eller tarm.
– Då låter det som att det är en liten mininäsa vi studerar, men det stämmer ju inte riktigt. Organoider är förenklade modeller av vävnad som odlas från mänskliga stamceller, förklarar biomedicinska analytikern Katherina Aguilera.
Hon är doktorand vid Karolinska Institutet och en av forskarna i det nya organoidlabbet på Danderyds sjukhus. I en pågående studie undersöker hon hur antikroppar skyddar mot luftvägsinfektioner.
– Vi infekterar organoider som efterliknar luftvägar för att se hur antikroppar kan skydda mot infektion. Samtidigt tittar vi på hur antikroppar transporteras ut i luftvägarna, och jämför hur det sker i näsa respektive lunga. Slutmålet är att hitta de antikroppar som skyddar bäst.
Avspeglar individens biologi
För att framställa organoider behövs stamceller, det vill säga celler som har förmågan att utvecklas till olika celltyper. På Karolinska institutet finns sedan tidigare flera organoidmodeller som bygger på så kallade iPSC-celler (inducerade pluripotenta stamceller), som kan dirigeras till att bli flera olika typer av vävnader.
På labbet i Danderyd används i stället den typ som kallas adulta stamceller. Dessa utvinns direkt ur en patients vävnad, och avspeglar vävnaden de kom ifrån och den specifika individens biologi.
– Det innebär att vi i laboratoriet kan studera hur just den personen reagerar på exempelvis en infektion eller behandling.
Topsat sig själva
För Katherina Aguileras forskning har kollegorna topsat sig själva i näsan och använt materialet för att skapa organoider. I andra fall används biopsier från patienter som gett sitt medgivande.
– Det är en rolig metod att jobba med. Till exempel är det fascinerande att se hur näsorganoider utvecklar viftande cilier (flimmerhår) och producerar snor redan efter några veckor.
Organoider beskrivs som ett kraftfullt verktyg inom forskningen. De kan bidra till skräddarsydda och träffsäkra behandlingar. Samtidigt minskas behovet av försöksdjur.
– Det finns internationella mål om att begränsa djurförsök och det här är ett jättebra sätt. Gör jag, som här, 72 olika försöksupplägg så hade jag behövt 72 olika möss för det.
Det innebär ekonomiska besparingar i form av personal, utrymmen och tid. Men även kliniska fördelar.
– Antikroppar finns i många olika subtyper och de skiljer sig mellan människor och djur. Nu hamnar vi direkt närmare människan rent biologiskt, säger Katherina Aguilera.