”Även chefer måste få återkoppling”
Att vara chef är att vara utsatt. Höga chefer kan förlora jobbet från en dag till en annan, och mellanchefer har alltför ofta svårt att få det stöd de behöver för att klara uppdraget.
”När man tar på sig ett uppdrag som landstingsdirektör vet man att det ingår i spelets regler att man kan förlora jobbet i morgon dag”, säger Charlotte Wäreborn Schultz som tvingades lämna posten som landstingsdirektör i Jämtland.
Hon får medhåll av arbetsrättsjuristen Sophie Thörne på arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, som sällan får ärenden om uppsagda eller avskedade chefer på sitt bord.
— Vanligtvis hittar man lösningar ute i landstingen. Chefer som tillhör en profession — exempelvis läkare och sjuksköterskor — kan återgå till sina yrken, och chefer på riktigt hög nivå vet spelets regler. De har enskilda anställningskontrakt som reglerar villkoren vid avslutande av anställningen, säger hon.
Anledningen till att höga chefer tvingas lämna sina uppdrag i förtid varierar. Någon sparar för mycket, en annan för lite. Sjukhuschefen, tillika sjuksköterskan, i Varberg hamnade i konflikt med läkarkollektivet. Även vård- och omsorgschefen i Bräcke kommun i Jämtland fick lämna sitt uppdrag för att hon inte kom överens med personalen. De mådde dåligt över att hon, som var sjukgymnast, inte förstod deras kompetensområde.
— Det gick för långt och lösningen var inte den vi hade hoppats på, säger Anna-Maria Jonsson, distriktssköterska i Bräcke och fackligt förtroendevald i Vårdförbundet.
En lärdom hon har dragit är att utbildning i chef- och ledarskap borde vara ett krav vid chefstillsättningar. Och att chefskapet ska utvärderas — även av medarbetarna.
Att vara mellanchef är mindre utsatt, men kan vara nog så tungt. Moa Rosén, ombudsman och chefsrådgivare på fackförbundet Ledarna, träffar chefer, ofta kvinnor i offentlig sektor, som är duktiga och ambitiösa, men som inte får det stöd de skulle behöva för att ha en hållbar arbetssituation.
— En vanlig svårighet är att ansvar och befogenheter inte går hand i hand. Många chefer är väldigt måna om att göra ett bra jobb — de lägger in fyrans växel direkt — och fortsätter sedan med höga prestationskrav. Chefer i allmänhet, och chefer inom vård och omsorg i synnerhet, sätter dessutom inte sin egen arbetsmiljö i första rummet. Det kan sluta med att de riskerar sin egen hälsa, säger hon.
Moa Rosén tycker inte att arbetsrättslagstiftningen brister, men även överenskommelser som är tekniskt och juridiskt riktiga kan få chefer att känna sig som förlorare. Att gå tillbaka som vanlig medarbetare på en enhet man varit chef för är till exempel inte alltid så lätt.
Många chefer, oavsett nivå, som slutar sina uppdrag gör det på eget initivativ. För att de vill utvecklas åt ett annat håll, eller för att chefskapet kanske inte är värt priset. Det säger Eva Jönsson, handläggare på Vårdförbundet med ansvar för chefsfrågor.
Men ibland möter hon också chefer som inte har fått sitt förordnande förlängt.
— Det mest tankeväckande i deras berättelser är att de alltför ofta inte har fått någon hint om att deras ledarskap inte fungerar. Beskedet kommer som en blixt från klar himmel.
Det finns en brist på återkoppling i verksamheterna, säger hon. En rädsla för att låta chefer få veta hur de fungerar.
— Vi verkar i lärande organisationer och även chefer behöver få återkoppling på hur de lyckas och hur de kan utvecklas. Alltför ofta saknar de konstruktiva utvecklingssamtal med sina närmaste chefer.