”Jag fick tamitt pick och pack och dra”
När Charlotte Wäreborn Schultz kallades in till den politiska ledningen förstod hon vad som väntade. Jobbet som landstingsdirektör i Jämtland var slut.
Det var smärtsamt när det hände, men så här efteråt har erfarenheten gjort henne starkare.?Året var 2005 och tre år tidigare hade Charlotte Wäreborn Schultz, som då var biträdande landstingsdirektör i Värmland, headhuntats till uppdraget som landstingsdirektör i Jämtland. Hon hade varit med om både nedskärningar och organisationsförändringar i Värmland. Nu ville de jämtländska landstingspolitikerna att hon skulle göra samma sak hos dem.
Så hon satte i gång med ett omfattande förändringsarbete i hela landstinget. Ett mer processinriktat arbetssätt där gamla revir och organisationsgränser skulle rivas var målet. Och verksamheten skulle dessutom anpassas till en ekonomiskt ansträngd situation.
Det väckte känslor hos många, berättar hon. Men hennes fall kom efter att hon kritiserats i medierna för att ha lagt ner för mycket pengar på konsultkostnader. Dagens Samhälle, tidning för arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, skrev om borgerliga landstingspolitiker som upprördes över att landstingsdirektören behövde ett bollplank. ”Om vi anställer en direktör ska hon väl ha kompetens att leda förvaltningen”, hette det bland annat.
Charlotte Wäreborn Schultz anser att anledningen var en annan. Politikerna kunde inte stå emot trycket när pressen började skriva om förändringsarbetet, säger hon. Det var bara ett år kvar till valet och de behövde en syndabock.
— När jag tillsattes var förväntningarna på de förändringar jag skulle genomföra höga. Men medietrycket gjorde att det förändrades. Politikerna blev oroliga för att förlora väljarnas stöd, säger hon.
Dagen då Charlotte Wäreborn Schultz kallades till ledningsgruppen fanns personalchefen på plats. Det — och den ledningskris som medieuppbådet hade skapat — gjorde att hon förstod att de tänkte göra sig av med henne.?
— Under den här tiden var det en hög omsättning på chefer i landstingen. Under min tid som biträdande direktör i Värmland tvingades tre landstingsdirektörer att sluta. Vi brukade till och med skämta om att det var ett slags självmordsuppdrag, säger hon.
Men vetskapen till trots: det var smärtsamt att ta emot beskedet, och särskilt smärtsamt var det att behöva lämna arbetskamrater som hade betytt mycket.
— Jag blev uppsagd på fredagen, fick ta mitt pick och pack och dra. På lördagen lämnade jag Jämtland. Men jag visste ju att risken var stor på en sådan post, att jag kunde bli av med jobbet i morgon dag.?När man tar på sig ett uppdrag som landstingsdirektör är man helt klar över det, säger Charlotte Wäreborn Schultz. Det är spelets regler och det gäller att kunna skilja på sak och person och inte bli bitter.
— Det är speciella villkor inom en politiskt styrd organisation. Det handlar inte bara om du gör ett bra jobb eller inte, du måste arbeta jättefort eftersom arbetet styrs i fyra års cykler och eftersom ingen politiker vill genomföra nedskärningar året före ett val. Den politiska dimensionen innebär också att ledningen inte alltid klarar trycket från opinionen.
Efter uppsägningen följde en segdragen process mellan Charlotte Wäreborn Schultz, hennes fackförbund Naturvetarna och landstinget i Jämtland. Under ett års tid satt hon i ett slags karantän då hon inte kunde stå till förfogande för andra uppdrag.
— Den erfarenheten lärde mig att det måste stå väldigt tydligt i anställningsavtalet vad som gäller om man ska sluta. Diskussioner om att omplacera mig fördes till exempel, vilket var helt otänkbart. Jag hade varit landstingets högsta chef och kunde inte tänka mig en chefspost på lägre nivå. I mitt avtal stod det att jag var landstingsdirektör — inget annat.
Charlotte Wäreborn Schultz passade på att skriva en bok under karantänen. Att göra något konstruktivt av en svår situation är ett råd hon vill ge till alla som står inför en ofrivilligt lång ledighet.
— Som hög chef inom landstinget måste man kunna lite om mycket. Jag kände ett stort behov av att fördjupa mig och gjorde det inom området verksamhetsutveckling.
När året var till ända sökte hon jobb — och fick det. Under en kort och intensiv tid arbetade hon med att bygga upp ett kompetenscentrum för hälso- och sjukvård. Sedan ringde nästa headhuntingfirma. Svensk kollektivtrafik behövde en ny vd. Det fick de i Charlotte Wäreborn Schultz.
Så vad tar hon med sig för lärdom till sitt nya chefsuppdrag?
— En gammal sanning: att man aldrig kan informera för mycket. Jag informerade de ledande politikerna i styrelsen om vad jag gjorde i landstinget och litade på att de i sin tur informerade oppositionen. Det borde jag inte ha gjort.