Barn med tarmsjukdom behöver mer stöd

Barn som gör koloskopi är oroliga och känner obehag, men berättar varken för sina föräldrar eller sjukvårdens personal. Det behövs mer stöd från vården, enligt en ny avhandling.

Sjuksköterskan Vedrana Vejzovic har undersökt hur barn upplever koloskopi och hur det är att leva med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD. Hon doktorerade nyligen på Malmö högskola med studier ur barnens perspektiv.

– Barnen försöker hantera både undersökningen och vardagslivet med sjukdomen på egen hand. De är ensamma med sin oro och pratar varken med sina föräldrar, kompisar eller sjukvårdspersonal, säger hon.

Laxerar tarmen ren

IBD består av Crohns sjukdom och ulcerös kolit och är en kronisk sjukdom som drabbar både vuxna och barn. Nästan var fjärde patient insjuknar som barn. För att diagnostisera sjukdomen går barnet igenom koloskopi, då tjocktarm, ändtarm och delar av tunntarmen undersökt. Innan dess krävs att tarmen laxeras för att bli helt ren.

Barnen väljer mellan att dricka laxeringsmedel eller få det via sond. Barnen har stora svårigheter att få i sig det och föräldrarna tvingas tjata. Många föräldrar upplever att de inte kan vara de empatiska föräldrar de önskar vara då.

Rekommenderar val av laxering

– Sjukvården behöver stötta föräldrarna så att de inte känner så stort ansvar för förberedelsen, säger Vedrana Vejzovic.

Efter sina studier förordar Vedrana Vejzovic att barnen ska få välja mellan ett annat laxermedel, det traditionella PEG med natriumpikosulfat.

– Det flesta väljer att dricka, vilket innebär obehag eftersom det rekommenderade medlet smakar illa och barnet måste dricka stora mängder.  Jag har jämfört dem och det visar sig att barnen föredrar det alternativa, traditionella laxermedlet. Det smakar bättre, kräver mindre mängd och är enklare att dricka.

Pinsamt att berätta

Studierna visar att barnen hanterar sin oro och förbereder sig på egen hand.

– Sjukvårdspersonalen behöver mer tid med barnet för att bygga upp förtroendet så att barnet känner sig tryggt och vill berätta om sina funderingar, säger hon.

Barnen berättar att de tycker att det är pinsamt att berätta för kompisar om sjukdomen och att de ibland har diarré och måste gå på toaletten många gånger.

– Det är påfrestande att alltid hålla reda på närmaste toalett. Sjukdomen påverkar barnets sociala liv.