Efter jobbet

Barnmorskestudenten: ”Mina stickade vantar är ett feministiskt statement”

Barnmorskestudenten: ”Mina stickade vantar är ett feministiskt statement”
Anna Andhäll har stickat sedan hon var 16 år. Foto: Privat.

För Anna Andhäll är stickningen inte bara ett sätt att varva ner efter jobbet, utan också viktigt för att hon ska få utlopp för sin kreativitet. Inspiration till vantarna ”Regina Uterina” och ”Snippans vänner” har hon fått under sin barnmorskeutbildning.

Hur länge har du stickat?

– Jag har stickat sedan jag var 16 år, så snart i tjugo år. Det var min mamma som lärde mig när jag var fem, sex år. Min mormor och farmor var också väldigt kreativa, så jag har helt klart fått intresset från kvinnorna i familjen.

Vad betyder stickningen för dig?

– Mycket! Jag får utlopp för min kreativitet och den hjälper mig att komma ner i varv efter jobbet. Jag har haft nytta av stickningen i olika perioder i livet, inte minst sedan jag började arbeta som sjuksköterska. Jag känner direkt om jag inte fått tid att sticka på några dagar, då ökar stressen helt klart.

Kan du sticka på jobbet?

– Väldigt sällan. Det har väl hänt på någon rast kanske. Jag har jobbat extra som sjuksköterska på BB under studietiden och då har jag kunnat sticka om det har varit lugnt på nattpass.

På barnmorskekonferenser ser man ofta flera som sitter och stickar – hur kommer det sig tror du?

– Jag vet inte riktigt, på BB är det bara jag och en annan kollega vad jag känner till i alla fall. Jag tror att bilden av den stickande barnmorskan lever kvar från jordmodertiden då barnmorskan kom hem och satt och väntade ut varje värk. Så ser det ju verkligen inte ut på jobbet i dag. Det kan också ha göra med en bild av att en kvinna alltid ska göra nytta och inte förspilla sin tid. Förr i tiden stickade de samtidigt som de vallade får. I dag tror jag att det kan ha göra med att vi upplever så mycket i vårt arbete att vi behöver något att koppla av med, en form av meditation.

Var stickar du helst?

– När barnen sover och hemmet är lugnt sätter jag mig gärna i mitt favorithörn i soffan. Sedan är det väldigt roligt att sticka tillsammans med andra. Jag älskar att verkligen få nörda ner mig med andra, det är så himla härligt. Jag har ett gäng som jag träffar en gång i månaden på ett stickcafé i en garnaffär här i Linköping. Efteråt brukar vi gå till en restaurang och äta och sticka tillsammans. Då gäller det att hitta ett ställe med bra belysning.

Hur brukar folk reagera när du stickar offentligt?

– Man kan få en hel del roliga kommentarer. På ett ställe blev bartendern helt ”blown away” – han var engelsman och hade aldrig sett något liknande. När jag bodde i Göteborg och stickade på spårvagnen kunde äldre kvinnor komma fram och säga att det inte är många som stickar i dag. Men det stämmer inte, vi har ett jättestort community av stickare i sociala medier.

Annas tips till dig som vill börja sticka

Fråga en kollega – vi stickare vill gärna dra ner andra i träsket och delar gärna med oss!

Har du ingen i din närhet – använd internet. Här finns massor av instruktioner, tips och mönster.

Undersök om det finns något lokalt stickcafé där du bor.

Studieförbund kan ha kurser både för nybörjare och mer avancerade stickare.

Mönstret Snippans vänner. Foto: Privat

Apropå sociala medier så har du ett eget Instagramkonto där du bland annat lägger upp egna mönster, till exempel vantarna ”Regina Uterina” och ”Snippans vänner”. Hur kom de till?

– Snippans vänner skapade jag i samband med rättegången mot mannen som friades från våldtäkt för att de som dömde inte visste vad en snippa var. Jag blev så upprörd och ville göra ett feministiskt statement – snippan är här, vi är här och vi tänker ta plats! När jag var liten hade jag själv inget ord för mitt könsorgan, men pojkar hade snopp.

– Vantarna med livmodermönstret, Regina Uterina, fick jag inspiration till efter en av de första kurserna på barnmorskeutbildningen. Vi läste mycket om hur kvinnor har det internationellt – om flickors rättigheter och om att det nästan alltid är män som bestämmer över den kvinnliga reproduktioner. Män fattar beslut om abortlagar och vart pengarna ska gå. Det är så orättvist att kvinnor inte har säker förlossningsvård trots att de har det livgivande organet, drottningen av alla organ.

Vantarna med mönstret Regina Uterina. Foto: Privat

Har du något nytt mönster på gång?

– Jag funderar på om jag ska göra en mensvante. Jag och en kursare skriver uppsats om återanvändbara mensskydd så vi pratar mens hela dagarna. Man blir så förbannad på att det finns mensfattigdom och att kvinnor inte har råd att köpa mensskydd.

I januari blir du färdig barnmorska – vad händer då?

– Jag har en utbildningstjänst på förlossningen i Linköping som jag ska gå tillbaka till. Drömmen i framtiden vore att få arbeta halvtid på förlossningen och halvtid med forskning. Då skulle jag vilja forska mer om menshälsa.

Mer om Anna Andhäll

Ålder: 35 år

Bor: I Linköping

Yrke: Sjuksköterska, läser sista terminen på barnmorskeprogrammet.

Fritid: Stickning och friluftsliv med familjen. Driver instagramkontot anna.andhall där hon delar med sig av stickinspiration.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida