FLYKTEN FRÅN LANDSTINGSVÅRDEN

Här ökar uppsägningarna bland sjuksköterskor mest

Här ökar uppsägningarna bland sjuksköterskor mest
"Att folk nu säger upp sig i större utsträckning visar tydligt på att det finns ett missnöje", säger Kerstin Erlandsson, ordförande i Vårdförbundet Dalarna.

Andelen sjuksköterskor som säger upp sig från landstinget i Dalarna har ökat med 209 procent på fem år. Vårdförbundet lokalt menar att problemen började när arbetstiderna förlängdes. Läs femte delen i vår granskning av sjuksköterskeflykten.

4 januari 2017

Vårdfokus berättade i går att andelen sjuksköterskor som säger upp sig har ökat i samtliga landsting som svarat på vår enkät. På flera håll handlar det om en fördubbling på några år.

Allra störst ökning har skett i Dalarna. Under 2010 sa 2,2 av 100 sjuksköterskor upp sig. Fem år senare hade det stigit till 6,8 av 100. Det motsvarar en procentuell ökning på 209 procent. Och trenden tycks bestå, i oktober 2016 var andelen sjuksköterskeavgångar fortfarande 6,8 procent.

Om vi lägger till pensioner så har andelen sjuksköterskor som slutar legat på cirka nio procent de senaste tre åren i Dalarna.

Redan i dag har landstinget i Dalarna svårt att täcka upp alla sjuksköterskevakanser. Och utmaningarna lär fortsätta, för inom tio år kommer drygt 40 procent av den totala personalstyrkan att ha fyllt 65 år.

Sa upp arbetstidsavtalen

Kerstin Erlandsson, ordförande i Vårdförbundet Dalarna, ser flera orsaker till den kraftigt ökade omsättningen bland sjuksköterskor. Vid sidan om pensionsavgångar handlar det om ett ökat effektivitetskrav, samtidigt som hyrsjuksköterskor tagits bort under 2016. Det leder till en ökad stress och ansträngd arbetsmiljö. När några på den egna avdelningen slutar hänger andra lätt på, det får spridningseffekter.

– Men enligt mig så finns det en avgörande händelse som lett fram till dagens situation. Det var när landstinget ensidigt sade upp de lokala arbetstidsmodellerna för några år sedan. Över en natt höjdes veckoarbetstiden för de som jobbar i rotation med cirka fyra timmar. Sedan dess har vi sett problem med bemanningen inom flera verksamheter, säger Kerstin Erlandsson.

Landstinget tänkte att det skulle ge mer verksamhet för pengarna och bidra till ”en ekonomi i balans”. Tanken var också att det skulle bidra till en bättre arbetsmiljö, eftersom den ökade arbetstiden skulle avlasta den ”nuvarande arbetstyngden i hälso- och sjukvårdens olika verksamheter”, som det står i ett pressmeddelande från mars 2013.

– Effekten blev det rakt motsatta. Landstingsledningen trodde kanske att de hade med robotar att göra, men nu är det ju människor och då händer saker. Att folk nu säger upp sig i större utsträckning visar tydligt på att det finns ett missnöje, säger Kerstin Erlandsson.

Problemen kvarstår

Landstingets beslut följdes av några försök att förbättra situationen. Dels höjdes ob-ersättningen, men det gav liten effekt, enligt Kerstin Erlandsson. Därefter har man också infört ett så kallat 24/7-tillägg, som kan ge upp till 5 000 kronor extra om man jobbar mycket obekväm arbetstid. Därtill har grundlönerna höjts, och i dag är Dalarna löneledande landsting för sjuksköterskor. 

Men enligt Kerstin Erlandsson har det inte löst grundproblemen med brist på återhämtning och hög arbetsbelastning.

– På många kliniker är det få som jobbar heltid, de flesta arbetar 80-90 procent för att orka med, säger Kerstin Erlandsson.

Hon är orolig för att situationen ska förvärras när vården dräneras på sjuksköterskor med bred kunskap och lång erfarenhet.

– Vi ser allt oftare oerfarna sjuksköterskor som lär upp nya kolleger. Då är det lätt hänt att rutiner går förlorade och att patienterna får en sämre vård. Man blir missnöjd med sin insats som yrkesutövare. Risken är att vi får se mer missnöje, frustration och arbetsmiljöproblem, säger Kerstin Erlandsson.

Svårt att se orsakerna

Vårdfokus har försökt få till en intervju med landstingets HR-chef sedan mitten av december 2016. Av orsaker som vi inte känner till har det inte gått att ordna. I stället får vi ställa våra frågor till Elisabet Fransson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Dalarna, som understryker att hon inte sitter inne på samma kunskap som HR-chefen.

Hon tycker det är svårt att prata om orsakerna till dagens situation. Möjligtvis kan borttagandet av de lokala arbetstidsavtalen spela in, men det är i så fall bara en delförklaring, menar hon.

– Sjukvåden är en dygnet-runt-verksamhet, och det vet man väl när man går in i det. Men vi som arbetsgivare har en skyldighet och önskan om att skapa så bra villkor som möjligt. Det är ett problem att personalen är pressad och stressad och upplever att de inte får tillräckligt med återhämtning. Det försöker vi åtgärda på olika sätt.

Följer ni upp orsaken till varför sjuksköterskor slutar? 

– Varje chef ska ha ett avgångssamtal, det uppfattar jag att det finns en rutin för. Sen har jag frågat hur vi samlar all fakta, och det har jag inte fått något riktigt bra svar på.

Vad tänker du om att ni inte har någon systematiserad uppföljning?

– Vi behöver verkligen fånga upp det. Annars är det svårt att sätta in åtgärder, man behöver orsakerna på ena sidan och åtgärderna på den andra. Sen är det inte så att vi lever i ovisshet, det finns ändå en kunskap i organisationen, främst bland linjechefer. Men kunskapen och informationen är inte systematiserad. Det är en viktig del att borra vidare i.

Det finns en spridd uppfattning bland sjuksköterskor runt om i landet att landstingens ledningar inte lyssnar på personalen, att de saknar kunskap om vårdarbetet och inte inser vilka konsekvenser olika beslut får. Vad säger du om det?

– Jag förstår ilskan, för någon måste man väl rikta den mot. Men att det i något ledarskikt skulle vara någon som likgiltigt sitter och rullar tummarna – som varken lyssnar, bryr sig eller förstår – det känner jag inte alls igen. Professionens viktiga roll lyfts bland annat fram i Göran Stiernstedts utredning om en effektiv vård. I stort sett alla landstingsledningar ställer sig bakom de slutsatserna.

Men det är väl skillnad på att ställa sig bakom en slutsats om att lyssna på personalen, och att verkligen göra det?

– Det handlar inte bara om att lyssna till professionen, utredningen innehåller konkreta förslag till åtgärder, det är dem man ställer sig bakom. Kontentan är i alla fall att vi inte kan hålla på som vi gör nu, det måste till stora förändringar. Annars blir konsekvensen att alla måste betala 50 procent i skatt på sina inkomster, säger Elisabet Fransson.

Schemaläggning får kritik

Hon lyfter fram en rad åtgärder som landstinget genomfört eller planerar för:

  • Fortsätta vara löneledande för sjuksköterskor
  • Tydliga lönestegar
  • Höjd månadsersättning för sjuksköterskor som vidareutbildar sig
  • Introduktionsprogram för nya sjuksköterskor
  • Inrätta ett omvårdnadsråd, för att lyfta fram sjuksköterskans kompetensområde, som bland annat jobbar med personcentrerad vård

– Vi behöver också jobba mycket mer med schemaläggning. Dels för att nyttja medarbetarnas kompetens på bästa sätt, men också för att matcha vårdens och patienternas behov av kontinuitet samt medarbetarnas berättigade krav på vettiga arbetstider, säger Elisabeth Fransson.

Här har landstinget en lång resa framför sig. I en intern revisionsrapport från augusti 2016 slås fast att det finns en utbredd okunskap bland chefer om hur minimibemanningen inom deras ansvarsområde definierats och beräknats.

Det finns ”chefer som inte har kontroll och tar ansvar för att schemat överensstämmer med behovet vilket medför att schema och bemanningsplaneringen blir arbetstagarstyrt. Det finns också exempel där man utgår från behov framräknade för sju år sedan”, står det i rapporten.

Andel avgångar per landsting

Vårdfokus har fått statistik från 18 av 21 landsting. Gotland, Region Skåne samt Region Jämtland Härjedalen har inte kunnat leverera statistik som är jämförbar över tid.

I merparten av fallen visar statistiken antalet sjuksköterskor som helt lämnat landstinget, exklusive pensioner, i förhållande till det totala antalet anställda sjuksköterskor i samma landsting det året. De vårdgivare som avviker från denna form att redovisa statistik är utmärkta med en fotnot, som förklaras längst ner i faktaturan.

Landstinget i Uppsala län [2]
2016 
(november)15,2 procent  
2015: 
14,5 procent 
2014: 
14,1 procent 
2010: 12,5 procent

Stockholms läns landsting [2] 
2016 (oktober): 12,1 procent    
2015: 13,9 procent  
2014: 12,7 procent  
2011: 10,1 procent

Landstinget Västmanland 
2015: 11,3 procent  
2014: 9,8 procent  
2013: 8,1 procent  

Västerbottens läns landsting [1] [2] 
2016
 (augusti): 9,1 procent  
2015: 9 procent  
2014: 7,8 procent  
2010: 4,6 procent  

Region Gävleborg
2016 
(sept)8 procent
2015: 
7 procent 
2014: 
8 procent 
2011: 5 procent

Västra Götalandsregionen   
2016 (oktober): 7,8 procent 
2015: 7,8 procent
2014: 6,9 procent
2010: 4,7 procent

Landstinget i Värmland
2016 (november): 7,6 procent  
2015: 5,4 procent
2014: 5,2 procent
2010: 4,6 procent

Region Kronoberg
2016 (oktober): 7,3 procent    
2015: 7,2 procent   
2014: 5,5 procent  
2010: 4,3 procent  

Landstinget Sörmland 
2015: 7,2 procent  
2014: 6,8 procent  
2010: 4,9 procent  

Region Örebro län [2]
2016 (oktober): 7 procent
2015: 8,8 procent
2014: 7 procent
2010: 3,9 procent

Region Halland
2015
7 procent
2014
5 procent
2013
5 procent

Landstinget Dalarna
2016 (oktober): 6,8 procent  
2015: 6,8 procent  
2014: 5,9 procent  
2010: 2,2 procent  

Landstinget Västernorrland
2016 
(oktober)5,9 procent
2015: 8,4 procent
2014: 9,5 procent
2013: 4,9 procent       

Landstinget Blekinge
2016 
(september): 5,6 procent
2015: 
7 procent
2014: 
3,7 procent
2011: 
3,4 procent

Region Östergötland
2016 
(oktober): 5,4 procent  
2015
7,9 procent  
2014
8,5 procent  
2010
4,9 procent  

Region Jönköpings län
2016
 (augusti): 5 procent
2015: 6,3 procent
2014: 4,9 procent
2010: 3,6 procent

Norrbottens läns landsting
2016 (oktober): 3,1 procent 
2015: 4,1 procent
2014: 4 procent
2010: 3 procent

Landstinget Kalmar län
2015: 3,3 procent
2014: 2,7 procent
2010: 2 procent

Fotnot 1: Har ej mätt andel avgångar. Har i stället mätt personalomsättning, definierad som det lägsta värdet av börjat eller slutat, dividerat med antalet anställda.

Fotnot 2: Inklusive pensionsavgångar. Antalet pensionsavgångar kan beräknas till 1,5-2,5 procentenheter.

Källa: Landstingen

Mer om ämnet

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida