Här ökar uppsägningarna bland sjuksköterskor mest

Andelen sjuksköterskor som säger upp sig från landstinget i Dalarna har ökat med 209 procent på fem år. Vårdförbundet lokalt menar att problemen började när arbetstiderna förlängdes. Läs femte delen i vår granskning av sjuksköterskeflykten.

Vårdfokus berättade i går att andelen sjuksköterskor som säger upp sig har ökat i samtliga landsting som svarat på vår enkät. På flera håll handlar det om en fördubbling på några år.

Allra störst ökning har skett i Dalarna. Under 2010 sa 2,2 av 100 sjuksköterskor upp sig. Fem år senare hade det stigit till 6,8 av 100. Det motsvarar en procentuell ökning på 209 procent. Och trenden tycks bestå, i oktober 2016 var andelen sjuksköterskeavgångar fortfarande 6,8 procent.

Om vi lägger till pensioner så har andelen sjuksköterskor som slutar legat på cirka nio procent de senaste tre åren i Dalarna.

Redan i dag har landstinget i Dalarna svårt att täcka upp alla sjuksköterskevakanser. Och utmaningarna lär fortsätta, för inom tio år kommer drygt 40 procent av den totala personalstyrkan att ha fyllt 65 år.

Sa upp arbetstidsavtalen

Kerstin Erlandsson, ordförande i Vårdförbundet Dalarna, ser flera orsaker till den kraftigt ökade omsättningen bland sjuksköterskor. Vid sidan om pensionsavgångar handlar det om ett ökat effektivitetskrav, samtidigt som hyrsjuksköterskor tagits bort under 2016. Det leder till en ökad stress och ansträngd arbetsmiljö. När några på den egna avdelningen slutar hänger andra lätt på, det får spridningseffekter.

– Men enligt mig så finns det en avgörande händelse som lett fram till dagens situation. Det var när landstinget ensidigt sade upp de lokala arbetstidsmodellerna för några år sedan. Över en natt höjdes veckoarbetstiden för de som jobbar i rotation med cirka fyra timmar. Sedan dess har vi sett problem med bemanningen inom flera verksamheter, säger Kerstin Erlandsson.

Landstinget tänkte att det skulle ge mer verksamhet för pengarna och bidra till ”en ekonomi i balans”. Tanken var också att det skulle bidra till en bättre arbetsmiljö, eftersom den ökade arbetstiden skulle avlasta den ”nuvarande arbetstyngden i hälso- och sjukvårdens olika verksamheter”, som det står i ett pressmeddelande från mars 2013.

– Effekten blev det rakt motsatta. Landstingsledningen trodde kanske att de hade med robotar att göra, men nu är det ju människor och då händer saker. Att folk nu säger upp sig i större utsträckning visar tydligt på att det finns ett missnöje, säger Kerstin Erlandsson.

Problemen kvarstår

Landstingets beslut följdes av några försök att förbättra situationen. Dels höjdes ob-ersättningen, men det gav liten effekt, enligt Kerstin Erlandsson. Därefter har man också infört ett så kallat 24/7-tillägg, som kan ge upp till 5 000 kronor extra om man jobbar mycket obekväm arbetstid. Därtill har grundlönerna höjts, och i dag är Dalarna löneledande landsting för sjuksköterskor. 

Men enligt Kerstin Erlandsson har det inte löst grundproblemen med brist på återhämtning och hög arbetsbelastning.

– På många kliniker är det få som jobbar heltid, de flesta arbetar 80-90 procent för att orka med, säger Kerstin Erlandsson.

Hon är orolig för att situationen ska förvärras när vården dräneras på sjuksköterskor med bred kunskap och lång erfarenhet.

– Vi ser allt oftare oerfarna sjuksköterskor som lär upp nya kolleger. Då är det lätt hänt att rutiner går förlorade och att patienterna får en sämre vård. Man blir missnöjd med sin insats som yrkesutövare. Risken är att vi får se mer missnöje, frustration och arbetsmiljöproblem, säger Kerstin Erlandsson.

Svårt att se orsakerna

Vårdfokus har försökt få till en intervju med landstingets HR-chef sedan mitten av december 2016. Av orsaker som vi inte känner till har det inte gått att ordna. I stället får vi ställa våra frågor till Elisabet Fransson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Dalarna, som understryker att hon inte sitter inne på samma kunskap som HR-chefen.

Hon tycker det är svårt att prata om orsakerna till dagens situation. Möjligtvis kan borttagandet av de lokala arbetstidsavtalen spela in, men det är i så fall bara en delförklaring, menar hon.

– Sjukvåden är en dygnet-runt-verksamhet, och det vet man väl när man går in i det. Men vi som arbetsgivare har en skyldighet och önskan om att skapa så bra villkor som möjligt. Det är ett problem att personalen är pressad och stressad och upplever att de inte får tillräckligt med återhämtning. Det försöker vi åtgärda på olika sätt.

Följer ni upp orsaken till varför sjuksköterskor slutar? 

– Varje chef ska ha ett avgångssamtal, det uppfattar jag att det finns en rutin för. Sen har jag frågat hur vi samlar all fakta, och det har jag inte fått något riktigt bra svar på.

Vad tänker du om att ni inte har någon systematiserad uppföljning?

– Vi behöver verkligen fånga upp det. Annars är det svårt att sätta in åtgärder, man behöver orsakerna på ena sidan och åtgärderna på den andra. Sen är det inte så att vi lever i ovisshet, det finns ändå en kunskap i organisationen, främst bland linjechefer. Men kunskapen och informationen är inte systematiserad. Det är en viktig del att borra vidare i.

Det finns en spridd uppfattning bland sjuksköterskor runt om i landet att landstingens ledningar inte lyssnar på personalen, att de saknar kunskap om vårdarbetet och inte inser vilka konsekvenser olika beslut får. Vad säger du om det?

– Jag förstår ilskan, för någon måste man väl rikta den mot. Men att det i något ledarskikt skulle vara någon som likgiltigt sitter och rullar tummarna – som varken lyssnar, bryr sig eller förstår – det känner jag inte alls igen. Professionens viktiga roll lyfts bland annat fram i Göran Stiernstedts utredning om en effektiv vård. I stort sett alla landstingsledningar ställer sig bakom de slutsatserna.

Men det är väl skillnad på att ställa sig bakom en slutsats om att lyssna på personalen, och att verkligen göra det?

– Det handlar inte bara om att lyssna till professionen, utredningen innehåller konkreta förslag till åtgärder, det är dem man ställer sig bakom. Kontentan är i alla fall att vi inte kan hålla på som vi gör nu, det måste till stora förändringar. Annars blir konsekvensen att alla måste betala 50 procent i skatt på sina inkomster, säger Elisabet Fransson.

Schemaläggning får kritik

Hon lyfter fram en rad åtgärder som landstinget genomfört eller planerar för:

• Fortsätta vara löneledande för sjuksköterskor
• Tydliga lönestegar
• Höjd månadsersättning för sjuksköterskor som vidareutbildar sig
• Introduktionsprogram för nya sjuksköterskor
• Inrätta ett omvårdnadsråd, för att lyfta fram sjuksköterskans kompetensområde, som bland annat jobbar med personcentrerad vård

– Vi behöver också jobba mycket mer med schemaläggning. Dels för att nyttja medarbetarnas kompetens på bästa sätt, men också för att matcha vårdens och patienternas behov av kontinuitet samt medarbetarnas berättigade krav på vettiga arbetstider, säger Elisabeth Fransson.

Här har landstinget en lång resa framför sig. I en intern revisionsrapport från augusti 2016 slås fast att det finns en utbredd okunskap bland chefer om hur minimibemanningen inom deras ansvarsområde definierats och beräknats.

Det finns ”chefer som inte har kontroll och tar ansvar för att schemat överensstämmer med behovet vilket medför att schema och bemanningsplaneringen blir arbetstagarstyrt. Det finns också exempel där man utgår från behov framräknade för sju år sedan”, står det i rapporten.

Mer om ämnet

• Här gick 350 års erfarenhet förlorad över en sommar
• Allt fler sjuksköterskor flyr landstingen
• Här försvinner kompetens och erfarenhet i snabb takt
• Personalchefen oroas inte av personalomsättningen