”Jag låtsas att jag boxas mot världsledare eller läkemedelsbolag”

Attacker mot vårdpersonal i krig, nedmonterat bistånd och ifrågasättande av grundläggande mänskliga rättigheter. Läkare utan gränsers generalsekreterare, sjuksköterskan Ylva Jonsson Strömberg, har fullt upp. Men hoppet släpper hon inte i första taget.

Varje tisdag klockan 19.30 drar Ylva Jonsson Strömberg på sig boxningshandskarna och ställer sig längst fram i gymnastiksalen i kustartilleriregementets gamla lokaler på Rindö. Med hög musik från en bärbar högtalare och peppig energi instruerar hon gruppen:

 ”Fyra raka, fyra krokar och fyra uppercuts! Och 30 sekunders knäböj på det! Kom igen – kör”! På en given signal matas slagen i gång mellan sparringparen som består av bofasta på ön.

Stora utmaningar i världsläget

För Ylva Jonsson Strömberg är passet mer än bara muskelbyggande och rörelseglädje.  Som generalsekreterare för Läkare utan gränser i Sverige är träningen en viktig ventil i vardagen. Organisationen, som bistår människor med humanitär hjälp vid kriser och krig i över 70 länder, möter stora utmaningar. Attacker mot vårdpersonal, nedmonterat bistånd och ifrågasättande av grundläggande mänskliga rättigheter är några av dem.

– Jag får ut så mycket frustration genom boxningen! Efter en lång dag på jobbet kan jag låtsas att jag boxas mot världsledare som inte står upp för humanitära principer eller  läkemedelsbolag som vägrar sänka priserna på livräddande mediciner, säger Ylva Jonsson Strömberg med ett stort leende och röda kinder.

På jobbet slåss hon mot orättvisor och för allas rätt till vård. Det är ett intensivt arbete som kräver fullt fokus och tonvis med energi. Det har Ylva Jonsson Strömberg. Så pass att hon säger att det är tur att hon inte dricker kaffe för då hade hennes omgivning inte stått ut med henne.

Patienter blir utan vård

Med Donald Trump vid rodret i USA har den internationella biståndskartan snabbt ritats om helt och hållet. Presidentens order om att avveckla det amerikanska biståndsorganet US Aid och samtidigt dra in stöd till FN har lett till stora glapp i den humanitära hjälpkedjan. Även om Läkare utan gränser nästan inte tar emot några statliga bidrag alls påverkas deras uppdrag i hög omfattning.

– Vi drabbas indirekt till exempel genom att vi inte kan samordna våra transporter om FN-planen inte går. Men framför allt drabbas våra patienter som inte får tillgång till vård, det är förfärligt.

US Aid har fram till nyligen stått för 30 procent av alla vaccinkostnader i utvecklingsländer. Sjuksköterskor kommer inte få vaccin att ge till utsatta barn och sjukdomar som mässling och polio riskerar att få spridning.

– Det påverkar många av våra projekt och ingen annan har steppat in för att hjälpa till med finansieringen. Patienterna kommer fortsätta att knacka på hos oss för att be om hiv-medicin och undernäringssiffrorna kommer att öka.

Byggde upp ett nutritionscenter

Ylva Jonsson Strömberg har själv sett vad undernäring kan göra med befolkningen i ett utsatt land. Under sitt första uppdrag som sjuksköterska för Läkare utan gränser i slutet av 1990-talet blev hon stationerad i Sudan.

Det rådde svält i landet och tillsammans med två sjuksköterskekollegor och en logistiker skulle hon bygga upp ett nutritionscenter för barn. Ute i öknen, utan tillgång till vare sig el eller rinnande vatten.

På intensiven vårdade de 300 barn som behövde matas var tredje timme. Eftersom många av de lokalt anställda personalen inte kunde läsa var en av sjuksköterskorna tvungen att vara på plats för att kunna läsa ordinationerna.

Ylva Jonsson Strömberg och hennes kollegor sov i skift och turades om att ta nattpassen. På dagarna ägnade de sig åt de 2 000 barn som kom till centret för täta kontroller av vikt och hälsostatus. De hade inget labb utan fick lära sig att lita på den kliniska blicken.

– Den går att träna upp och det har jag haft stor användning av. Vi räddade många barns liv där och det är något som man bär med sig hela livet.

Drömde om en karriär inom finansbranschen

Ylva Jonsson Strömberg växte upp i Zambia och Tanzania. Hennes pappa arbetade för Sida. När hon var sju år flyttade familjen hem till Sverige. Solidaritet och alla likas värde var en självklarhet i familjen. Vid middagsbordet hemma i Täby förväntades de tre syskonen delta i diskussionerna och fostrades på det sättet till att bli elevordföranden.

I tonåren upptäckte Ylva Jonsson Strömberg att bästa sättet att göra revolt på var att tjäna stora pengar. Hon bestämde sig för att bli rik och valde ekonomisk linje på gymnasiet. På somrarna jobbade hon extra på en managementbyrå och hade karriären utstakad.

Men innan dess ville Ylva Jonsson Strömberg resa jorden runt. För att spara pengar till det äventyret började hon jobba som vårdbiträde på Danderyds sjukhus.

– Jag tyckte det var jättekul att ta hand om sjuka och göra deras tillvaro lite bättre. Då bestämde jag mig för att söka till sjuksköterskeutbildningen efter resan.

Redan efter några månader utomlands började hon bli rastlös. Att bara resa utan att bidra var inte hennes grej, hon ville arbeta internationellt.

Att stå upp för mänskliga rättigheter och humanitära principer kan aldrig vara fel. Det kanske är tufft nu, men historien kommer visa att vi har rätt.

Samma år som hon började på sjuksköterskeutbildningen startade Läkare utan gränser sitt första kontor i Sverige. Ylva Jonsson Strömberg tog direkt kontakt med rekryteringsansvarig på kontoret och fick veta att hon behövde två års yrkeserfarenhet och en kurs i internationell hälsa innan hon kunde söka.

Flera utlandsuppdrag

Målmedvetet såg hon till att göra praktik på platser som skulle ge henne värdefulla erfarenheter. Som sjuksköterska arbetade hon sedan natt på en strokeavdelning och pluggade på dagtid.

På dagen två år efter examen satt Ylva Jonsson Strömberg på planet på väg mot Sudan. Totalt blev det fem internationella uppdrag som sjuksköterska för Läkare utan gränser. Det sista fältarbetet gjorde Ylva Jonsson Strömberg i Sierra Leone.

– Det var väldigt tufft. Landet är otroligt vackert samtidigt som det pågick ett fruktansvärt grymt krig där. Det var så svårt att få ihop de två bilderna. När jag kom hem var jag tvungen att ta en paus.

Hon jobbade några månader på infektionskliniken på Karolinska sjukhuset innan hon fick vikariat som rekryterare på Läkare utan gränsers kontor i Stockholm. I samma veva träffade hon sin blivande man på en blinddate och på dagen ett år senare föddes deras första barn. Familjen bosatte sig på Rindö i Stockholms skärgård där de fortfarande bor kvar.

Svensk krisberedskap

Under småbarnsåren och fram till idag har yrkeslivet präglats av internationellt arbete på hemmaplan. 2006 började Ylva Jonsson Strömberg på organisationen Action Aid. Hon var nyfiken på att prova på att arbeta med utvecklingsbistånd och trivdes bra.

Men efter sex år blev längtan tillbaka till de allra svåraste uppdragen för stor. Hon fick jobb på Röda Korsets internationella katastrofenhet och senare på den svenska motsvarigheten.

– Det var otroligt intressant att vara med och bygga upp den svenska krisberedskapen För visst finns det kriser i Sverige också. Bara de år jag arbetade där skedde dådet på Drottninggatan, pandemin och inte minst invasionen i Ukraina.

Våren 2024 utlystes tjänsten som generalsekreterare för Läkare utan gränser. Ylva Jonsson Strömberg var bara tvungen att söka. Nu känner hon att cirkeln är sluten.

Trots att samhällsutvecklingen på många områden går åt fel håll i dag har Ylva Jonsson Srömberg inte tappat hoppet. Runt ena handleden bär hon ett tunt rött armband som tagits fram av Läkare utan gränser.

– Det symboliserar en röd linje. Här går vår gräns och den här linjen kan inte överträdas. Det handlar om att vårdpersonal inte får attackeras, men också om att hålla linjen för allas rätt till vård och alla likas värde.

Till de som känner sig mer uppgivna har hon ett tydligt budskap.

– Att stå upp för mänskliga rättigheter och humanitära principer kan aldrig vara fel. Det kanske är tufft nu, men historien kommer visa att vi har rätt.