Forskning

Skolsköterskor skulle kunna upptäcka fler sexuella övergrepp

Skolsköterskor skulle kunna upptäcka fler sexuella övergrepp
Lisbet Engh, universitetslektor i omvårdnad vid Karlstads universitet. Foto: Karlstads universitet

Om skolsköterskor alltid vågade fråga, fick bättre handledning och stöd och större förtroende för socialtjänsten skulle fler sexuella övergrepp mot barn kunna upptäckas.

23 augusti 2018

– Skolsköterskorna har potential att upptäcka barn som far illa, men det finns en hel del hinder. Mycket bygger på tillit, till sig själv, sin profession och det system som ska hjälpa barn. När det brister så minskar kraften att agera, det blev väldigt tydligt, säger Lisbet Engh, universitetslektor i omvårdnad vid Karlstads universitet och före detta skolsköterska som är aktuell med en ny avhandling.

Med hjälp av elevdata och fokusgruppsintervjuer har hon undersökt skolsköterskans möjlighet att upptäcka och stödja barn som far illa, eller riskerar att göra det. Bland annat har hon sett att sexuella övergrepp är ett område där skolsköterskorna skulle kunna göra mycket mer för att identifiera och hjälpa utsatta barn.

Känslig fråga

Problemet ligger delvis hos skolsköterskorna själva, berättar hon, att de upplever det som känsligt och svårt att misstänka någon för ett så allvarligt brott. För tänk om det är fel?

– Symptom som barnen visar tolkas hellre som något fysiskt eller psykiskt. Men det är inte bara skolsköterskorna som gör såhär, en del barn har till och med varit på sjukhus innan de kommer till skolsköterskan, säger Lisbet Engh.

Hon skrev sin avhandling innan Me too-rörelsen drog igång och säger att en viktig förklaring till skolsköterskornas agerande ligger i samhällets allmänna syn på sexuella övergrepp och våldtäkter, att det är något vi varit vana vid att mörka.

Urholkad tillit 

Lisbet Engh har också sett att skolsköterskor hämmas i sin handlingskraft på grund av dåliga erfarenheter av socialtjänsten och det system som ska hjälpa utsatta barn. Om en skolsköterska varit med om att anmäla allvarliga fall och socialtjänsten lagt ner ärenden utan åtgärd, då urholkas tilliten till systemet. Konsekvensen blir att skolsköterskan undviker att ställa följdfrågor och att anmäla, ibland av rädsla för att det inte kommer att gagna barnet.

– Alla skolsköterskor vill att barn ska få hjälp och stöd, det finns det ingen tvekan om. Men om tilliten till systemet brustit agerar man utifrån det, säger Lisbet Engh.

Lampan lyser rött

Hon ser flera saker som skulle kunna förbättras, för att öka skolsköterskorna förutsättningar att upptäcka utsatta barn. Det handlar om vikten av handledning, kollegiala nätverk, riktlinjer, rutiner och bra samverkan mellan socialtjänst, hälso-och sjukvården och skolan.

Tillgängligheten till skolsköterskan behöver också vara god. När ett barn väl bestämmer sig för att berätta är det viktigt att det inte alltid lyser rött på skolsköterskans dörr. Som exempel tar Lisbet Engh barn som tagit mod till sig och kommit och berättat efter att skolsköterskan varit involverad i sex- och samlevnadsundervisningen.

Våga fråga

Skolsköterskans hälsosamtal med eleverna behöver fördjupas med frågor om våld och övergrepp. Lisbet Engh är själv övertygad om att det är ofarligt och väldigt viktigt att ställa frågor om detta. Ofta flera gånger.

– Det finns studier som visar att barn inte mår dåligt av att bli tillfrågade om våld. Men det kan bero på hur du formulerar dig. I Värmland frågar man eleverna om någon gjort dem illa så att de blivit rädda. Men även genom frågor om frukost och sömn har utsatta barn upptäckts. Man måste läsa mellan raderna också, säger Lisbet Engh.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida