EN NISCH I VÅRDEN
Deras yrke är så speciellt att de utbildar läkare och undersöker på eget ansvar. Lena Vermin och Tuula Fridell är sonografer.
Känslan i arbetet med ultraljud är speciell. »Det är som att se rakt in i kroppen live«, blir Tuula Fridells beskrivning. »Med transeusern i handen har du ett tredje öga att titta med.«?
Hon arbetar på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och är en av de två sonografer i Stockholms läns landsting som inte bara utför ultraljudsundersökningar på egen hand och skriver preliminärsvar, utan också utbildar läkare i metod och handhavande. ?
Hennes kollega Lena Vermin, som arbetar på barnröntgen vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, är lika fascinerad men uttrycker sig mera prosaiskt:?
– Ultraljud är snabbt, billigt och lätttillgängligt.??
Tuula Fridell och Lena Vermin är två av blott ett par handfull sonografer i Sverige. Exakt hur många det finns är de osäkra på, eftersom det har kommit några som har utbildat sig i utlandet. Däremot vet de att det finns sex verksamma sonografer från den utbildning som de själva deltog i för tio år sedan. Och i våras examinerades ytterligare sju, under ledning av Lena Vermin och Tuula Fridell.?
– Vi är få i Sverige, eftersom det inte finns någon tradition av sonografer här. I de anglosaxiska länderna, usa, Kanada, Australien, är de däremot väl etablerade. Så också i till exempel Holland och Japan.??
Det där med ultraljud är inte alldeles enkelt. Det är en enkel teknik men den är svår att lära sig; att hantera utrustningen, tolka bilderna och ta ansvaret för preliminärsvaren.?
Ultraljud är ju oftast en angelägenhet för radiologerna. Det är ett område där man av tradition inte dubbelgranskar varandras undersökningar. ?
– Det blir ju ofta rätt sparsam dokumentation över en ultraljudsundersökning. Därför tycker en del läkare att sonografer inte kan göra ultraljudsundersökningar, säger Lena Vermin.?
Hon och Tuula Fridell träffades första gången när landstinget genomförde en uppdragsutbildning för sonografer på Karolinska institutet. Med på kursen fanns ytterligare sju deltagare från sex sjukhus i Stockholmstrakten. Av dem är alltså fortfarande sex verksamma som sonografer, fyra i landstinget och två privat.?
Men det är bara Lena Vermin och Tuula Fridell som inte bara gör undersökningarna utan också ger preliminärsvar. Och som handleder läkare under deras utbildning i konsten att hantera utrustningen och förstå vad det är de ser.?
Tuula Fridell handleder st-läkarna från grunden och till avancerad nivå. Det handlar om allt från elementa inom ultraljudet; hur man ska hålla i en transeuser och vad som är upp och ned på bilden, till avancerad nivå.?
– Visst har de en bra grundläggande medicinsk utbildning men inga praktiska erfarenheter av att arbeta med ultraljud. Och det är kunskap som man inte skaffar sig på en vecka, knappast ens på ett kvartal eller ett år. Det är som att lära sig ett nytt alfabet, säger hon.??
I handledningen ingår såväl teknik och metodik som diagnostik.?
– Det är ett teamarbete. Diagnostiken diskuterar vi med erfarna radiologer – det handlar ju ofta om mycket sjuka patienter, och det är viktigt med patientsäkerhet och hög kvalitet.?
Lena Vermin handleder st-läkare som kommer för att lära sig ultraljudsundersökningar på barn.?
Just det där sista, alltså diagnostiken, är väl det som kan skapa konflikter med läkarkåren på en del håll. Men många läkare har ont om tid att avsätta till handledning. För dem är det en belastning, för sonograferna en utmaning att handleda de nya läkarna.?
– Vi har fullt förtroende i den lilla värld där vi verkar, men det här är ett minerat område. Frågan om läkare som är för eller emot att sonografer gör undersökningarna är en komplicerad fråga, medger Lena Vermin. Men jag har då aldrig mött någon som misstyckt att jag har handlett dem.?
Tvärtom. De har täta kontakter med specialistläkarna som är medicinskt ansvariga för att diskutera svåra fall och annat inom ultraljudsorganisationen.?
Barnröntgen på Astrid Lindgrens barnsjukhus är en liten avdelning. De är tre personer som arbetar med ultraljudsundersökningarna, Lena Vermin själv samt en st-läkare och en sonograf under utbildning. De hinner med ett 40-tal undersökningar om dagen – en undersökning kan ta upp till 45 minuter med förberedelser, undersökning och att skriva preliminärsvar.?
Kommer det fler sonografer? Ja, förr eller senare, det är Tuula Fridell helt övertygad om. Anmälningarna till den utbildning som har planerats nu till vårterminen har än så länge varit för få för att få i gång en kurs.?
– Men då blir det en till hösten i stället, säger Tuula Fridell.?
När nästa utbildning är genomförd kommer sonograferna i Sverige att bli närmare 20. Kanske dags att bilda en förening??
– Ja, vi har faktiskt varit inne på det. Om inte annat så tillsammans med våra kolleger i Norge och Finland, säger Lena Vermin.?
I grannländerna är sonografer lika sällsynta som i Sverige. Men tillsammans bildar de en kritisk massa, och närmast på agendan står gemensamma utbildningsdagar. ??
Framför sig ser de att sonografer blir en vanlig företeelse i Sverige precis som i usa och Australien. Och de hoppas att hantverket kommer att förbli ett hantverk. De beskriver sonografens arbete som dynamiskt där det gäller att ha mycket kunskaper på många olika områden.?
– Det är inget arbete som robotar kan utföra, utan det fordrar högkvalitativa kunskaper som hela tiden måste uppdateras, säger Tuula Fridell.
KONTAKT
lena.vermin@karolinska.se
tuula.fridell@karolinska.se