Nyckeln till karriär är synlig kunskap
Biomedicinska analytiker som vill göra karriär ser sig ofta tvingade att sluta med det de gillar allra mest ? att laborera. På enheten för klinisk immunologi i Lund försöker de därför att göra sin kunskap synlig.
På immunologiska enheten vid Lunds universitetssjukhus inrättades för några år sedan ett par särskilda tjänster för biomedicinska analytiker som ansågs speciellt kunniga inom sina respektive områden. Tjänsterna tillkom på initiativ av den dåvarande förtroendevalda för Vårdförbundet och avdelningschefen. De som fick dem fick något högre löner än vad de hade haft tidigare.
– Men för mig var det viktigaste inte lönen utan att jag äntligen fick »credit« för att jag kan mitt område, säger Annica Andreasson som har arbetat på laboratoriet sedan 1975.
I hennes befattningsbeskrivning står det att hon är speciellt kunnig inom cellulär immunologi och flödescytometrisk teknik. Som den högst betalda biomedicinska analytikern på enheten (exklusive cheferna) tjänar Annica i dag 26 150 kronor i månaden.
Att få till fler nya specialisttjänster för de biomedicinska analytikerna har, trots det positiva intresset från verksamhetsledningen, visat sig vara svårt. En av de viktigaste anledningarna är att det kostar. Med en specialisttjänst följer högre lön. Dessutom är den i regel kopplad till en viss personlig utveckling, vilket gör att någon annan måste ta över delar av rutinarbetet.
? Självklart kommer jag att kämpa för att vi ska få fler specialisttjänster, det är viktigt både för labbet och för de enskilda medarbetarna. Men tyvärr är det inte vi som råder över sjukhusets budget, säger Mery Albèr, biomedicinsk analytiker och nybliven ställföreträdande verksamhetschef.
Catarina Andersson är Vårdförbundets förtroendevalda på enheten. När hon för några år sedan frågade sina kolleger om de hade gjort någon yrkeskarriär svarade flertalet nej. Ändå fanns det de som hade arbetat i yrket i mer än 34 år.
? Deras svar stämde dåligt överens med verkligheten. Självklart hade de gjort karriär. Vi har en bred kompetens inom immunologisk diagnostik och spetskunskaper inom området.
Efter att Catarina förde frågan på tal har den till och från diskuterats bland de 23 biomedicinska analytiker som arbetar på enheten.
? I dag är vi mer medvetna om vår egen yrkesutveckling och hur unik vår kompetens är, säger hon.
Inom ramen för det ordinarie arbetet uppmuntras de anställda att fortbilda sig genom interna utbildningar, föreläsningar och högskolekurser. Likaså deltar de i kliniska forskningsprojekt och sätter upp nya metoder och analyser.
Problemet är att kompetensen inte är formellt synlig. Viljan att hålla sig ajour och utveckla verksamheten ger inte heller något större utslag i lönekuvertet.
Den som går på de kurser som anordnas av ibl, Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap, får visserligen inga akademiska poäng men väl utvecklingspoäng som i slutänden kan användas för att söka ibl:s diplom. Det är tänkt att kunna användas för att visa sin professionella utveckling när man söker jobb, men även vid lönesamtal och individuella samtal med arbetsgivaren.
Men de biomedicinska analytikerna vid enheten för immunologi i Lund tycker att de kurser som anordnas av ibl oftast är för basala och att det är krångligt att söka diplomen. Dessutom menar de att arbetsgivaren bryr sig föga om dem.
Helst av allt skulle de vilja att det på högskolenivå anordnades specialist-utbildningar för biomedicinska analytiker, på samma sätt som för sjuksköterskor.
I 21 av de 23 biomedicinska analytikernas befattningsbeskrivningar står det ingenting om att de är speciellt kunniga inom något visst område. Ordalydelsen är densamma oavsett om personen anställdes i går eller för 30 år sedan.
? Det som är så frustrerande är att ingen utanför laboratoriet tycks känna till hur viktig vår kompetens är, säger Catarina som tycker att det finns på tok för få karriärvägar inom laboratorievärlden. De få som finns leder bort från den kliniska diagnostiken och labbandet.