Nour Abbas: När sjuksköterskestudenter lär sig tystnad riskeras patientsäkerheten

Det borde finnas ett nationellt oberoende system där sjuksköterskestudenter kan rapportera brister och patientsäkerhetsrisker som de noterar under sin vfu. Det skriver Nour Abbas, sjuksköterskestudent, i en debattartikel.

Patientsäkerhet är ett av de mest centrala begreppen i sjuksköterskeutbildningen. Vi får föreläsningar om vikten av säker vård, avvikelsehantering, basala hygienrutiner, korrekt patientidentifiering, aseptisk teknik och evidensbaserat arbetssätt. Vi lär oss att patientsäkerhet inte är förhandlingsbar.

Men vad är syftet med all denna undervisning om det som lärs ut inte efterlevs i praktiken?

I samtal med sjuksköterskestudenter från olika verksamhetsförlagda utbildningar återkommer samma berättelser. Hygienrutiner frångås för att det anses snabbare, enklare eller “så som man alltid gjort”. Studenter ser arbetssätt som tydligt skiljer sig från de riktlinjer de undervisas i, samtidigt som de hänvisas till att själva lära sig det korrekta från Vårdhandboken.

Det är svårt att inte ställa sig frågan: vad är det egentligen vi utbildas till?

Normaliseringen är problemet

Om det vi lär oss i teorin beskrivs som patientsäkert, men det vi möter i praktiken ser annorlunda ut, skapas en farlig konflikt mellan utbildningens ideal och vårdens vardag.

Det handlar inte om att vårdens verklighet är komplex eller att arbetsbelastningen ibland är hög. Det vet vi redan. Det handlar om vad som normaliseras. När avsteg från säker praxis blir vardag riskerar studenter att inte bara observera en bristande säkerhetskultur – utan att socialiseras in i den.

Det mest problematiska är kanske inte ens avvikelserna i sig, utan tystnaden kring dem.

En tystnadskultur skapas

Som student befinner man sig i en tydlig beroendeställning. Den som handleder dig är ofta också den som bedömer dig. Att ifrågasätta arbetssätt, lyfta hygienbrister, fråga om patientidentifiering eller påtala patientsäkerhetsrisker kan därför upplevas som ett personligt risktagande.

Många studenter beskriver samma rädsla: att uppfattas som besvärliga, dömande eller som någon som “tror sig veta bättre”. Gör du som gruppen gör blir du accepterad. Gör du som riktlinjerna säger riskerar du att hamna utanför.

Och där sker något allvarligt.

Den säkerhetskultur vi får undervisning om ersätts av en tystnadskultur.

Vi lär oss att risker ska rapporteras, att avvikelser ska tas på allvar och att patientsäkerhet bygger på öppen kommunikation. Men var finns det trygga systemet för sjuksköterskestudenter när de ser risker under vfu?

Studenter bör kunna rapportera brister under vfu

Kursutvärderingar i efterhand är inte ett patientsäkerhetssystem. En anonym enkät efter avslutad kurs hjälper inte studenten som mitt under en praktik ser brister men inte vågar säga ifrån.

Det väcker större frågor. Varför finns inget nationellt, oberoende system där studenter tryggt kan rapportera patientsäkerhetsrisker och återkommande brister under vfu?

När ansvar för vfu delas mellan lärosäten och vårdverksamheter finns en risk att allvarliga frågor faller mellan stolarna. Vem tar då ansvar?

Och varför sker inte oberoende uppföljningar? Om så många liknande berättelser cirkulerar bland sjuksköterskestudenter runt om i landet, varför finns det ingen extern aktör som gör stickprov, talar med studenter under pågående vfu och fångar upp det som inte syns i kursutvärderingar?

Viktiga observationer som inte får tystas

Studenter är inte bara lärande i systemet – vi är också observatörer av det. Vi rör oss mellan verksamheter, möter olika arbetssätt och kommer med färsk kunskap om de riktlinjer vi förväntas följa. Våra erfarenheter borde ses som en tillgång i arbetet med patientsäkerhet, inte som något som tystas av beroendeställning och rädsla.

Om patientsäkerhet verkligen är så central som utbildningen lär oss, måste det märkas även under vfu.

Vi efterlyser ett nationellt, oberoende system där sjuksköterskestudenter tryggt kan rapportera patientsäkerhetsrisker och återkommande brister under vfu – utan rädsla för negativa konsekvenser.

Annars riskerar vi att utbilda framtidens sjuksköterskor i teorin – men socialisera dem in i något helt annat i praktiken.

//Nour Abbas, sjuksköterskestudent

Säg vad du tycker i Vårdfokus!

Lönerna, arbetsmiljön, utbildningen — vad får dig att tända till?

På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du tycker om sådant som rör din jobbvardag. Texter publiceras på vardfokus.se och i tidningen.

• Skriv kort och kärnfullt.
• Redaktionen väljer bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
• Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
• Skicka med ett foto på dig.
• Mejla texten till debatt@vardfokus.se.