Åsa Hedlund och Maria Bühler: Varför är inte adhd och autism en självklar del av vårdutbildningarna?
Vårdutbildningarna behöver komma i kapp den kunskap som forskningen nu har producerat inom npf-området. Att ignorera frågan går emot vårdens etiska principer - adhd och autism är inte längre frågor som kan förpassas till socialtjänst, habilitering och skola. Det skriver Åsa Hedlund, docent i vårdvetenskap och Maria Bühler, psykolog, i en debattartikel.
Allt fler får en autism- eller adhd-diagnos och mörkertalet tros fortfarande vara stort. Tillstånden har stor betydelse för hur människor uppfattar kommunikation och sinnesintryck och är således högst relevanta att ta hänsyn till i en vårdkontext.
Ändå ägnas de förvånansvärt lite utrymme åt på många vårdutbildningar, så som sjuksköterskeutbildningen. Hur kan det komma sig, när sannolikheten är hög att all vårdpersonal kommer att möta personer med adhd eller autism i sitt yrkesliv?
Större medvetenhet i skolvärlden
Inom pedagogiska utbildningar finns en större medvetenhet om adhd och autism. Man vet att en andel barn har adhd eller autism och ser kunskap om dessa funktionssätt som en ofrånkomlig del av ett människonära yrke.
Inom vårdutbildningar gör man generellt inte det, trots att kunskap om bemötande vid dessa funktionssätt behövs inom alla vårdverksamheter. Fysisk och psykisk ohälsa är extra vanligt bland personer med adhd och autism, bland annat på grund av de utmaningar de möter i vardagen. Ändå lärs det inte ut på många vårdutbildningar hur ohälsa kan förebyggas och hanteras för just dessa grupper.
Även Socialstyrelsen har påpekat denna brist i Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism. De skriver att det generellt finns ”en brist på undervisning om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i dagens högskoleutbildningar för olika yrken i hälso- och sjukvården”.
Andra funktionsvariationer tas upp
En annorlunda sensorisk bearbetning kan påverka hur patienten upplever grundläggande omvårdnad. Ett annorlunda fokus kan påverka hur information uppfattas. Ett annorlunda sätt att uttrycka sig, eller maskering (det vill säga döljande av sitt annorlunda funktionssätt), påverkar hur man blir förstådd.
I vårdutbildningarna får man lära sig om många hälsoproblem och funktionsvariationer som är betydligt mindre vanliga än adhd och autism. Man får också lära sig om kommunikation, så som generella kommunikationsteorier, aktivt lyssnande och hur man kan anpassa kommunikationen vid exempelvis hörsel- eller synnedsättning. Man får även lära sig om personcentrerad vård.
Men hur fungerar aktivt lyssnande och personcentrerad vård för en patient som har maskerat hela livet och inte är van vid att identifiera eller uttrycka sina behov? Hur kan ett inskrivningssamtal på en sjukhusavdelning fånga patientens viktigaste behov om man inte frågar specifikt om sensorik, informationsbearbetning och kommunikationssätt? Och vad innebär det egentligen att uttrycka sig tydligt när det inte handlar om att tala högre eller långsammare?
Många utmaningar för patienter med adhd och autism
Vårdutbildningarna behöver komma i kapp den kunskap som forskningen har producerat inom området de senaste åren. Adhd och autism är inte längre frågor som kan förpassas till socialtjänst, habilitering och skola.
Det är väl belagt att patienter med adhd och/eller autism möter stora utmaningar inom hälso- och sjukvården, inte minst den somatiska, bland annat när det gäller tillgänglighet, kommunikation och sensorisk miljö. Många upplever också att adhd och autism är stigmatiserat i vården och främst betraktas utifrån ett bristperspektiv.
Därför räcker det inte att vårdpersonal lär sig mer om diagnoserna. Kunskapen behöver också förmedlas ur ett neuroaffirmativt perspektiv, det vill säga där man ser hela individens funktionssätt och behov, snarare än att fokusera på det som uppfattas som brister.
Att ignorera den här frågan går emot etiska principer som vården säger sig stå bakom, samt nationella examensmål om kommunikation och professionella arbetssätt. Det är dags för vårdutbildningarna att ta tag i detta.
//Åsa Hedlund, autist, författare och docent i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle och Maria Bühler, leg psykolog/specialist i neuropsykologi
Säg vad du tycker i Vårdfokus!
Lönerna, arbetsmiljön, utbildningen — vad får dig att tända till?
På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du tycker om sådant som rör din jobbvardag. Texter publiceras på vardfokus.se och i tidningen.
- Skriv kort och kärnfullt.
- Redaktionen väljer bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
- Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
- Skicka med ett foto på dig.
- Mejla texten till debatt@vardfokus.se.