Fredrik tröttnade på svensk jobbstress – lever drömmen i Norge

Gå på topptur, klättra längs klippväggar och bo i camper van. Det lockade sjuksköterskan Fredrik Medevik. Trött på hetsen i svensk vård och i protest mot det nya hyresavtalet drog han till Tromsö. Där är arbetstiden kortare och lönen högre. Det har återigen blivit populärt att söka sig till grannlandet.

Fredrik Medevik hittar sprickor att sätta fingrarna i längs den grå bergväggen. Blicken är riktad uppåt till nästa bult. Långt därnere står hans kollega och vän Anna Påsse och säkrar honom. Solen skiner över de snöklädda fjälltopparna som tittar ner på oss från andra sidan Ersfjorden. Utsikten är hisnande vacker.

– Jag älskar bergen och naturen här. Det är en av anledningarna att jag flyttat hit. Den andra är att både arbetsmiljön, arbetstiderna och lönen som sjuksköterska är mycket bättre i Norge än i Sverige, säger Fredrik Medevik.

Naturen lockar sjuksköterska i Norge

Både han och Anna har klarat klätterturen och är lite halvskakiga i armar och ben av ansträngningen. Anna har dessutom bestigit en av de höga fjälltopparna i närheten, den utmanande Skamtinden, under natten i midnattssolen.

– Sova får jag göra när jag blir gammal. Jag sov några timmar här nere i dalen där jag ställt min camper van. Jag har byggt den själv och bor i den det här halvåret, säger Anna Påsse.

Fredrik Medevik lägger in klättringsutrustningen i sin camper van. Han köpte den under den svenska strejken förra våren. Han insåg då att det skulle bli svårt att få uppdrag på grund av nyanställningsstoppet och bilade spontant ned till Alperna i stället.

Unga, obundna och äventyrslystna

Han är i Tromsö för att leva livet maximalt. Han, Anna Påsse och en till svensk sjuksköterskekollega är ute nästan varje dag före eller efter arbetspassen. Under våren har de gått på topptur, det vill säga vandrat upp med stighudar under skidorna för att sedan åka offpist ned. Nu på sommaren vandrar, klättrar och springer de.

De är unga, obundna och äventyrslystna. Men de är inte här på semester.  Tvärtom har de hög kompetens och jobbar på akutmottagningen på Tromsös universitetssjukhus.

– Arbetsbelastningen går inte att jämföra med pressen på en som sjuksköterska i den svenska sjukvården. Jag skulle inte orka arbeta heltid på en vårdavdelning hemma längre, men känner djup respekt för de som orkar, säger Fredrik Medevik.

Han har hittat ett vindskydd och steker vegansk färs på stormköket till lunchtacos innan det är dags att köra tillbaka in till stan och ett kvällspass.

De båda sjuksköterskorna gör jämförelse efter jämförelse med arbetsvillkoren i Sverige och Norge.

– Det är inte bara att det är lugnare och arbetstiden kortare, jag har räknat ut att jag har 200 timmar mer fritid om året här. Jag har också energi kvar till min fritid när jag går av passen.

Veckoarbetstid på 35,5 timmar

Veckoarbetstiden är 35,5 timmar och lunchrasten betald. Fredrik Medevik är anställd direkt av sjukhuset på ett halvårs vikariat. Han bedömer att lönen är mellan 8 000 och 15 000 kronor högre än motsvarande tjänst i Sverige.

– Det är märkligt att sjuksköterskor i Sverige inte är bättre värderade. Alla människor kommer under livet ha behov av sjukvård och omvårdnad. Ändå går våra löner inte att jämföra med andra yrken med tre eller fyra års utbildning, speciellt inte inom privat sektor.

Fredrik Medeviks ilska och frustration började efter pandemin. Han jobbade i ambulansen, första året i full skyddsutrustning. Landet vilade på akutsjukvården och han hörde till dem som inte kunde jobba hemma – en enda dag.

”Riskerade våra liv under pandemin”

– Vi riskerade våra liv före vaccinet kom. Jag hade det inte alls värst, men vem som helst som jag vårdade kunde vara smittad. Självklart borde vi fått rejäla lönelyft efter det. Men nej, det blev en engångstusenlapp, som alla på sjukhuset fick, även administratörer som aldrig träffade patienter med covid. Det var pinsamt dåligt från regionens sida, säger han.

Det slutade med att han valde att gå till bemanningsbranschen som då blomstrade. Där skaffade han sig rejäl bredd på olika vårdavdelningar först i norska Bodö och Tromsö och sedan i Stockholm och Östersund. Samtidigt slutförde han specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska.

Men sedan införde regionerna med en smäll sitt gemensamma avtal med enhetliga taxor för hela landet. Mycket tack vara det lyckades regionerna förra året halvera sina kostnader för hyrsjuksköterskor och fastanställa fler. Fredrik Medevik hör till de hyrsjuksköterskor som tycker att ersättningarna dumpades och därefter valde att lämna landet.

Fler sjuksköterskor söker legitimation i Norge

Han verkar inte vara ensam för samtidigt som hyresavtalet lanserades har ansökningarna om att få den svenska legitimationen omvandlad till norsk auktorisation ökat markant.

Efter Norgeboomen tidigare på 2000-talet har intresset varit svalt den senaste tioårsperioden, när norska kronans värde sjönk. Samtidigt tycktes svenska arbetsgivares behov av hyressjuksköterskor snudd på oändligt.

För den med legitimation som gillade ett rörligt, fritt liv gick det att få hög lön även i vårt eget avlånga land. Sedan plötsligt vänder kurvan och liknar en spetsig fjälltopp förra året. Om man ska tro ansökningarna för första halvåret i år så är Norge fortsatt hett.

Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro tror att det är bemanningspersonalen som söker sig dit, speciellt erfarna specialistsjuksköterskor som bor nära gränsen.

– En orsak till det är hyravtalet. Det är ju positivt med våra yrken att vi kan arbeta utomlands och att det är lätt att få legitimation i de nordiska länderna. Men när orsaken är att det är bättre lön, arbetstid och arbetsmiljö är det mindre roligt. Villkoren i Sverige måste bli bättre, säger hon.

Hård debatt om regionernas hyravtal

Cecilia Svanlind Thörn är vice ordförande i konsultsjuksköterskornas egen förening. Hon är själv diabetessjuksköterska på konsultbasis och har debatterat hårt mot regionavtalet med gemensamma taxor.

– Regionerna behöver inhyrd personal vid arbetstoppar, somrar och jular. Det har blivit svårt eftersom många konsultsjuksköterskor inte längre tar uppdrag hos regionerna. Hit får vi mail varje vecka från sjuksköterskor som frågar om råd hur man gör för att jobba utomlands, säger hon.

För Fredrik Medevik är stormkökslunchen slut och han kör längs fjorden och över broar mellan öarna i arkipelagen runt Tromsö. Vi lämnar de ståtliga fjälltopparna Skittentinden och Storsteinnestinden med sina 1041 och 1017 meter över havet bakom oss.  Anna Påsse åkte lite tidigare för att hinna med en efterlängtad dusch innan passet.

Härifrån Tromsö kommer även ordföranden för Norska sykepleierforbund, Lill Sverresdatter Larsen. Förbundet välkomnar de svenska sjuksköterskorna och barnmorskorna.

– Vi är generellt väldigt nöjda med svenska sjuksköterskor, de är duktiga och förstår både språket och kulturen. De kommer fort in i arbetet här som är likt det svenska både kliniskt och organisatoriskt, säger hon.

Norska facket uppmuntrar till löneförhandling

Även i Norge ska beroendet av vikarier och inhyrd personal minskas. Regeringen pressar de fyra geografiska regionerna, som är statligt styrda och kallas hälsoföretag. Samtidigt ser facket att övertiden ökar hos de fast anställda sjuksköterskorna.

– Därför finns utrymme att pressa upp lönerna, vilket två av tre lyckas med. Det bör svenska sjuksköterskor utnyttja och löneförhandla. Samtidigt verkar vi i förbundet sedan många år för att vi ska bli självförsörjande med sjuksköterskor i Norge. Exempelvis kunde vi i Tromsö se hur skört det blev under pandemin. Då lämnade 40 procent av ivasjuksköterskorna staden när gränsen stängdes.

Fredrik har gått på sitt kvällspass. Han pratar ”svorsk” och ”spør” sin första patient, om han har ont.

– Jag känner mig verkligen uppskattad här av alla, både ledningen, kollegor och patienter. Här arbetar man med färre undersköterskor. Det är annorlunda eftersom jag som sjuksköterska gör nästan all omvårdnad. Men jag har mer tid för patienterna här.

Frågan är då om allt är guld och gröna fjällskogar i Norge. Nej, Fredrik Medevik saknar också stimulansen i att arbeta i Sverige. Han menar att bristen på resurser i hemlandet, det höga tempot och flödet av patienter också har lett till att beslut fattas snabbt i akuta, kritiska situationer.    

– Jag kan bli frustrerad här och fråga mig ”vad väntar vi på?”. Jag får som sjuksköterska inte heller den erfarenhet och utveckling det ger att ha ansvar för många patienter och ständigt ta egna, självständiga beslut.

Frågan är då vad som är mest värt. Fredrik Medevik ler lite, kikar ut över britsarna i triaget och gnuggar valkarna på händerna från dagens klättring. Just nu är det här han trivs.