Chefssjuksköterskan leder på distans – från Indien

Ett säkert internet och en stöttande it-avdelning gör det möjligt för chefssjuksköterskan Charlotte Arnör att jobba på distans. Trots att det sker från New Delhi i Indien, långt från kollegorna på Sophiahemmet i Stockholm.

Sedan Charlotte Arnörs man fick ett tillförordnade som försvarsattaché i Indien för två och ett halvt år sedan, har hon periodvis arbetat på distans från den indiska huvudstaden New Delhi. Det är smutsigt, luften är dålig och större del av året är det extremt varmt. På gatorna går det kor och hundar och trängseln är påtaglig.

– Som partner till en attaché förväntas man följa med och det var också något jag ville. Men man måste resa hit med ett öppet sinne. Indien är Indien, det fungerar inte som i Sverige, berättar Charlotte Arnör som arbetar som chefssjuksköterska på försäkringsmottagningen på Sophiahemmet i Stockholm.

”It-supporten avgörande”

För att själv kunna fortsätta att jobba, trots flytten, föreslog Charlotte Arnör att hon kunde arbeta på distans. En stor del av hennes uppgifter är rent administrativa och görs framför datorn. Resten sköter hon via telefon och digitala möten. Hennes närmsta chef och ledningen på Sophiahemmet nappade på idén.

– En förutsättning för att det ska fungera är att chefen är med på tåget, säger Charlotte Arnör.

Ytterligare något som måste fungera är tekniken, Charlotte Arnör arbetar hemifrån och har ett säkert internet och ett bra stöd från it-avdelningen.

Man måste vara lyhörd när man pratar med dem där hemma. Jag kan ju inte se hur de mår på morgonen.

– Att it-supporten fungerar är avgörande. Sedan har vi ju strömavbrott då och då men det är oftast korta stunder.

Som chefssjuksköterska har Charlotte Arnör personalansvar för tio personer. Att gruppen är trygg och stabil är en viktig faktor – och att de accepterar att chefen befinner sig närmare 700 mil bort under långa perioder. Ungefär varannan månad reser hon hem till Sverige.

Saknar kollegorna

– Jag försöker vara tillgänglig. Min roll som partner här nere är att finnas till för en del representativa uppdrag och det händer att jag behöver resa bort, men då informerar jag om det och att de alltid kan ringa eller skicka ett sms. De ska känna sig trygga med att de alltid kan nå mig.

– Det är klart att jag saknar mina kollegor men jag pratar nästan alltid med någon varje dag.

En stor skillnad mot att vara på plats är att Charlotte Arnör inte kan pejla av läget hos sina medarbetare.

– Man måste vara lyhörd när man pratar med dem där hemma. Jag kan ju inte se hur de mår på morgonen. Men jag har en bra chef som kollar läget och så har vi avstämningar minst en gång i veckan.

Erfarenheterna av åren i Indien är värdefulla, menar Charlotte Arnör. Inte minst ger de perspektiv på vårt priviligierade liv i Sverige.

– När man ser människor som bor på gatan med spädbarn och som går och tigger, det skär i hjärtat. Och flickorna som hela tiden måste vara rädda för att bli våldtagna, gruppvåldtäkter läser man om varje dag. De har inte ens ren luft. Det vi gnäller över hemma är egentligen småsaker.