Distriktssköterskans bästa tips mot stickrädsla

Att vilja slippa sprutor är inget ovanligt. Josefin Johansson använder sina knep från barnhälsovården även för vuxna. Nu vill hon underlätta så att även den som är rädd vågar vaccinera sig.
– Vad gäller stickrädsla är det inte så stor skillnad mellan barn och vuxna. Det som hjälper barn är applicerbart på vuxna också, säger Josefin Johansson.

Hon är distriktssköterska och arbetar på bvc, på Knivsta vårdcentral i Region Uppsala och styrelsemedlem i Distriktssköterskeföreningen.
Distriktssköterskor – och även barnsjuksköterskor – har vaccination som ett av sina ansvarsområden. De har också rätt att både ordinera och ge covidvaccin. För många av dem är den här vårvintern intensiv.
Alla vuxna erbjuds
Josefin Johansson hoppade in och vaccinerade på äldreboenden i januari och februari. Nu väntar en ännu större våg av patienter, när hela den vuxna befolkningen ska vaccineras. Och stickrädsla är ingen ovanlighet.
– Vi ska göra allt vi kan för att hjälpa de som är rädda – så de kan bli vaccinerade. Hur tidspressat schemat än blir måste det finnas möjlighet att ge ett gott, lugnt bemötande, säger Josefin Johansson.
Hon arbetar medvetet för att inte orsaka stickrädsla i sitt arbete på bvc.
– Stickrädsla hos vuxna kan bero på jobbiga händelser som barn, men kan också vara en instinktiv rädsla för stick. Rädsla för smärta fungerar som skydd vanligtvis, men inte när det gäller vaccination.
Evidens för barn
Hon tycker att den evidens som finns för att hjälpa barn att klara sprutor är tillämpbar på vuxna.
– Personen som ska vaccineras ska vara förberedd. Barn ska vara utvilade, mätta och inte hängiga. Det är en bra start för vuxna med stickrädsla också, man är bättre rustad då, men också att vara inställd på att ”idag är det dags att få vaccinet”.
Sjuksköterskans bemötande ska vara lugnt, förtroendeingivande och kunnigt.
– Vi berättar varför vi vaccinerar, frågar om patienten är orolig och för vad. Man ska inte vifta bort den som är orolig med att säga ”det är bra ett stick”, utan visa förståelse.
Hon ber patienterna ställa frågor och berättar steg för steg hur de olika momenten går till – från tvätten till plåstret.
Välja hur man ska sitta
Hon försöker ge patienten möjlighet att vara delaktig i beslut. Patienten kan välja arm, välja hur hen vill sitta eller stå. Vissa stickrädda kan behöva ligga ned.
Vuxna, precis som barn, kan bli lugnade av distraktion.
– Det kan vara skönt att titta på något annat, lyssna på musik, eller prata om vad de gjort idag eller ska göra efteråt.
Om patienten frågar om det kommer göra ont försöker hon att samtidigt vara ärlig och lugnande.
– Jag säger att det kommer kännas, men gå fort.
Sedan ska sjuksköterskan ge injektionen på rätt sätt på rätt ställe. För vuxna är det mest lättillgängligt att ge intramuskulära injektioner i överarmen.
– Vaccinet ska ges i en avslappnad muskel, för det gör minst ont.
Forskning visar också att bedövningsplåster eller salva hjälper om den satts på i rätt tid.
– Men förbered patienten på att det bara är huden som är bedövad. Det kan kännas ändå i muskeln.
Hon vill att alla som vaccinerar ska ha i bakhuvudet att alla patienter kan vara rädda, att det kanske inte märks och de kanske inte vågar berätta det.
– Att lugnt och stöttande berätta för alla vad som kommer ske tar inte mycket tid. Vi kan göra det där lilla extra för att alla som vill ska vaccinera sig.