Ännu fler jobbar deltid för att orka: ”Vill inte ligga utslagen på soffan”

Allt fler i Vårdförbundets medlemsgrupper går ner i arbetstid för att få nödvändig återhämtning. Dubbelspecialiserade Ida Persson har jobbat deltid merparten av sina 16 år i vården: ”Vi tvingas slå knut på oss själva när kraven inte matchar resurserna, säger hon.

För ett år sedan släppte Vårdförbundet en undersökning som visade att 28 procent av medlemmarna i kommuner och regioner arbetade deltid. Nu har en ny rapport släppts som visar att andelen deltidsarbetande ökat till 34 procent.

Vanliga orsaker till deltidsarbete är att man vill ha mer tid för familj och privatliv samt att arbetsbelastningen är för tung. Men allra vanligast, precis som förra året, är behov av mer vila och återhämning. Det gäller särskilt yngre personal samt inom operation, anestesi och intensivvård.

Fjärdedel av karriären på deltid

En som gått ner i arbetstid är Ida Persson. Hon blev färdig sjuksköterska 2009 och jobbade deltid redan då, för att komma in i yrket på ett bra sätt men också för att arbetsbelastningen krävde mycket återhämtning. Sedan dess har hon bildat familj och specialiserat sig två gånger, först till operationssjuksköterska och sedan två år jobbar hon som barnmorska på förlossningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Jag har jobbat i flera regioner, med allt ifrån akutsjukvård till planerad vård. Men jag har bara lyckats jobba heltid 4 av mina 16 år i vården. Jag är ganska säker på att det beror mer på arbetsmiljön än på mig, särskilt eftersom fler känner som jag. Jag vill inte ligga utslagen på soffan när jag kommer hem. Jag vill vara med familjen, träffa vänner, plantera tomatplantor, säger Ida Persson.

Ett krävande arbete

Hon älskar sitt jobb, men betonar att det är krävande både fysiskt och psykiskt. Att ständigt interagera med andra människor, jäkta mellan patienter med olika behov, finnas där och lyssna, vara fokuserad när läkemedel ska administreras, lyfta tungt.

– Det är bara fokus på produktion, som om vi var fabriksarbetare vid ett löpande band. Så kan man inte bedriva vård. En födande som har en till synes enkel förlossning kanske har förlorat ett barn tidigare, då måste man finnas där som människa. Vi är engagerade i patienterna och vill göra ett bra jobb men tvingas slå knut på oss själva när kraven inte matchar resurserna, säger Ida Persson.

Behöver återhämtning som ny

Även Ellinor Mellström har gått ner i arbetstid. Hon blev färdig sjuksköterska 2017 och specialiserade sig sedan till anestesisjuksköterska. Hon jobbar i dag på operation vid Sunderby sjukhus utanför Luleå.

– Det är en stimulerande arbetsplats och ett roligt jobb, men det kräver mycket i form av kompetens och självständighet. Som ny i yrket upplever jag att det har varit utmanande. Då blir tid för återhämtning viktigt, särskilt den tid man har utanför jobbet, säger Ellinor Mellström.

Svårt att få ihop vardagen utan deltid

Hon gick ner i arbetstid i samband med att yngsta barnet började förskolan, främst för att få ihop vardagen. 

– Jag hade gärna arbetat heltid men just nu är det för svårt att få ihop med familjeliv, vila och fritid. Min plan är att kunna arbeta heltid när barnen blir större. Arbetet är inte särskilt flexibelt, jämfört med yrken utanför vården där exempelvis hemarbete är vanligt. Detta är något som påverkar möjligheterna att arbeta heltid när man har små barn, säger Ellinor Mellström.

I dag jobbar hon enbart dagtid, vilket bidragit till att hon inte får särskilt många förfrågningar om schemaändringar och extrapass på sin fritid. Och det finns oftast tid för både pauser och samtal med kollegor.

– Jag får i regel alltid min lunchrast, samt kortare kaffepauser under dagen. Kortare reflektioner hinner vi ofta med dagligen. Längre och mer uppstyrda samtal sker inte lika ofta, säger Ellinor Mellström.

Bristande återhämtning på jobbet

Många andra har det inte lika bra. Enligt Vårdförbundets rapport kan en av fem sällan eller aldrig ta paus under sitt arbetspass. Så är det för Ida Persson på Akademiska sjukhuset. Hon berättar att hon ibland knappt hinner med det som ska göras inför patientmöten, som att läsa PM och rådfråga kollegor.

– Majoriteten av dagarna kan jag inte ta paus, gå på toa, dricka vatten eller ens ha en ostörd lunchrast. Man orkar enstaka dagar när det är så, men inte i den utsträckning som det är i dag, säger Ida Persson.

Ändrat schema ställer till privatlivet

Samtidigt störs många på fritiden med jobbrelaterade frågor och får ofta sitt schema ändrat, främst genom förskjuten arbetstid (se faktarutan).

Ida Persson jobbar i en poängmodell som ger kortare arbetstid i utbyte mot en stor del arbete på obekväma tider. I modellen ingår att schemat kan ändras utifrån verksamhetens behov. Förra sommaren hade hälften av Ida Perssons arbetspass ändrats med kort varsel.

– Varje gång det händer måste jag stämma av med min man och med förskola, vi måste ringa runt till familj och släkt för att försöka få barnvakt. Att hälften av arbetspassen ändras innebär en enorm påfrestning, säger Ida Persson.

Cheferna i kläm

Hon understryker att de närmsta cheferna sliter och gör ett bra jobb. Men de har inte rätt förutsättningar. Det bekräftas av Vårdförbundets undersökning som visar att 64 procent av cheferna inte har tillräcklig bemanning för att bedriva verksamheten på ett hållbart sätt. Var femte lägger mellan 9 och 16 timmar per vecka åt bemanning och schemaläggning.

– De sitter i kläm eftersom det hela tiden kommer besparingsåtgärder uppifrån. Jag är genuint orolig för vården. Jag hoppas att Vårdförbundet driver frågan om förkortad arbetstid, så vi får en dräglig arbetsvardag och ett fungerande privatliv. Och jag hoppas att medborgarna inser allvaret, att de är på politikerna om att man måste satsa på vården, säger Ida Persson.

”Inte hållbart att skicka ut beordringar på sms” – hör om förskjuten arbetstid i Vårdfokuspodden: