Forskare om arbetstiden: ”Det behöver hända för att klara bemanningen”
Arbetstiderna i Sverige är lagom långa sett ur ett historiskt perspektiv. Att ytterligare minska skulle påverka BNP negativt. Ändå är det troligt att både arbetstider och löner förbättras inom vården, tror forskaren Jonas Kolsrud.
På uppdrag av Konjunkturinstitutet har Jonas Kolsrud, universitetslektor vid Linnéuniversitetet, skrivit en forskningssammanställning om effekterna av förkortad arbetstid.
I Sverige sjönk arbetstiden kraftigt under perioden 1950-1975 genom lagstiftning. Det möjliggjordes av en stark ekonomi där BNP växte kraftigt, samtidigt som produktionsbortfallet kunde återhämtas genom att kvinnorna intog arbetsmarknaden.
– Utvecklingen stannade av på 80-talet, arbetstiden ökade igen på 90-talet och planade sedan ut. Det var en reaktion på ekonomiska krisen och en slags kompensation för den tidigare snabba minskningen av arbetstiden, säger Jonas Kolsrud.
Arbetstiden ökade igen
Sedan 1950-talet har arbetstiden i Sverige sjunkit med i genomsnitt 0,3 procent per år, vilket följer historiska mönster för utvecklade ekonomier. Att röster ändå höjs för ytterligare förkortad arbetstid är logiskt, produktiviteten har ökat kraftigt de senaste årtiondena samtidigt som arbetslivet blivit mer ojämlikt med hemarbete och flexibla arbetstider för vissa. Men en generell arbetstidsförkortning skulle få konsekvenser.
– Enligt den forskning jag sett finns det inget som tyder på en omfattande produktivitetsökning, i alla fall inte tillräckligt för att kompensera arbetstidsförkortningen. Jag kan inte heller se någon ”dela på jobben”-effekt där sysselsättningen ökar. Det som skulle hända är att BNP i ett slag faller till en lägre nivå, den procentuella utvecklingen därefter skulle vara som vanligt men det innebär ändå att vi blir fattigare jämfört med en ekonomi som inte sänker arbetstiden, säger Jonas Kolsrud.
Positivt för hälsan
Samtidigt tycks kortare arbetstid och mer fritid ha en positiv hälsoeffekt, framför allt hos medelålders och äldre arbetstagare. Det medför en minskning av sjukhusinläggningar och utskrivna recept på medicin.
Kan utvilad vårdpersonal ge bättre vård och på så sätt minska vårdskadorna?
– Man kan föreställa sig många effekter på samhällsnivå, men väldigt lite är beskrivet i forskningen. Vårdkvalitén kanske förbättras, eller så måste man ta in oerfaren personal för att kompensera produktionsbortfall och kvalitén sjunker. Det är svårt att veta.
Stegvisa förbättringar
Jonas Kolsrud tror att merparten av framtidens arbetstidsförkortningar kommer via avtal. Framför allt kan det användas för att kompensera de yrkesgrupper som inte har möjlighet till flexibla arbeten.
– När det gäller vård och omsorg, med sin tunga arbetsmiljö, tuffa arbetstider och krav på närvaro, tror jag att det kommer krävas både en löneglidning och sänkt arbetstid för att lyckas behålla och attrahera personal. Troligen sker det gradvis, bit för bit. Någonting måste i alla fall hända, annars klarar man inte bemanningen i vården.