Flera utmaningar för regionerna – prover förvaras i skyddsrum

Flera regioner har nu börjat skärpa sin katastrofberedskap, visar Vårdfokus genomgång. Men på vissa håll brister beredskapen. Prover förvaras i sjukhusens skyddsrum – och resurser saknas för ens en månads krisberedskap.

Alla regioner anser inte vara lika väl förberedda som Örebro, visar Vårdfokus genomgång.

Några ambitiösa katastrofövningar som vid USÖ är exempelvis inte aktuella i Region Västernorrland, enligt Krister Bjermert, verksamhetschef vid regionens ledningsförvaltning. Detta trots att behovet är mycket stort, i synnerhet på ledningsnivå, anser han.

Har ni befunnit er i ett läge då ni tvingats pröva katastrofberedskapen?

– Inte någon större prövning i modern tid. Senast var en stor bussolycka för ett 20-tal år sedan, säger Krister Bjermert, som tycker att frågan om sjukvårdens beredskap för kris och katastrof aktualiserats i och med det pågående kriget i Ukraina.

– Medvetandegraden har ökat både när det gäller materielförsörjning, utbildningsfrågor och skyddsrum.

Skyddsrum behöver frigöras så att de vid en katastrof eller ett krig kan användas inom 48 timmar.

– Men en del av skyddsrummen har man – av skäl som en gång var legitima – valt att nyttja på annat sätt. En stor mängd patologiska onkologiska prover finns exempelvis i ett av de dedikerade skyddsrummen i regionen. Det behövs en plan för vad man ska göra med dem, säger Krister Bjermert.

Regionen får drygt sju miljoner kronor per år för civilförsvarsområdet.

– Det kan låta ganska mycket, men en stor del av det har tidigare gått till att säkerställa bemanningen.

En svår faktor är också regionens egna lagerhållning. I regionen finns ett mål om att ha en månads kapacitet när det gäller läkemedel, utrustning och materiel.

Har ni sådan beredskap för en månad ens?

– Vi är inte där, medger Krister Bjermert.

Bemanningen är ansträngd i regionens vård, och brist på personal en utmaning både i vardag och kris. Behov finns också av att bygga upp katastrofberedskap på regionens sjukhus.

– Vi har lika stora luckor där.

Begränsad uthållighet

Om el och vatten skulle slås ut på regionens sjukhus finns förstås reservaggregat, det inventerade man för någon månad sedan. Men även på det området framkom en del brister och begränsad uthållighet. Enligt Krister Bjermert krävs en fördubbling av statliga medel för att få god katastrofberedskap i regionen.

Under kalla kriget hade sjukvården i Sverige sin egen lagerhållning av mediciner och staten ett beredskaplager med skyddsutrustning. Sjukvården hade också en nationell planering för krisberedskap, som inbegrep egna storkök och skolor som kunde omvandlas till stationära sjukhus under kris och krig. I dag är regionerna ansvariga för krishantering i sjukvården och beredskapen ser olika ut regionerna emellan. 

Ett större statligt ansvar för beredskapslager vore välkommet, tycker Krister Bjermert.

– Det finns ett skäl till att Finland, som inte lade ned sina lager, lyfts fram som exempel, säger han.

Bygger upp läkemedelslager

I flera regioner vill man nu – i pandemins spår och inte minst i det rådande oroliga världsläget – skärpa sin katastrofberedskap, visar Vårdfokus genomgång.

Många regioner anser att beredskapen är god, medan andra ser stort behov av förbättring. Region Gävleborg har nyss beslutat om en ny beredskapsplan, och i Region Uppsala fattade regionfullmäktige vid sitt senaste möte i februari i år beslut om en ny plan för särskilda och extraordinära händelser och reglemente för krisledningsnämnden. Arbete pågår också med en plan för höjd beredskap och krig, skriver Region Uppsalas tillförordnade säkerhetschef Stefan Lindh i ett mailsvar till Vårdfokus.

”En stor utmaning kan också bli att upprätthålla verksamheten under störda förhållanden, som vid brist på el, vatten, sjukvårdsmateriel, samtidigt som belastningen på vården kan bli högre än normalt. Vi har sedan tidigare kriser (som materielbristen 2019, samt pandemin) påbörjat arbete med att utöka egen lagringskapacitet av viss materiel”, uppger han.

Brist på personal, sjukvårdsmateriel och skör infrastruktur är sådant som flera regioner i sina svar beskriver som sårbart i kristid.

”I händelse av krig eller andra större kriser är tillgång till kvalificerad personal över tid en av de största utmaningarna”, skriver Rickard Lundin, säkerhetschef och Ninni Borendal Wodlin, vårddirektör, Region Östergötland.

I Region Gotland säger sig ha dragit stora lärdomar från pandemin med uppdaterade planer och rutiner, och utbildningar.

”Men vi tror inte någon kan säga att man har ’tillräcklig beredskap’, den kan alltid utvecklas. Rent allmänt är en sårbarhet transportfrågan”, uppger regionens beredskapsläkare Eva Borin.

Från Region Skåne definieras den stora utmaningen vara tiden; ”en långdragen kris där samhällets infrastruktur inte fungerar kommer att utmana sjukvården”.

Även Region Västmanland beskriver erfarenheten från pandemin och andra händelser som tecken på hur störningskänsligt det internationella flödet av material är, och meddelar att man därför byggt upp extra beredskapslager.

När det gäller en förändrad hotbild i form av ett väpnat angrepp mot Sverige, behöver krisberedskapen stärkas, meddelar man i sin tur från Region Halland.

Region Jönköpings län ökar å sin sida tempot i arbetet med att bygga upp det civila försvaret, som hälso- och sjukvården är en del av. 

”Vi ser nu att säkerhetsläget har försämrats vilket också förändrar kraven på vårt arbete. Vi har lärt oss mycket av att hantera en pandemi under två år, och har en ökad lagerhållning och mer fokus på beredskapsfrågor”, skriver beredskapschef Caroline Cherfan i ett mailsvar till Vårdfokus.

”Att som region ha ansvaret att fortsätta bedriva sjukvård oavsett påverkan är inget konstigt. Att beredskapslagra viss viktig utrustning på statlig nivå, som utredningen till viss del föreslår, skulle vi däremot se som en fördel”, tillägger hon.

I händelse av krig förväntas också sjukvården ge stöd till Försvarsmakten, med civil hälso- och sjukvård i första hand.