Forskare vill göra vägen till svensk legitimation rakare

Allt fler sjuksköterskor utbildade utanför EU vill börja jobba i Sverige. Det finns två vägar att få legitimation, men många klarar det inte. I sin avhandling undersöker Denice Högstedt vad som kan göras för att fler ska kunna återuppta sin profession.

I Sverige råder stor brist på både grundutbildade och specialistsjuksköterskor. Samtidigt ökar inflödet av utbildad personal. Sedan 2017 har 2 939 sjuksköterskor från länder utanför EU ansökt om att få sin utbildning granskad. Under samma period har Socialstyrelsen utfärdat 458 legitimationer (se faktaruta). 

— Internationell forskning visar att det är en komplicerad och tuff process att komma in i yrkeslivet med en utländsk sjuksköterskeutbildning. Där har man sett att en del inte tar sig igenom och i stället börjar jobba med annat, vilket är en förlust både för den enskilde individen men också för samhället och sjukvården. Vi behöver ta tillvara kompetensen som kommer till oss, säger Denice Högstedt.

Hon är distriktssköterska och jobbade tidigare som adjunkt på Högskolan i Gävle. En dag såg hon en annons om ett doktorandprojekt om sjuksköterskor med utbildning från länder utanför EU. Hon läste på och kunde konstatera två saker: det fanns inte mycket svensk forskning på området och hon ville veta mer. Hon sökte och fick tjänsten.

— Vi vill studera vad som kan underlätta inkludering i arbetslivet för de här sjuksköterskorna, därför tittar vi både på processen till legitimation och hur det går i arbetslivet.

Tuff men givande utbildning

Det första steget är att få sin utbildning granskad av Socialstyrelsen. Därefter finns två spår. Antingen en ettårig kompletteringsutbildning som ges på högskola eller universitet, och som innefattar praktiska och teoretiska moment. Den andra vägen är mer självständig och innebär att man via Socialstyrelsen gör kunskapsprov, praktisk tjänstgöring och går en kurs i svenska lagar och författningar.

Denice Högstedt har intervjuat sammanlagt 33 sjuksköterskor som nått hela vägen till svensk legitimation. De 18 som gick kompletteringsutbildningen upplevde att det var mycket att läsa och lära sig på kort tid, dessutom på ett nytt språk. Även det svenska studieupplägget var något nytt, där man förväntas ta mycket eget ansvar och vara delaktig i undervisningen.

— Även om det var intensivt upplevdes det som ett bra sätt att utveckla sina språkliga och akademiska färdigheter. Flera kände sig inspirerade att gå vidare med en specialistutbildning eftersom de kände sig hemma i utbildningssystemet. De upplevde ett bra stöd överlag under utbildningen, både från lärare och handledare, men också genom att det finns tydliga kursplaner, lärandemål och tillgång till resurser så som kurslitteratur och datorer, säger Denice Högstedt.

Måste anpassa stödet

I vissa fall kunde dock stödet på den verksamhetsförlagda utbildningen, vfu, upplevas som otillräckligt. En del har arbetat många år i sitt hemland och tyckte det var jobbigt att betraktas som sjuksköterskestudenter. De vill jobba självständigt kliniskt men få stöd kring rutiner och organisationen. För andra var det tvärtom, de hade inte så lång erfarenhet och tyckte det var jobbigt med höga förväntningar.  

— Det är nog bra om lärare och handledare har med sig att sjuksköterskorna har olika bakgrund och yrkeserfarenhet. En del har inte jobbat i team och är inte vana vid att sjuksköterskan har en ledarroll. Våra resultat pekar på att det kan behövas ett mer anpassat individuellt stöd, säger Denice Högstedt.

Andra vägen mer oviss

De 15 sjuksköterskor som gick vägen via Socialstyrelsen upplevde att de hade mindre kontroll och fick utstå långa perioder av oviss väntan. Förutom långa köer till proven, som måste klaras av i en viss ordning, kunde de känna sig utlämnade och ensamma då det var svårt att hitta information och få hjälp mellan de olika stegen i processen.

— Endast en av dem jag intervjuade hade hittat en förberedande kurs inför kunskapsprovet. Det kan vara så att det finns stöd, men de hittar det inte. Väl på provet och den praktiska tjänstgöringen har de upplevt ett bra stöd från lärare och handledare, säger Denice Högstedt.

Vägen via Socialstyrelsen beskrevs som lång, det tog upp emot fyra år för vissa att få sin legitimation. Men en fördel som gör att en del väljer denna väg är att de kan arbeta vid sidan om och få en nödvändig inkomst. Andra kände sig trygga i sin yrkeskunskap och kände inget behov att gå utbildningen.

Ska följa sjuksköterskor i yrkeslivet

— Det verkar finnas fördelar och nackdelar med båda spåren. Sjuksköterskorna i båda studierna beskriver att de lärt sig mycket och att de har fått bevisa sin kompetens, både inför sig själva och andra. De kände sig överlag förberedda för yrkeslivet, säger Denice Högstedt.

I de kommande två studierna ska hon följa sjuksköterskor som genomfört de olika vägarna till legitimation. De kommer fylla i en enkät efter 3 respektive 12 månader som yrkesverksamma.

— Vi hoppas få svar på om valet av väg har någon betydelse för hur man upplever arbetslivet som sjuksköterska, till exempel hur man skattar sin kompetens, välbefinnande och arbetssituation.