Lön och avtal

Hon fick betald specialistutbildning – blev skyldig 75 000

Hon fick betald specialistutbildning – blev skyldig 75 000
Specialistsjuksköterskan Matilda Svensson jobbar idag på en bvc-mottagning i Helsingborg. På grund av sin narkolepsi behöver hon regelbundna arbetstider. Foto: André de Loisted.

4 000 kronor i månaden i två år. Det är sjuksköterskan Matilda Svensson skyldig sin förra arbetsgivare för att hon brutit kontraktet hon skrev på för att genomgå en betald specialistutbildning. ”Jag kände mig maktlös. Varken graviditet eller kronisk sjukdom räknades som särskilda skäl”, säger hon.

Matilda Svensson började jobba som undersköterska på Karolinska universitetssjukhusets neonatalavdelning 2016. Året efter blev hon klar med sin utbildning till sjuksköterska och fick en tjänst. Åtta månader senare erbjöd arbetsgivaren henne en betald specialistutbildning till barnsjuksköterska med inriktning mot neonatologi. Upplägget innebar att hon skulle alternera mellan att plugga i tio veckor och arbeta tio veckor med bibehållen lön under två år.

– Jag blev jätteglad eftersom jag kände att jag verkligen hade hittat rätt inom yrket. Jag brinner för att jobba med barn och familjer, det är spännande och stimulerande och jag trivdes väldigt bra på KS, säger hon.

I kontraktet med arbetsgivaren förband hon sig att stanna kvar på avdelningen i minst två år efter avslutad specialistutbildning, annars skulle hon bli återbetalningsskyldig enligt en fastställd tabell.

Planerade att bli gravid

För den då 24-åriga Matilda Svensson kändes det som en lång tid. Hon visste att hon förmodligen ville försöka få egna barn de närmaste åren och var tydlig med de framtidsplanerna i samtal med sin dåvarande chef. Hon berättade också att en graviditet skulle kunna innebära stora förändringar eftersom hon några år tidigare diagnosticerats med narkolepsi, något hon redan var sjukskriven på tjugofem procent för. Risken fanns att symptomen förvärrades, och i så fall skulle hon behöva flytta från Stockholm och bo närmare sin familj i södra Sverige för att få avlastning.

Matilda Svensson kan hämma symptomen av sin narkolepsi genom rörelse. ”På jobbet funkar jag bra, men på fritiden har jag lite energi”, säger hon. Foto: André de Loisted.

– Jag sa att jag inte ville riskera att bli återbetalningsskyldig för att jag blev sjuk. Svaret jag fick då var att det inte gällde för den typen av personliga skäl, utan snarare om man gick till en annan avdelning och på så vis drog fördel av utbildningen. Det fanns exempel på kollegor som haft personliga skäl att bryta kontraktet tidigare och de hade inte blivit återbetalningsskyldiga.

Hösten 2018 blev Matilda Svensson gravid och fullföljde studierna fram till förlossningen. Hon var då klar med teorikurserna. Praktik och magisteruppsats som skulle leda till examen sköts upp till efter föräldraledigheten.

Lider av kronisk trötthet

Redan efter fem månader var hon tillbaka på jobbet några timmar i veckan, trots att narkolepsin precis som befarat blivit värre under graviditeten.

– På jobbet fungerar jag bra, men hemma har jag låg energi och får väldigt lite fritid.

Sjukdomen debuterade i gymnasiet efter att Matilda Svensson vaccinerats mot svininfluensan med läkemedlet Pandremix. Idag medicinerar hon, men lider av bland annat kronisk trötthet och kataplexier, som innebär tillfälligt förlorad muskeltonus vid kraftigt förändrade känslolägen.

– Jag har tur eftersom jag alltid haft lätt för mig i skolan. Under sjuksköterskeutbildningen hade jag anpassat schema på praktiken, och på föreläsningarna stod jag upp. Jag kan hämma symptomen genom att röra på mig. På specialistutbildningen var seminarierna mer aktiva, vilket passade mig bra.

2020 var hon klar specialistsjuksköterska. Kort därefter blev hon oväntat gravid igen. Både hon och sambon insåg då att de skulle behöva lämna Stockholm för att klara av tillvaron som tvåbarnsföräldrar. Släkten fanns i Skåne och Blekinge och nu skulle de behöva hjälp i vardagen.

– Vi fattade beslutet snabbt för att slippa flytta när jag var höggravid. Jag berättade det för min närmaste chef redan i vecka åtta. Jag ville inte gå och hålla på det längre än nödvändigt eftersom vi hade personalbrist.

Fick nytt jobb direkt

Då återstod två år på kontraktet som var kopplat till utbildningen. Efter tidigare besked var hon trygg med att hennes anledning att bryta det skulle anses rimliga. Så hon sade upp sig och flyttade med familjen till Helsingborg. Matilda Svensson fick det första jobbet hon sökte, på neonatalintensiven i Lund.

Men snart kom ett kravbrev från den förra arbetsgivaren på 111 000 kronor. Beloppet skulle betalas inom ett halvår och var betydligt högre än de hon sett i tabellerna när hon började sin specialistutbildning.

– Jag blev chockad och upprörd och tänkte att så här kan det väl inte göra? Det står i kontraktet att man kan undantas från återbetalningsskyldighet av ”särskilda skäl”. Om inte graviditet och kronisk sjukdom räknas som det, vad är det då?

Kände sig maktlös

Det som Matilda Svensson uppfattat som en muntlig överenskommelse med sin tidigare chef hade inget värde i samtalen med HR-avdelningen och den nya ledningen.

”Man väljer att gå en specialistutbildning för att man tycker om sitt jobb, inte för att få något gratis. Det kräver mycket av en själv både under studietiden och resten av yrkeslivet och är inget man bara tar utan att ge något tillbaka”, säger Matilda Svensson. Foto: André de Loisted.

– Jag fick höra att om jag börjat jobba i kassan på Ica så hade det varit en annan sak, för då skulle jag inte dra nytta av utbildningen. En person sa att ”särskilda skäl” betydde att om jag dör så övergår inte skulden på mina anhöriga. Jag kände mig helt maktlös.

Med hjälp av Vårdförbundet lyckades Matilda Svensson förhandla ner summan till 75 000 kronor, bland annat med hänvisning till att hon jobbade kvar en period efter examen. Dessutom har hon till juni 2023 på sig att betala. Sedan oktober i år sätter hon in 4 000 kronor i månaden på Karolinska sjukhusets konto.

– Jag är priviligierad på så sätt att jag inte kommer att bli bostadslös på grund av det här. Men det är klart att det kommer att påverka min levnadsstandard under lång tid.

Borde krävt chefens ord skriftligt

Även i samband med andra graviditeten förvärrades narkolepsin och hon är nu sjukskriven på deltid. Hon har också bytt jobb för att slippa obekväm arbetstid och är idag barnsjuksköterska på en bvc-mottagning.

När hon ser tillbaka på den långdragna tvisten med arbetsgivaren ångrar hon att hon inte bad att få chefens ord om att slippa återbetalningskrav skriftligt. Hon önskar också att hon försökt förhandla om en kortare bindningstid än två år efter avslutad examen och att tidsperioderna liksom ”särskilda skäl” skulle varit specificerade.

– Nu gjorde otydligheten att arbetsgivaren hade kontroll över hur allt skulle tolkas. Jag var naiv och har känt mig både lite lurad och lite korkad. Det är klart att det är surt så här i efterhand, men jag är ändå glad över utbildningen.

Hon har förståelse för att arbetsgivare vill knyta till sig personal, men tycker att det sker på fel sätt med den typ av utbildningskontrakt som hon själv skrivit på, och som är omdiskuterade. Matilda Svensson har kommit i kontakt med andra sjuksköterskor som varit i en liknande situation.

– Det är tillräckligt många för att slopa det här systemet. Det vore mer etiskt av arbetsgivarna att erbjuda högre lön och bättre villkor, så att man vill stanna kvar, än att hota med böter om man drar. Man väljer ju att gå en specialistutbildning för att man tycker om sitt jobb, inte för att få något gratis. Det kräver mycket av en själv både under studietiden och resten av yrkeslivet och är inget man bara tar utan att ge något tillbaka.

Vårdfokus har kontaktat Karolinska universitetssjukhuset för att ställa frågor om villkoren i verksamhetens utbildningskontrakt och hur man resonerar kring återbetalningskrav, särskilt i Matilda Svenssons fall.

Gustaf Juhlin Bessfelt, arbetsrättsjurist på Karolinska universitetssjukhuset, säger att arbetsgivaren inte kan kommentera enskilda fall, men poängterar att varje begäran om att befrias från återbetalning utreds enligt särskilda rutiner för att undvika att bedömningen blir subjektiv. Han framhåller också att villkoren är samma i hela regionen.

Finns det exempel på när särskilda skäl lett till att en anställd som brutit ett sådant här kontrakt inte blivit återbetalningsskyldig?

– Det är alltid en individuell bedömning men i de fall då befrielse beviljas handlar det om externa faktorer som inte är möjliga att förutse, säger Gustaf Juhlin Bessfelt.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida