Låg lön och hårt styrd elevhälsa – därför slutar skolsköterskorna

Omsättningen av skolsköterskor är hög på flera håll i landet. Låg lön och en elevhälsa alltför styrd av rektor är huvudskälen till att Anna Hedlund och Åsa Larsson på Vivallaskolan i Örebro nu väljer att lämna ett arbete de egentligen älskar. ”Idag är det i hög grad upp till skolans rektor att avgöra vad elevhälsan ska innehålla”, säger Anna Hedlund, som menar att det utgör ett hinder för en likvärdig elevhälsa.

Färggrant markerade hopphagar och en borttappad gul blyertspenna bryter av mot den nötta, grå asfalten på skolgården vid Vivallaskolan i Örebro, där Vårdfokus möter skolsköterska Anna Hedlund. Hon har arbetat på skolan i fyra år, men nu valt att lämna arbetet och börja jobba i företagshälsovården, där hennes lön får sig en rejäl skjuts uppåt.

Vivalla är ett speciellt område, men vi ligger lägst i löneutveckling för skolsköterskor i Örebro.

Anna Hedlund, skolsköterska, Vivallaskolan.

Inte för att hon vantrivs med sitt arbete, tvärtom tycker hon mycket om det – men känner att hon numera inte får utföra det på det sätt de tror bäst gynnar eleverna. 

– Vivalla är ett speciellt område, men vi ligger lägst i löneutveckling för skolsköterskor i Örebro, berättar Anna Hedlund på väg mot entrén till Vivallaskolans låga 70-talsbyggnad i varmt falurött trä och tegel. 

Hinder för likvärdig elevhälsa

Hennes kollega Åsa Larsson möter oss inne i skolans kafferum. Hon är 63 år, har varit sjuksköterska i 37 år och arbetat på skolan i sju år. Även för henne är lönen ett tungt skäl till att hon vid årsskiftet har valt att lämna ett arbete hon egentligen tycker väldigt mycket om.

Att Vårdförbundet har förhandlat fram avtal för särskilt yrkesskickliga specialistutbildade sjuksköterskor hjälper i hennes fall inte.

– Jag känner mig yrkesskicklig, har jobbat i många år och har en bred kompetens som tar tid att bygga upp. Men det spelar ingen roll hur mycket jag än motiverar det för rektor. Jag får ändå inte upp min lön, säger Åsa Larsson.

Det andra tungt vägande skälet till att de båda skolsköterskorna nu väljer att sluta är förändringar i skolans organisation och elevhälsans roll i den:  

På Vårdförbundets kongress i maj tidigare i år fattades beslut om att arbeta för en likvärdig elevhälsa.  I praktiken är detta svårt att genomföra så länge elevhälsan helt beror av den rektor som för tillfället styr över skolan, och organiserar den utifrån sitt perspektiv, menar Anna Hedlund och Åsa Larsson.

– Sedan elevhälsan centraliserades här på skolan jobbar vi skolsköterskor inte nära arbetslagen, inte heller aktivt i en samlad elevhälsa, utan i stuprör, berättar Anna Hedlund i korridoren på väg mot sitt arbetsrum.

Arbetet med elevhälsa reduceras i hög grad endast till utredningar av olika slag, anser hon.

– Det är absolut inte fel i sig. Men om man bara gör detta, tappar man helhetsperspektivet. Fokus ligger enbart på pedagogiken och elevernas resultat. Man kommer aldrig fram till det förebyggande arbetet, säger hon, och får medhåll av sin kollega.

– Forskning säger ju att rörelse, sömn och kost är superviktigt för att eleven ska lära sig och nå målen, fyller Åsa Larsson i.

Tidigare arbetade skolsköterskorna tillsammans med specialpedagog, kurator och mentorer i ett litet team, något de upplevde mer effektivt och involverade dem mer med eleverna.

– Vi såg de problem som också fanns på gruppnivå. Nu förläggs problemen mer på individnivå, säger Anna Hedlund, som önskar att elevhälsans uppdrag – att arbeta förebyggande – borde definieras tydligare, på riksnivå eller åtminstone i varje kommun, så att det inte i så hög grad som i dag blir upp till skolans rektor att avgöra vad elevhälsan ska innehålla och hur tjänster ska fördelas.

– Det bidrar till den ojämna elevhälsa som vi i dag ser på skolor, säger hon, samtidigt som hon och Åsa Larsson besvarar glada tillrop från en förskoleklass som passerar i korridoren.

Elever ledsna inför sommarlovet

Trots glädjen barnen utstrålar, har känslor av otrygghet också präglat skolan.

– Förra året inträffade en skjutning bara ett par hundra meter från skolgården där förskolebarn lekte. Fritidspersonal tog snabbt in barnen. Sedan dess har man tränat inrymning – att ta sig in – i stället för utrymning av skolan, berättar Anna Hedlund.

Samtidigt som elevfrånvaron är hög ser skolsköterskorna också hur många av barnen tycker så mycket om att gå i skolan att de inte är glada när loven kommer. 

– Många barn kan vara ledsna inför sommarlovet. De tycker om att gå i skolan för det är en trygg plats att vara på, berättar Åsa Larsson. 

Frånvaron hög

I sina samtal ser de båda skolsköterskorna dock mycket trötthet hos barnen.

Frånvaron bland de 600 eleverna på Vivallaskolan, som har klasser från förskola till klass 6, är hög. Måluppfyllelsen är däremot låg, bara 30 procent av eleverna i årskurs 6 klarar målen. 

– Många vänder på dygnet och har en hög ströfrånvaro, säger Anna Hedlund och knäpper på datorn vid bordet i sitt arbetsrum.

Just nu samlar skolsköterskorna in journaler och medgivande till hpv-vaccinationer. Ingen av dem har mottagningstid, eleverna får komma när de vill. 

Snart kommer också några killar i 11-årsåldern springande under larm och skratt. Bromsar upp vid Anna Hedlunds dörr, säger ivrigt förväntansfullt att de vill kolla sin längd. 

Vi är professionen som inte sätter betyg. Vi mästrar inte med eleverna, vi är en fristad dit de kan komma och få omsorg.

Anna Hedlund, skolsköterska, Vivallaskolan, Örebro.

Hon låter dem ställa sig en och en under måttstocken på väggen, meddelar dem resultatet. 

– Jag har vuxit, utbrister en av dem förtjust när han får höra att han är drygt 155 centimeter. 

Åsa Larsson står i dörröppningen och betraktar dem med ett leende. 

– Ungarna är ofta väldigt gulliga och kramiga. Även om de ibland också kommer och sparkar på dörren, säger hon. 

Både hon och Anna Hedlund kommer att sakna kontakten med eleverna, det medger de med röster som med ens blir sorgsna.

– Det bästa med jobbet är när man träffar elever som man kan hjälpa, och som man sedan ser verkar trivas i skolan. Ibland kan det räcka att man har en öppen dörr, bekräftar dem, sitter bredvid dem i matsalen eller bara säger hej, säger Anna Hedlund och tillägger: 

– Vi är professionen som inte sätter betyg. Vi mästrar inte med eleverna, vi är en fristad dit de kan komma och få omsorg. Vi kan inge hopp, signalera att de kan hitta en plats i livet, må bra. Att jobba med barn är härligt. Självklart kommer jag att sakna detta, och jag tror att jag någon gång kommer att komma tillbaka, säger hon.

Vi hinner knappt med vårt basuppdrag som hälsosamtal och vaccination, inte heller det förebyggande arbetet. Det enda vi sysslar med är att släcka bränder.

Torgny Öhrn, skolsköterska, Helsingborgs kommun.

Lön och bemanning stötestenar

Liksom i Örebro är omsättningen på skolsköterskor stor även i Stockholm, enligt Anneli Johansson, ordförande i Vårdförbundets avdelning Stockholms stad. Under 2021 gjordes 51 rekryteringar av fast anställd skolsköterska i stadens skolor.

Räknar man in kortare anställningar (vikarier och skolsköterskor från bemanningsföretag) är antalet nya skolsköterskor under samma år 63.

Det största problemet med elevhälsan är att grundbemanningen är för låg, anser hon.

– För 19 år sedan, när jag började som skolsköterska, fanns knappt några sådana tjänster lediga. Fick man en tjänst, satt man på den till pension. Flera skolor har varit utan skolsköterska, vilket lett till att elevhälsans uppdrag inte kan fullföljas innan läsårets slut, berättar hon.

Det största problemet är att grundbemanningen är för låg, anser Anneli Johansson.

– Nya arbetsuppgifter tillkommer, men ingenting tas bort. Det ger konsekvenser framför allt på det främjande och förebyggande arbetet, säger hon.

”Släcker bränder”

Torgny Öhrn, förtroendevald för Vårdförbundet och skolsköterska i Helsingborgs stad, vittnar om samma dilemma. I Helsingborg går det 650 elever på en heltids skolsköterska, vilket enligt Torgny Öhrn är för mycket. 

– Vi hinner knappt med vårt basuppdrag som hälsosamtal och vaccination, inte heller det förebyggande arbetet. Det enda vi sysslar med är att släcka bränder, säger han, och bekräftar att enda sättet att få upp sin lön är att byta kommun. 

I Helsingborg styrs elevhälsan centralt i kommunen, vilket innebär att det inte helt är upp till rektor att utforma den. Enligt Torgny Öhrn råder det dock inte bot på löneläget. 

– Kommunförvaltningen håller i pengarna och i slutänden är det politikerna som avgör hur stora resurser som ska läggas på elevhälsan, säger han. 

Byter kommun eller går till privat

I Stockholms stad har skolsköterskor både en medicinsk chef vid en central elevhälsa och en lönesättande chef i form av rektor på skolan.

Skolsköterskorna är specialistutbildade och många är bedömda som särskilt yrkesskickliga, vilket enligt det centrala avtalet ska generera ett högre påslag i den årliga lönerevisionen. Ändå är missnöje med löneöversynen vanligt bland skolsköterskor, enligt Anneli Johansson.

– Att byta skola inom staden är ingen väg till att förhandla sig till högre lön, i och med att man har en anställning i Stockholms stad. Det gör att en hel del av de skolsköterskor som slutar går till privat verksamhet, eller andra kommuner, för att sedan komma tillbaka och få upp sin lön igen, berättar hon.

För att nå målet med en likvärdig elevhälsa vill Vårdförbundet i Stockholms stad införa ett maxtak för hur stort antalet elever per skolsköterska bör vara. Trots att en invändning mot detta förslag är att det inte tar hänsyn till att elever har så olika slags ”vårdtyngd”, så att man inte kan utgå endast från antalet.

– Vi tycker ändå att det ska finnas ett tak på 430 elever per skolsköterska, inte minst för elevernas skull. Ingen annan yrkesgrupp träffar alla elever på det sätt skolsköterskan gör. Att få skolsköterskor att stanna och ge kontinuitet till eleverna är livsviktigt, säger Anneli Johansson.